Bosse är på "kollo" hos mamma sen helgen, mitt fokus är på Hebbe nu och jag känner att min älskade bebishund kommer i kläm. Hos mamma får han långa skogspromenader, pussar och mys i soffan. Det är han värd för han är bäst. 

Att "bara" ha Hebbe att ha hand om gör att jag får ganska rofyllda promenader där jag kan lyssna på poddar. Idag blev det favoriten "fredagspodden" med Hannah och Amanda. Där läste Hannah upp sitt kommande förlossningsbrev och jisses om jag blev sugen på att föda barn igen. Jag grät, kände och upplevde samtidigt som jag hörde hennes rader.. De kunde inte komma mer lägligt (eller olägligt) för senast igår sa jag till Henke att jag vill ha minst tre bebisar till. Ja, jag njuter så av min Hebbe och förstår hur unik och kort denna tid är att jag måste få uppleva det fler gånger. (Om jag får chans) Men åter till förlossning, detta fantastiska och magiska! Denna urkraft som tar tag i kroppen och den prestation kroppen genomför. Jag bara älskar hur värkarna sätter igång, de känns vansinnigt mycket, så mycket att du inte kan tänka på något annat. Man är i totalt fokus, och sen kommer en paus när det enda som gäller är att hämta kraft inför nästa våg av värk. Känslan av att föda är magisk. När väskan följer med och man ska till sjukhuset på sitt "livs" semester med julafton och julklapp med sig hem. De små underbara bebiskläderna är packade och man är bara timmar bort från bebis. Att det gör ont, ja det gör det verkligen men efteråt kände iallafall jag mig som värsta superwoman! Jag gillar inte att erkänna det här, för innan jag fick barn avskydde jag när kvinnor pratade glorifierande om sina förlossningar och att de verkade ha det där bandet mellan varandra "riktig kvinna" bandet. Men det är väl helt enkelt så att man sitter där och vet att bara den som upplevt en förlossning kan förstå, den delar en resa som är större än alla andra och den är också en superwoman i den bemärkelsen. (Sen är alla kvinnor, mammor superwomans med eller utan vaginala förlossningar - Det finns andra stora bedrifter också!!) Oavsett.. Jag blev föda barn sugen på min promme idag;) 

En annan bedrift från Herberts sida var att han idag vände sig från rygg till mage. Han gjorde det typiskt nog när jag stod och sminkade mig så jag missade detta "magic moment". Nu sitter jag med ett halvt öga på honom hela tiden vare sig jag bloggar, plockar ur diskmaskinen, dricker kaffe eller sysselsätter mig med att vika tvätt samtidigt som han ligger på golvet och leker.