Min sista semestervecka tog jag en dag och åkte till en av mina äldsta vänner. Hon är hemma med sin nr tre och med fyra barn i åldern 6 mån - 5,5 år var det full rulle. Som så ofta när man träffar de som man som liten lekte med blir känslan av vuxenhet och föräldraskap lite surrealistisk - vd hände? -sen när blev vi så här stora? -när kan vi smita iväg och sitta och prata själva utan att någon stör? 

Men det är också totalt ljuvligt, att se sina barn leka och kommunicera, skoja och roa sig tillsammans. 

Jag trivs väldigt bra i mitt arbete och veckorna susar förbi, jag har kul. Men jag kan sakna den mer frekventa kontakten med många av mina vänner. Vi hinner liksom inte, jobb, barn, hem, tvätt, städ ja allt det där gör att lika fort som morgonen är här så kommer en ny dag. 

Men det gäller att njuta av stunderna, för det var inte bättre förr - bara så annorlunda nu. Annorlunda på ett mäktigt och häftigt sätt!!