Hemma igen.
Jag är hemma igen, hos de mina.. En dag i taget, men bara infektionsvärdet fortsätter att gå ner så kan jag fortsätta att vara hemma. Ska tillbaka till sjukhuset på måndag om jag inte får feber, mår sämre eller börjar blöda mer igen.
Det händer någonting med hela ens kvinnliga själ och känsloregister när man har problem i sin livmoder. Jag har bara hört om det förr, den enorma sorg som även kvinnor i klimakteriet som av olika anledningar behövet avlägsna sin livmoder kan uppleva. Jag är ju verkligen inte "där" med några sådana enorma ingrepp, men jag relaterar till känslan av att den delen av kroppen är så sammankopplad med sitt innersta.
Vid sista undersökningen såg det något bättre ut än innan, det var lättare att bedöma och gav mig ljusglimtar.
Kommentarer
Postat av: MW
Skönt att höra att du är hemma igen. Konstigt nog varit orolig för dig. Jag håller tummen för att allt skall gå bra för dig, att du och din fina familj skall kunna må bra och vara lyckliga. Många styrke kramar till dig. Försök tänka posetivt även om det är extremt svårt ibland. Du verkar ha en man gjort av guld och en hebbe som sprudlar av glädje. Se fram i mot när ni flyttar in i ert vackra hus. Tack för en bra blogg
Svar:
Cut
Trackback
