Många gånger kanske jag håller på saker för länge, jag tycker ju de är fina men det blir bara inte använt. Nu ska mycket bort, så är det bara. 

Om någon av er som läser är intresserad kan ni maila mig på [email protected]

Jag kommer att sälja (billigt!) 

Jackor

Skor

Koftor

Klänningar

Blusar

Väskor

mm..

Både märkeskläder och kläder från kedjor.. 

En trött, lite lågmäld men emellanåt hoppfull jag.. 

Stundtals sorgsen, en sekund av skratt, en längre stund av framtidstro.. 

Bitvis sargad, bitvis ledsen.

Nej, det är inte sympatier jag är ute efter. Jag VET att alla har sina bekymmer, och de är tuffa för var och en av oss. Ni som lärt känna mig genom att läsa bloggen vet, och mina vänner vet. Det här är mitt sätt att hantera motgångar. Transparens. Med det inte sagt att jag delar allt, men mycket, kanske mer än de flesta. 

Jag tror på orden, bära varandras bördor. Varje gång jag delar med mig så hjälper någon annan mig att bära lite, det blir inte lika tungt. Tack för den hjälpen. 

Jag delar med mig för att visa ärligt att livet inte alls är så "fläckfritt" som sociala medier och annat oftast får oss att tro. 

Sen är jag trött, tappat ganska mycket vikt på kort tid och känner mig inte särskilt fin alls. Ska till frisören idag och hoppas jag känner mig lite pepp efter det. 

Jag saknar Henke också som åkte igår med jobbet på mässa, han kommer hem ikväll men när man längtar så känns det som många timmar. 

Vet inte om jag plågar mig genom att se på bilder när jag var gravid, men jag kan inte låta bli. Och som jag skrivit förr, det gäller att gå genom känslorna och inte förbi dem. 

Jag har varit igenom många tuffa perioder, jag vet att det finns ett efter, det finns en läkning. Men man måste låta sig läka, ge tid.. Acceptera. Nu blev det så här och det väcker dessa känslor, de är jobbiga och skrämmande men de får lov att finnas där. De kommer inte att finnas där för evigt. 

Önskar att varje människa hade en tro, någonting att hålla sig i och luta sig mot. Tro betyder inte att man inte kommer gå igenom prövningar, men man gör det inte själv. 

Gud har gång på gång visat, så startade allt, livet på jorden - ur mörker kom ljus. 

Korset är en symbol för det, det vidrigaste av tortyrredksap som skapade fruktan i människor. Ett redskap som användes för att varje andetag skulle bli ett outhärdlig plåga. När man hänger så i sina armar så måste man ta i med fötterna för kunna dra ett andetag. Fötter vars enda underlag har spikar. Korset är idag en symbol för tro, hopp och kärlek. 

Alltså ur det mörkaste av mörka kan ljus växa till det skönaste av vackra. Tron på att ljus alltid övervinner mörker! 

Det händer någonting med hela ens kvinnliga själ och känsloregister när man har problem i sin livmoder. Jag har bara hört om det förr, den enorma sorg som även kvinnor i klimakteriet som av olika anledningar behövet avlägsna sin livmoder kan uppleva. Jag är ju verkligen inte "där" med några sådana enorma ingrepp, men jag relaterar till känslan av att den delen av kroppen är så sammankopplad med sitt innersta. 

Vid sista undersökningen såg det något bättre ut än innan, det var lättare att bedöma och gav mig ljusglimtar. 

Sorgen är randig.. Den går från det svartaste av hål, till gråskalor av olika nyanser. Ibland kommer en strimma av hopp. 

Jag är så tacksam för vad jag har, det handlar inte om det. 

Men många nedslag av flera olika slag, av den typen som drar undan mattan. Det börjar bli tungt att resa sig, ibland tvivlar jag om jag kan igen. Men jag vill inget hellre än att på nytt kunna väcka den kämparglöd som finns där. Jag har aldrig spelat lagidrott, aldrig gillat tävling egentligen men jag har ändå en vinnarskalle som är av sällan skådat slag. 

Jag har sedan ett tag haft ont i sidan av rygg/mage, strålar i ljumske. 

I torsdags blev det värre och jag tänkte nu måste jag få tid hos en gynekolog. På fredag fick jag en blödning den tiden i månaden när jag inte ska ha.. Sen blev det lite värre. Tröttare, ondare.. 

Igår åkte jag till jobbet, där började jag blöda igenom kläderna och fick åka upp akut. 

På akutgyn konstaterades mycket höga infektionsvärde och jag blev inlagd. Sen följde en rad undersökningar, skiktröntgen, provtagning. 

Det senaste beskedet är att jag får ligga kvar, jag har fortfarande höga infektionsvärde, jag har en del cystor och vi får vänta och se utvecklingen. Kanske operation framöver.

Mina tankar och känslor då? 

Jo jag påmins om hur mycket jag/vi gått igenom, att jag har haft svårigheter att bli gravid, svårigheter att behålla mina graviditeter, förlorat ett barn i en infektion, har endometrios, för flera år sedan cellförändringar. En rad tuffa erfarenheter.. 

Jag har också alltid drömt om en stor familj, flera barn.. Kanske kommer vi inte få fler barn, för kroppen ska hålla, jag ska orka och vi önskar bra förutsättningar för ett kommande barn. Jag är rädd för att förlora ännu ett barn så som vi gjorde med Stig, jag är rädd för komplikationer.. Samtidigt vill jag inte leva livet med rädsla, ta beslut utifrån rädsla. 

Men jag har en underbar liten son att sätta i första rum. Han ska få ha en frisk mamma.. 

Det är ingen idé att ta ut sorg eller oro i förväg, men tanken över att inte få fler barn är en oerhört sorglig tanke. Så tuff att hantera.. 

Det händer mycket framöver och jag skulle vilja följa bygget och processen varje dag! 

Om ett par månader ska vi flytta dit, hur galet är inte det?! 

Väggarna är satt med gipsskivor och i denna vecka kommer målaren och börjar spackla.. Jag har ägnat helgen åt att bestämma färger på väggarna. Ibland blir marginalerna och skillnaderna så små i nyanssättning att det knappt går att uppfatta. Men för en personlighet som jag med någon störd inställning för detaljer så blir de små skillnaderna ett riktigt huvudbry! 

På första våningen kommer vi köra vitt förutom tvättstuga/groventre och hall. Där ska rätt färg av ljust grå sättas i hall och en färg kallad månsten i tvättstuga. 

Största tankeverksamheten går till andra våningen.. Där har vi tänkt att gå mot mer färg, mys, soffkänsla, ombonat. 

Jag har nog bytt grå färg tre gånger.. Likaså i Hebbes rum och för att inte tala om vårt sovrum - det sista står jag och väger mellan en pudrig rosa eller en grå även där. Vi har i två av våra lägenheter haft rosa sovrum och jag älskar den romantiska känslan. Samtidigt tänker jag att grått lätt går att förändra efter humör, lite krispiga blå textilier på sommaren eller en blandning av pasteller på våren. 

Skrev jag att färgerna måste vara spikade i veckan? OMG..