Magsjukan gjorde att det inte var mycket av maten Hebbe fick behålla och summan av dålig aptit hela januari är ett tapp från nästan 8 kg till 7,6 kg. 

Hela matsituationen har gjort mig så deppig. Jag har suttit som på nålar, får han behålla maten? Får jag i honom den här skeden? Bara en sked till.. 

Ja, ni förstår väl åt vilket håll det barkar.. Barn och mat - de fattar direkt galoppen och maktkampen är ett faktum. 

Vi har fått kasta om, släppa på allt som har med bordsskick att göra. Matsituationen gör vi nu så kravlös och lekfull vi bara kan. Det geggas och kletas och kastas. (Allt vad jag inte tycker om men som pedagogen inom mig säger är det enda rätta) Ingenting hamnar i Hebbes mun om inte han vill ha det där, han styr allt intag helt själv. Det tar en evig tid - Men det har gett resultat, sakta men säkert går det åt rätt håll tillsammans med att min son som är minimal i maten återfår aptiten och inte äcklas av allt som kommer in i munnen. Så välkommen till dagens frukost i bilder: 

Tillsammans med hans aptit har ljuset i tunneln börjat komma för mitt humör. Jag har varit så låg och ledsen, oroad och deppig. Mat som är så gott, vi som i den här familjen älskar mat. Jag som tycker mat är så viktigt och alltid ätit med oftast en enorm aptit.. Varför vill inte Hebbe? Vad gör jag för fel? Han måste ju äta! Han får inte gå ner i vikt! Är inte hans armar smalare? Nej den gulliga dubbelhakan och kinderna de var större på korten från i julas? Ät glass om du vill unge? Sylt! Socker! Grädde! Bara du äter... Sluta rör på dig hela tiden då förbränner du ju den ynka skeden du fick i dig! 

Önskar verkligen Herbert får upp glädjen för mat och ibland kan prioritera den framför att jaga Bosse, klättra i soffan eller gå ut med möblerna.