Min Stig.. 

Det är tidig morgon, lillebror grejar i magen och jag tänker på honom men mest på dig. Vem är han där inne? Det är så svårt att föreställa sig.. Jag tänker att han är en kopia av dig, även om jag vet att du är du.

Min alldeles unika Stig som jag har alldeles speciella känslor för.. Kan man känna samma för två barn eller känner man lika mycket men olika? Så mycket jag funderar över.. Det jag känner för dig går aldrig att ta ifrån mig, du är min lilla Sticka med ditt söta ansikte, med dina rutiner i magen, med din lilla kropp och alldeles underbara små händer. Du är den jag hade drömmar om och samtal med. Du är min första bebispojke. 

Är jag annorlunda än andra för att jag inte har dig hos mig nu? Tänker annorlunda än andra mammor? Jag vet inte.. Kanske. Det är bara svårare den här gången att föreställa sig vem som kan dölja sig på insidan för jag tror det är en kopia men inte originalet. Låter konstigt säkert, ja. Men när du kom ut så var det så självklart att det var du som varit därinne.

 

Jag längtar efter lillebror, det är säkert det. Men det får ha sin tid, graviditeten i sig får ge mig tid att landa. Landa i att jag faktiskt bär på en liten bebis igen.. Någon som säkert du varit med och valt ut ska komma till mig och pappa.