Ett steg fram, två tillbaka..

Idag har jag varit på Barnmorskegruppen, det är där jag har gått under graviditeten. Men idag var jag inte där för att lyssna på några hjärtljud, utan för att prata.. Någonstans är det skönt att jag fortfarande är välkommen dit även om jag inte är gravid. Men det skapar ett tomrum efteråt att gå därifrån och inte få känna lycka, inte få känna att nu är vi ett steg närmare, att dagen blir en glädjens dag.

Jag gick vägen om "Japanfoto" och framkallade ett par bilder på vår lille kille.. Imorgon ska vi ha vår minnesstund för Stig. Han ska bäddas ner i en kista och vi ska ta farväl. Om jag bara kunde få ändra på livet och säga välkommen istället för farväl..

Så många gånger jag har föreställt mig känslan av att se sitt barn för första gången, blotta tanken har gett mig tårar i ögonen. Men då glädjetårar.. Jag vill ha tillbaka min bebispojke.

Man kan klä sig i något annat än sorg för en stund med ögonen skvallrar om allt..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0