Surdegsbagare



Jag har blivit en surdegsbagare.. eller försöker. K har satt en deg på sitt håll och jag på mitt. Nu har min arbetat sig i 3 dar och den börjar ta sig! Jag längtar efter att få en färdig limpa och sätta tänderna i. Surdegsgrunden liknar ett barn man tar hand om, man oroar sig för om den mår bra, man observerar den, känner på den och vill bara att den ska se glad ut, leva och bubbla.. Är den hängig ger man den något sött eller något annat att pigga upp sig med.

Idag verkar min surdeg vara på ett gott humör. Imorgon blir han till bröd om allt är som det ska...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0