Det skulle hända något stort i vårt liv den här sommaren. Livet skulle ta en helt ny vändning och prioriteringar bli alldeles annorlunda..

När jag i fredags var på min gamla arbetsplats så kom många tankar. "Sist gång jag satt vid mitt skrivbord var Stig i magen, sist gång jag gick i den här trappan så kände jag honom gotta sig i min mage." "Sist gång jag var på den här platsen var mitt liv fyllt av väntan och längtan." Alla tankar gav uppskov till otaliga känslor..

Men mest av allt en känsla "Vad jag är förtvivlat ledsen för att jag aldrig får ha min Stickan mer i det här livet".

(Korset på bilden gick jag förbi på en skogspromenad i Grebbestad sist jag var där. Ibland gör evigheten sig påmind på de mest speciella sätt. Hopp och tro om att allt kommer bli bra igen..)