Igår hade jag verkligen en mysig dag, men jag var lite för aktiv för mina foglossningars skull. Det är så svårt att acceptera att jag max kan gå fem minuter åt gången i en snigels tempo, att jag inte kan stå upp mer än några minuter utan att få ont, att jag inte kan bära, lyfta eller stå framåtböjd. Ja och mycket därtill..

Eller inte kan, konsekvensen blir att jag på kvällen inte kan röra mig och absolut inte vända mig om i sängen eller lyfta benen. H får putta runt mig och kallar mig för "lilla tanten". Sen sover jag kanske 1/3 av natten resten ligger jag vaken och har ont. Vissa dagar är det bättre, men det kan man aldrig veta. bakläxan blir bara av en "bättre" dag att dagen efter blir sämre. Det är inte meningen att klaga för bara bebis i magen har det bra så kan jag stå ut! Men jag vill väl förklara hur det är, för det här med foglossning var verkligen en total nyhet för mig. Jo, jag har ju hört om vänner men aldrig förstått vad det innebär. Det vet jag nu. Och för en person som arbetar 100%, pluggar 25%, är ute på långa promenader med sin hund och träffar vänner så fort det finns tillfälle i sitt vanliga liv är det en galen omställning!

Men lite pepp och leende på det, en inspirationsbild..