Har varit hos min faster ikväll och träffat henne, min kusin och bebisen E. Hon är bara världens lilla gulledröm och det är så härligt att busa och gosa med henne. Hon är ett riktigt charmtroll på 13 månader! Är så underbart att se mina släktingar gå vidare efter en tuff tid bakom sig. Min kusins pappa och fasters man gick bort för några år sen, vilket tog hårt på dem. Jag kan ibland bli så ledsen över att "farbror E" inte fick träffa sitt under  till barnbarn, han hade njutit av varje sekund med henne. Hennes retsamhet, humor , envishet och långa ostoppliga skratt. Farbror E var grym med barn, vet det av egen erfarenhet då han inte bara var min fasters man utan också min Pappas bästis, och jag därför spenderat  mycket tid hos dem. Så varför ska livet vara så orättvist och människor man tycker så mycket om försvinna i förtid??

Livets gång kan man inte göra mycket åt utan bara acceptera och göra det bästa av. Ibland kan motgångar ge fördelar som att göra en mer ödmjuk. Och det kan verkligen få en att inse vad man har - Och jag har en grym släkt!


Kram på er ikväll mina vänner