Jag tycker det är lite svårt att leva i detta tidevarv som vi faktiskt gör. Intrycken är så många och jag har svårt att sovra.. Idoga försök görs men många gånger blir det magplask. Jag vill vara en fullständig mamma, fru, vän, dotter. Räcka till på alla plan och leva ut mina passioner och drömmar. Men vilka är mina drömmar? Om jag både vill vara en 100% mamma och leva ut mina passioner i ett yrkesliv? Idag var jag på ett av mina jobb, det var en rolig stund men lämnade en känsla hos mig. Är jag passionerad i mitt nuvarande yrke? Lever det ut mina drömmar? Det är utan alla tvivel något jag trivs med och något som är bra att kombinera med svenssonlivet. Men jag kan inte komma ifrån att ibland känna - är detta allt?! 

Å andra sidan så är min roll som förälder den viktigaste rollen jag har och någonsin kommer att ha i mitt liv. Och när nu den delen av livet är så viktig så borde den maximeras och inte snuttifieras. Kanske återgång i arbete borde dröja länge till.. 

Tack och lov är jag inte ensam i föräldraskapet, min kära livskamrat är med. Men det innebär också att det snart är hans tid att ta steget in och ta över rodret när jag få stå biroll och gå i arbete - så känns det iallafall. Det är dryga halvåret kvar innan jag helt och fullt är där. Jag ska bara smygstarta.. Och eftersom utvärdera hur det känns. 

Men så ofta som jag hade velat att lönearbete gick hand i hand med passion. Och så ofta jag hade velat kunna vara 100% i alla mina roller. Tänk själva "Bullbakande hemmafru på 100%" samtidigt som "Passionerad lönearbetare på 100%"...