Ibland slår det mig hur galet det är att jag lägger ut mycket av mitt liv i min blogg. Lite läskigt.. Mina närmaste, mina kära. Jag försöker ofta (om jag inte vet att det är fullt okey från föräldrar) låta bilder på barn vara få, eller ganska otydliga, som en bild på en rygg eller något annat mer diskret. Herbert däremot låter jag bli uppvisad. Jag tror inte att det är skadligt. Jag tror att vi lever i en annan tid nu och den dagen han är stor/vuxen så kommer det vara ännu mer vanligt/ en del av vanligheten att alla figurerar i sociala medier och annat. Så länge det görs med respekt och omdöme så är han en bland miljontals. Min blogg är så minimal i sammanhanget att jag vill få låta mina läsare få ta del av både han, mitt liv och mina fina nära och kära. Den är också till för mitt egna minne, en öppen dagbok. Nåväl, det var inte detta som inlägget skulle handla om egentligen. Men då jag skulle välja några bilder så lockade det mig att ta ett kort på när alla barn satt i tomtens knä och ett annat när de busade hejdlöst med en överförtjust Hebbe - dock valde jag att låta bli.