Det är härligt med en så stor jul, med helt underbara ungar som pysslar om Hebbe och fick honom tjuta av skratt. Jag har de flesta bilder på vår digitalkamera så får återkomma med fler bilder! 

Ikväll har vi kokt tomtegröt men på bordet står det delikatesser som tryggelbrie, gruyere, fikon och massor mer.. 

En liiten rastlöshet börjar krypa i mig men får skölja bort den med en dusch! 

Jag är så tacksam över min familj, kärleken och skratten vi har tillsammans! 

Jag har inte hunnit med så mycket på kvällarna som jag önskat dessa två veckor. Träning är fortfarande någonting jag måste komma igång med.. Mitt försök sist blev magplask - nya tag gäller. Men jag har ändå fått träffa vänner då min sociala make haft besök över mer eller mindre spontant. Så en kaffe och lite tjöt efter jobbet har fyllt sociala kvoten. Idag var H:s vän H här och då hon skulle möta upp M efter att varit här hos oss så hängde jag och Hebbe med på en fika. Annars har kvällen mest handlat om julgodisbak, bebisrumpa och tv-soffa.. 

Jag blir alltid så full i skratt av bilderna som fyller mitt huvud sånna här tillfällen. Förväntningarna är på topp, någonstans finns en bild av hur det ska bli och sen möts alla av verkligheten - småbarnsföräldrar som försöker avsluta ett påbörjat samtal, en bajsblöja, en konflikt, någon ligger bakom granen och storskriker samtidigt som skinkan skärs upp och en annan räknar en sista gång så det finns stolar till alla. Maten som skulle avnjutas kastas in i munhålan för i samma stund som man lagt smör och ost på vörtbrödet, har barnen redan ätit upp sina två prinskorvar och är påväg på nya upptåg. 

När bråket över den blå racerbilen är som högst avleds uppmärksamheten mot en rödklädd "gubbe" med lyckta som traskar utanför fönstret.. Tillochmed då när lyckan ska vara total, börjar någon istället gallskrika av skräck och ropar högt - Släpp inte in honom!! 

Hahaha..

Tillbaka till bilderna i mitt huvud, för jag ser på allt som om det vore en film och alla sekvenser blir så oerhört komiska! Att se hur svetten lackar i pannan på någon pappa när barnet för sjuttonde gången i rad ber om mer läsk. -"Nej... Nej nej nej..." 

För några år sedan satt vi i lugn och ro, åt, drack och skrattade vid våra julbord. Tiden går fort.. Snart sitter vi i lugn och ro igen med stora barn men just nu är det galet intensivt, ljudligt, ibland kaosartat och alldeles alldeles underbart! Jag säger bara TACK älskade vänner för att vi har varandra och denna fantastiska tradition - må den vara ända in till påska! 

Imorgon har vi funderingar på att fortsätta möta julen tidigt med julmarknaden på Tjolöholmsslott. Den marknaden är underbar och nog Göteborgs/Västsveriges mest maxade. 

För att fortsätta lite på vad jag påbörjade igår så har veckan varit bra trots bebisförkylning, vakennätter och mörka eftermiddagar. Jag har både haft besök av vänner som inte räds baciller i torsdags och varit på fredagslunch i stan med bästa A. Innan lunchen fick jag entra det nya köket som ska flytta in hos F. Bilden gör det inte fullt rättvisa -det är ännu bättre. 

Min pappa är åter på Gran Canaria, underbart för honom och jag vill inte att han ska göra annat än njuta. Jag tycker det känns blandat för de sista tre gångerna han har varit iväg har det hänt mer eller mindre katastrofer. För 1,5 år sen alltså gång nummer ett så gick min farmor bort och dagarna efter det förlorade vi Stig. Den andra gången så var det pappa själv som blev dödssjuk, ni som följer bloggen kanske minns att vi för ett år sedan fick åka dit i ilfart då pappa låg på IVA och efter det fick flygas med ambulans hem. Och sen sist, då blev Herbert sjuk och hjärtopererades. Ja, vad ska man säga!? Livet har verkligen inga garantier men det måste levas och trots alla hemskheter kan ingen av oss låsa in oss utan vi måste fortsätta att leva. Våga göra det vi alltid gjort. Det får bli visdomsorden för idag. "Lev fullt ut varje dag!" 

Efter att ha träffat fina vänner och haft en härlig lunch på stan avslutar jag denna fredag med rött vin och charkisar tillsammans med H. 

Idag har vi fikat på stan, lite julpremiär -smaker så som saffransbiscotti och pepparkakscheesecake. Jag har även hämtat ut min nya telefon, en Iphone 6 som min make är mer exalterad över än jag. För egen del räcker det med att telefonen fungerar, går att ta kort med, ha lite appar på och såklart blogga med - sen är jag nöjd. Men nu när jag sitter här med min guldfärgade telefon som inte har ett värdelöst batteri vilket min gamla hade så är jag glad.

Ikväll agerar vi trebarnsföräldrar och la dem små i tur och ordning. Först Hebbe och sen twinsen. Sång, bok och saga. Tvillingarna var mer än nöjda när jag efter att ha läst världens längsta bok, sagt godnatt och gått, vände om och kom tillbaka för att fråga om de inte ändå ville ha mitt sällskap!? Båda nickade och sa ja. Jag la mig tillrätta och berättade om när jag och deras pappa var små och utförde äventyr och upptåg. Mitt i min berättelse om en solig sommardag där jag och pappa R fiskar frågar lilla A mig varför vår familj aldrig är med dem på julafton?! Min soliga berättelse tog sig helt plötsligt en paus och i nästa andetag en snöfylld vändning då K berättade om när han gör hål i isen och fiskar hos mormor och morfar. Vi pratar lite fiske och jag återgår till berättelsen från barndomen och fortsätter med min "cliffhanger" i berättelsen - då jag och R lånar hans storebrors fiskespö. Morbror F. Lilla A frågar då hur man får vingar?! Vi hamnade i ett samtal om himlen, farmor och hur man har det när man är död. Jag berättar om hur himlen är och A frågar om man inte ens är förkyld i himlen. Nej säger jag. Det är ett paradis där allt är bra jämt. -Hur får man kläder i himlen? Man bara önskar sig vad man vill ha och får precis det. Lilla A ville då ha sitt lucialinne på sig och lilla K säger. -Vet du vad när vi är stora kommer mamma och pappa att vara i himlen -coolt. Haha! Ja tänk alla vi kommer att vara där någon gång, men det dröjer. 

Tvillingarna gäspade men K kunde inte blunda. Jag började så smått att sjunga vyssan lull.. Då kom H in och sa att Linda du kan nog komma ut för K och A kan säkert somna själva. Nattningen hade nu hållt på i ca 1 h.. Okey sa jag men har ni inte somnat om 10 minuter så lovar jag att komma och sjunga igen. -Ja gör det sa barnen! Jag säger till H att tänk om de är mörkrädda? -De hämtar oss i så fall.. 

Typiskt nog sov de när jag den gick tillbaka efter 10 minuter. Eller det var nog skönt för dem, jag hade kanske hållit dem vakna halva natten annars. 

Om en liten stund ska vi åka och hämta upp två favoriter på deras förskola, det ska bli mysigt att få en stund på tu man hand med dessa små men nu också stora trollungar. Tänk vad tiden går fort! Nyss var de såhär små! 

Idag var vi hos våra fina vänner Vilahamn som snart reser över Atlanten och njuter av sol, bad och shopping i LA och Mexico. Så härligt för dem! Längtar till den första semestern till värmen med vår familj nu när Hebbe är hos oss. Han är redo med ett par badbyxor som han fick av mormor häromdagen.. Däremot är vare sig hans mamma eller pappa redo att ta honom iväg på varma äventyr. Han får bli lite större först. Om Hebbe står redo med badbrallor så kommer mamma bikiniredo strax efter, av Vilahamn fick vi låna en TRX idag. Snart har jag varit mamma i 6 månader och jag får inte till det där med träning. Idag blev det av, tillsammans med H så körde vi ett pass med repen -sjukt kul! Hoppas den känslan håller i sig!! 

Det är så mysigt att vara hemma, det mesta är enkelt och smidigt i en liten stad och Lysekil har gett gott väder och mig gott humör. Här lyckas jag lägga till med någon gammal dialekt och jag roas av min pappas små egenheter. Han äter enorma mängder havregrynsgröt på morgonen, i samma skål som min farmor brukade ha kräm för en hel familj äter han sin gröt. - Det är nyttigt, säger lilla pappa. Han har varit överlycklig av vår ommöblering och han frågar i parti och minut om inte jag och Hebbe ska flytta till honom i en månad eller två, Henke kan komma på helgerna tycker han.. Ja du, kära lilla pappa. Jag säger till pappa att jag ju redan efter bara några ynka dagar längtar ihjäl mig efter Henke och då säger pappa - Å så mysigt.. Det är väl härligt att ni tycker om att vara tillsammans. Men tänk det är nog bara bra att vara ifrån varandra också. Och så får jag det bra om ni flyttar hit. Ni kan få hela övervåningen. Den är heeeelt eran! 

Förutom att flytta till honom så vill pappa att vi ska köpa en Toyota, han ÄLSKAR Toyota. Han har tjatat om att vi ska köpa en Toyota i sisådär 8 år.. När vi då fick punktering på vägen till Lysekil blev inte argumenten färre för att vi ska köpa en Toyota. Pappa kom och mötte upp oss i Ljungkile och under tiden Henke bytte däck så stegade pappa runt och mätte ut hur mycket större, bättre, billigare och snyggare en Toyota skulle vara. 

Ja med dessa rader ger jag en glimt av livet hemma i Lysekil tillsammans med min pappa. Jag har också haft nöjet att ha mamma här lite. Som pappa säger - Jag tycker ALLTID det är trevligt att vara med mitt lilla ex! Tur jag har två skilda föräldrar som tycker om varandra ändå..

Lördag kväll var det tjejmiddag i Öjersjö och återigen insåg jag hur viktigt det är att komma ifrån bebisbubblan för en stund. Denna underbara, mysiga, underhållande men också intensiva bubbla. 

Så hade vi val i söndags, jag har nog i ärlighetens namn aldrig haft så svårt med ett val. För mig har tidigare val varit ganska självklara, jag vet vilken grundläggande ideologi jag har och står för. Jag tror på ett samhälle som inte har för stora klyftor, klyftor drar isär människor, skapar förakt och rädsla. Jag vill ha ett solidariskt och jämlikt samhälle, om min granne blir sjuk ska han få vård och min kollega blir arbetslös så ska hon inte riskera behöva lämna hus och hem för en urholkad A-kassa.. Men ett solidariskt samhälle bygger på tillit. Man måste lita på att medmänniskan vill göra rätt för sig, att skattemedel används på bästa sätt, att vi delar en någorlunda samsyn av etik och moral. När man tvivlar på dessa punkter så tvivlar man också på sina ideal och sin röst. Jag är nu glad att valet är över.. Men som många andra oroas jag lite över framtiden. Det viktigaste tror jag dock är att LYSSNA till varandra innan man målar ut varandra i hörn. Jag får ofta påminna mig själv om det. För egen del har jag blivit bättre på att se att saker inte är så svarta och vita som jag förr gärna ville tro.

Och så sist.. En ny vecka, en solig vecka. Jag ska försöka utnyttja det sköna vädret och träffa både vänner och familj.