Kvicksand..

När livet sjunkit som kvicksand under ens fötter och man inte vet hur man ska ta sig upp.

När varje människa runt omkring känns lycklig och framgångsrik.

När livet inte har nyanser utan blir svart eller vitt.

När tårarna slutar för en stund men avundsjukan tar vid.


Kommentarer
Postat av: Camilla

Hej Linda! Har läst din blogg sedan vi träffades
på fotograferingen du och Kim gjorde för oss
på fröken ros! Får så fruktansvärt ont i hjärtat att
läsa om vad ni har fått vara med om! Nåt som skulle vara total lycka har förvandlats till totalt mörker. Min svägerska var med om detta för ett par årsedan. Deras lille Kalle föddes i v42,han levde aldrig utanför hennes mage. Jag tänker ofta på honom och vi besöker hans grav så fort vi är nära. Jag ska inte säga
att jag vet vad ni går igenom. Men jag vet hur det är som närstående. Prata mycket om er lille son, med varandra och med andra. Tiden läker inte era sår och längtan efter att inte ha fått lära känna honom och ha honom hos er men det kommer komma en tid då morgonen inte är ett svart hål! Styrkekramar till er båda två <3

2013-03-29 @ 21:23:28
Postat av: Linda

Tack Camilla.
Det är så fruktansvärt hemskt att någon ska behöva gå igenom detta.. Därför blir det så dubbelt när jag skriver att det finns en tröst i att höra att det finns andra med liknande upplevelser. För man önskar ju ingen det här! Och det finns ingen mening med det! Men trösten kommer väl ur att man ser att andra kom vidare, inte i samma form som innan. Med en erfarenhet av livets grymhet. Men som du skriver, så kan livet ge ljus, kärlek och framtidstro igen. Jag behöver höra det. Höra om livsberättelserna med ett lyckligt slut.
Tack för hoppet du vill ge.
Kram

2013-03-29 @ 22:10:19
Postat av: Anonym

Linda, fina fina älskade Linda. Alla känslor är okej, alla känslor ska få komma men även gå. Hoppas du fått lite lugn idag. Kärlek Anna

2013-03-29 @ 22:30:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0