Regn, sjukling och långa nätter.

Det hemska vädret med regn smattrar på rutorna. Vad gör väl det egentligen förutom att det försvårar promenader så här i sjukdomstider. Hebbe är förkyld, kinkig, vill bli buren och vara nära hela tiden. Nätterna och även vilorna kan bara ge sömn på ett sätt - om han får ha min tutte i munnen. Jag är snart helt krokig och får stundtals panik på att inte kunna räta ut mig och sova i den ställning jag själv vill. Samtidigt vill jag inget annat än lindra för Hebbe, göra så han känner sig trygg och mår bättre. 
Vi var på god väg att avveckla nattamningen innan detta sjukdomsbakfall. Jag har inte hjärta att neka min ledsna och nu så fullt medvetna bebis som drar i min BH för att komma åt sina "tröstsnuttetuttar". Jag låter honom få ligga där och gotta sig, han är som i sin egna lilla bubbla där bara han och brösten existerar. Om jag gör något, typ bläddrar i en tidning, ser på tv eller messar med min telefon då stör jag han och tuttarna. 

Han har inte haft något mer kruppanfall och det var trots allt i förrgår inte av den värsta sorten när man nu efter efterforskningar fått veta hur det kan låta och vara. Men andningen var pipig, rosslig och hostan skällde som på en hund.

Mellan varven är han pigg och glad, vi leker på hans rum vilket han älskar att göra. Det är roligt att sakerna i det stora hela har kommit på plats. Lite tavel/boklist på väggen och annat ska upp, men det är mer av detaljer. 

Nu ska jag agera snutte så vi hörs igen framöver! 







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0