Ensamarbete när det är som bäst..
Jag har landat i en soffa på espressohouse, med genomblöta strumpor och fuktig tröja försöker jag värma mig med en latte.. Idag är jag runt på praktikbesök hos mina studenter och åker kollektivt istället för att använda bilpoolen, ett oklokt beslut i det här regnet. Välförtjänt motion att springa mellan förskoleverksamheter men mindre kul att efter varje besök när jag gått från genomblöt till fuktig återgå till genomblöt igen. Typiskt nog hinner torksåpen på förskolorna inte torka mina kläder, bara göra dem ljumna och fuktiga.
Det positiva i kråksången är att jag får många roliga besök, det värmer och glädjer att se människor växa in i rollen som pedagoger.
Träffar vänner, äter gott och planerar hummerfiske.
Jag älskar när jag får till veckor av mycket kvalitetstid med vänner. Även om som jag skrivit tidigare att vår familj prioriterar mycket tid ihop, så är det viktigt med egentid också.
Så..
I tisdags hade jag vänner på mat här hemma. Härligt hemmahäng, levande ljus och sköna samtal.
I onsdags (igår) hade jag och några andra kära vänner bokat bord på Toso. Så det blev puls, musik, asiatiskt och lite bubbel. Energipåfyllnad.
Idag åt jag lunch på Barabicu med min bundis K. Vi brottas som oftast med samma tankar och har humör som påminner starkt om varandras.
Och vad händer framöver? Jo i helgen blir det kräftskiva med stort frosseri, i nästa vecka så fyller jag år och hummerfisket drar igång vilket gör att vi åker till Grebbestad för att dra tinnor!
Jobb jobb jobb
Senaste veckan har präglats av jobb till 100%, så till den grad att Hebbe fått spendera en och annan timme på sin mammas arbetsplats.
Herbert går på en förskola intill mitt jobb och det känns skönt att ha honom på så nära avstånd. Vi resonerade som så att då vi ändå planerar för flytt under våren så kommer det vara smidigare att ha Herbert i närheten av mitt jobb så slipper han byta förskola i flytten eller att vi får köra långa omvägar. Under hösten -16 får Herbert börja på en förskola i närheten av hemmet.
Inskolningen har fungerat med en blandning av höga toppar och djupa dalar. Hebbe har kul men gråter floder då vi lämnar över honom i personalens armar. Men när vi väl gått så leker han, sover, upptäcker och äter med glädje.
I förra veckan var jag i Danmark med jobbet, så onsdag morgon till fredag kväll fick pojkarna klara sig utan mig. Jag fick besöka spännande ställen och se vad vi kan utveckla som ett nästa steg av vår utbildning i Göteborg.
Det är konstigt hur fort man kommer in i arbetet och allt vad det livet innebär.. Men också läskigt då tiden går så fort och timmarna är så få som samlad familj om veckorna. Vi prioriterar det hårt i vår familj, tiden tillsammans. Om man är av samma sort som oss vet man att det innebär lite tid över till annat, så som träning, intressen och liknande. Men det viktigaste först och sen får resten hinnas med när det finns möjlighet. En insikt blir väl bara - dygnet har för få timmar!
