Pappas värden är bättre, men han ligger fortfarande på intensivvård. Vi får besöka honom två gånger om dagen, kl 13 och kl 18.30. Jag längtar ihjäl mig efter varje tillfälle. Det var känslosamt vårt första möte i lördags. Min starka, fantastiskt vackra pappa låg med slangar och jag fick se honom på ett sätt jag aldrig tidigare gjort. 

Hans tårar rann och mina.. Men det är så skönt att vara här på plats. Det är tillsammans man ska ta sig igenom sånt här. Varje dag vill jag ivrigt se att det blivit framsteg men jag vet att man måste ha tålamod. Men bli frisk det ska han bara bli! 

Tack för att vi finns med i vänner och bekantas tankar och böner. För någon som inte tror på bön, tycker säkert att jag skriver mycket om det. Men det är mitt sätt att hantera tuffa tider. Vi har alla olika sätt och för mig är det en tröst att veta att det finns en större kraft. Och för varje tanke som går till oss så hör Gud det. 

Kram