Fathers eyes...
Det konstigaste hände mig igår... Varje år vid den här tiden på året ser min farfar till att göra sig påmind. Min farfar betydde väldigt mycket för mig när han levde, att vara med honom var spännande och roligt på samma gång. Jag har alltid sett upp till han så mycket och jag var hans hjärta.
Alla i min släkt har blå ögon, min bror och alla kusiner men inte jag. De är mycket ljusare än jag, i hyn, hår och deras ögon är blå. Som liten var jag ljus i håret men med kolsvarta ögon och smutsbrun hy... Jag kände mig annorlunda och utanför, men farfar sa att jag var speciell. Kanske låter det konstigt att jag berättar om hur han favorisera mig, men han sa att jag var solen i hans liv. Och för mig var han helt fantastisk. Han visste allt kändes det som, kunde prata så många språk, och hade varit på så många ställen i världen... Han hade alltid tid för mig och lät mig få veta att han mådde bra i mitt sällskap. Vissa dagar ville han inte prata med någon, men om jag då kom ville han alltid vara med mig.
Alla människor borde i livet få ha någon som prioriterat en högst...
Igår natt spelades en sång på radion som jag lyssnade mycket på den sista tiden i farfars liv när han var sjuk. Jag berättade för någon som är speciell för mig om när min farfar gick bort. Allt var en slump, att låten spelades ,att jag valde att berätta om vad låten påminner mig om för han som var här... Jag var tyst och tänkte till för en stund.. då slog det mej - skulle varit min farfars födelsedag.. och 10 dagar efter det dog han. Han gick bort 1998, 90 år gammal och varje år sedan dess i slutet av mars gör han sig påmind på ett eller annat sätt. Denna gången fick han mig att öppna mig lite för någon jag tycker om att ha i mitt sällskap....
Alla i min släkt har blå ögon, min bror och alla kusiner men inte jag. De är mycket ljusare än jag, i hyn, hår och deras ögon är blå. Som liten var jag ljus i håret men med kolsvarta ögon och smutsbrun hy... Jag kände mig annorlunda och utanför, men farfar sa att jag var speciell. Kanske låter det konstigt att jag berättar om hur han favorisera mig, men han sa att jag var solen i hans liv. Och för mig var han helt fantastisk. Han visste allt kändes det som, kunde prata så många språk, och hade varit på så många ställen i världen... Han hade alltid tid för mig och lät mig få veta att han mådde bra i mitt sällskap. Vissa dagar ville han inte prata med någon, men om jag då kom ville han alltid vara med mig.
Alla människor borde i livet få ha någon som prioriterat en högst...
Igår natt spelades en sång på radion som jag lyssnade mycket på den sista tiden i farfars liv när han var sjuk. Jag berättade för någon som är speciell för mig om när min farfar gick bort. Allt var en slump, att låten spelades ,att jag valde att berätta om vad låten påminner mig om för han som var här... Jag var tyst och tänkte till för en stund.. då slog det mej - skulle varit min farfars födelsedag.. och 10 dagar efter det dog han. Han gick bort 1998, 90 år gammal och varje år sedan dess i slutet av mars gör han sig påmind på ett eller annat sätt. Denna gången fick han mig att öppna mig lite för någon jag tycker om att ha i mitt sällskap....
Kommentarer
Trackback
