Jag har på något sätt lyckats glömma bort att blogga på ett par dagar. Trots regnet och höstens intrång så passerar dagarna i ett rasande tempo! Ja, vissa stunder kan vara långsamma, men sällan tråkiga då jag har världens bästa sällskap i Hebert. Likaså går Hebbes utveckling rasande fort, kanske inte för andras ögon men för mina #mammastuderarvarjedetalj ögon så händer det grejer från dag till dag. Min lilla älskade sociala individ som behärskar mer och mer. Ja mammakärleken går över alla gränser. Vissa stunder tänker jag på hur livet skulle vara om även Stig var här, en 1,5 åring nu.. Att sorgen inte tar samma plats och att kärleken till Hebbe växer för varje dag ger mig många tankar. Kanske är det bäst att låta dem vara, konstatera att nu känner jag som jag gör och inte värdera mina tankar. Livet är här och nu, istället för att sörja den sonen jag förlorade så njuter jag fullt ut av den jag har. Han fyller ut bröstet med så mycket känslor att jag ibland tror jag ska spricka! Han har förändrat hela mitt liv och hela mig, han är en så galet underbar person som jag är obeskrivligt tacksam över att jag har. 
Får bjuda på en gammal bild...