Vi fick för ett par dagar sedan tidningen med reportaget om Herbert. Hjärtlungfonden publicerar fyra tidningar per år, i januari då första numret släpps har de varje år fokus på barn. Februari är hjärtlungfondens barnmånad. Hebbe blev omslagspojke och de delade vår historia om när han drabbades av sin akuta syrebrist pågrund av den förträngda aortan. Jag kan inte riktigt förstå när jag läser raderna att det är vi det handlar om, att det är vår älskade prins. Men samtidigt är minnena som dagsfärska och det ligger så nära.. Igår kväll var andra avsnittet av serien "rakt in i hjärtat" på SVT. En serie som skildrar arbetet på sjukhuset och hjärtebarnen med deras familjer. Det filmas i Lund som är det ena centret för operationer och mottagning av hjärtebarn, sen finns ju Göteborg också där vi fick vår hjälp. Det är totalt mellan 4-5 barnhjärtkirurger i Sverige. Jag fullkomligt högaktar dessa fantastiska människor, de räddade livet på vår son. Jag högaktar dem och jag tackar Gud. I ärlighetens namn får jag inte ihop det, att Herbert levde med ett hjärtfel i hela 6 veckor. Ett fel som bör uppdagas efter någon dag eller två i samband med att barnets föds och det börjar andas syre, då slår en passage i hjärtat igen som bebisen haft då den legat i magen. Vad läkarna tror har Herberts passage mirakulöst hållits öppen i hela sex veckor. Det finns inga andra svar på hur han annars kunnat andats och levt.