Jag är lycklig över att få vara mamma till mina två, min ljuvliga Herbert och fina änglason Stig. I veckan som gått har det varit lite tufft emellanåt när den där pusselbiten saknas i livet, den lilla killen som skulle vara här med oss. Jag tycker att mitt pussel är vackert, många gånger beskådar jag det och tänker inte på att en bit saknas. Den saknade biten har inte förstört pusslet, den har på sitt sätt gett motivet mer djup, fler dimensioner och många lärdomar. Men vissa dagar så funderar jag på den där ensamma pusselbiten, och känner hur den fattas mig. Det är konstigt hur något kan fattas men ändå vara komplett, att jag har Herbert att vara mamma till gör livet komplett, han skapade så mycket färg och skönhet till motivet att det saknar motstycke. Kärleken till honom är överväldigande!!