Det har funnits ett jobb som varit mitt absoluta drömjobb sedan sju år tillbaka. Hur många gånger har jag inte tänkt "Vad ska jag göra för att ta mig dit?" Och vad händer såhär vid lunchtid en vanlig fredag i mars, jo att chefen för jobbet ringer upp med ett erbjudande!

På fråga ett om vad jag gör nu "Jo jag har fått ett nytt jobb sedan årsskiftet" på fråga två vad som händer i höst "Kommer att vara hemma med bebis"..

Jag har inte sökt någon tjänst, och de sista månaderna har fokus varit på vår framtida familjemedlem, så är inte livet märkligt?! När man minst anar!

Inget är förstås viktigare än den lill* i magen, det är störst av allt. Men vi får väl se om vi kan trixa med föräldraledighet eller om erbjudandet kan stå kvar hösten -2014. Just nu får allt bara fortsätta på samma sätt som innan..

Ett bibelcitat jag verkligen borde ta till mig och inte bara skriva på armen:

"Allt har sin tid"