En av årets viktigaste dagar.. Morsdag!
H har låtit min dag börja på ett fantastiskt sätt med sovmorgon och sedan blåbärspannkakor till frukost.. Mmm.
Jag är lycklig över att få vara mamma till mina två, min ljuvliga Herbert och fina änglason Stig. I veckan som gått har det varit lite tufft emellanåt när den där pusselbiten saknas i livet, den lilla killen som skulle vara här med oss. Jag tycker att mitt pussel är vackert, många gånger beskådar jag det och tänker inte på att en bit saknas. Den saknade biten har inte förstört pusslet, den har på sitt sätt gett motivet mer djup, fler dimensioner och många lärdomar. Men vissa dagar så funderar jag på den där ensamma pusselbiten, och känner hur den fattas mig. Det är konstigt hur något kan fattas men ändå vara komplett, att jag har Herbert att vara mamma till gör livet komplett, han skapade så mycket färg och skönhet till motivet att det saknar motstycke. Kärleken till honom är överväldigande!!
Såld
Idag skrev vi på papper och sålde vår lägenhet. Lite svårt att greppa men siktet är verkligen inställt på vårt kommande hus så därför är det mer av en lättnad än melankoli..
För att fira försäljningen åkte jag först med vännen S på en liten shoppingtur och fick ett par pieces till garderoben, sen åkte jag hem åt charkisar och drack vin med min make <3
Tankar med vackra vyer..
När jag växte upp så var den vackra omgivningen vardagsmat, färgerna, lugnet, djurlivet, havet.. Jag saknar det, men när vi flyttar till Torslanda kommer jag återigen att ha det så där vackert omkring mig. 
Idag så fick Grebbestads grönska och hav tanka mig med vackra intryck.
Tisdagsdejt..
Allt lägenhetsfix, ja det där med städning, plocka undan, plocka fram, köpa, styla och få det fint. Efter det behövde vi en välförtjänt paus på tu man hand med lite bubbel och dejt. Jag var så trött innan men det är ju alltid värt det när man fått på sig lite kläder och kommit sig på plats med menyn. En puss eller två höjer ju också humöret ;)
Idag har vi varit på banken för möte om byggnationen. Det känns bra och det är en spännande tid framöver.
Svettigt fix och prestationsångest!
Jag säger då det, ställer mig hellre i bikini framför kameran än ställer ut mitt hem och då handlar det inte om att jag är så nöjd för hur jag ser ut! Nej nej, det är mer utlämnande att visa upp sitt hem på något sätt.. Det blir någon form av prestation och man vet att alla värderar om det är snyggt eller fult. Mysigt eller omysigt. Man bjuder också in ALLA, inte bara de som man känner väl och tar hem på besök. Öppen beskådan..
Att det dessutom ska "värderas" senare i vad någon väljer att betala för det gör det inte bättre!
Nej pust och phuu.. Idag är fotograferingen gjord och vi kan landa en aning. Än säljer vi inte utan kan bo kvar i vårt hem tills dess att det andra börjar bli mer klart och inte bara en gräsmatta.
Cancerångest och kaffedrog..
Jag har lite ångest för det mesta just nu, det är som om oron sprider sig från område till område och får näring av varje "tänk om tanke"..
Det är så mycket som ska falla på plats framöver, när vi ska sälja, vart vi ska bo under byggtiden, vart Hebbe ska gå i förskola, när huset kommer stå klart.. Ja det är bara några få av alla frågetecken. Det lutar nog åt att vi bor kvar så länge vi bara kan.. För enkelhetens skull.
Min kära make oroar sig inte särskilt mycket, livet löser sig, det faller på plats. Och hur skön hans inställning än är så går den mig stundtals på nerverna. Jag och min fina vän K som också är i sälj/flytt tider konstaterade att män inte löser eller tar sig an det här med HELHETSANSVAR. Vi kvinnor tänker in allt, från vilka blommor som ska stå i vasen under visning till hur hämtning och lämning på förskolan ska se ut under hösten. Vi läser in oss på tänkbara förskolors föräldraenkäter, vilket rengöringsmedel vi ska använda till badrummet och hur livet ska flyta på så smidigt som möjligt. Mycket av vårt arbete försegår inne i våra huvuden och om kvinnors arbete i hemmet brukar kallas "det osynliga" arbetet så är arbetet innanför pannloben verkligen "osynligt arbete"!!
Helt enkelt - vi kvinnor tar helhetsansvaret!
När tankeverksamheten går på högvarv är varje tänkbar information en föraning om hot mot vår existens. När jag då i förrgår kom över en artikel där 190 forskare gått ihop och varnar för riskerna med mobilanvändandet multiplades ångesten. Strålningen ger ökad risk för cancer, samtal ska alltid ske med headset, barn ska överhuvudtaget inte leka med telefonerna (helst inte vistas i samma rum), hjärntumörer, tumörer kring öronen, tumörer, tumörer, tumörer..
Från och med nu sover telefonen och jag i olika rum och jag tvingar H att sätta på flygplansläge under natten då det minskar strålningen. Hebbes små knubbiga fingrar hålls på beskedligt avstånd. Sen stannar jag där. Jag ger mig en frisedel och inser - jag kan inte ensam förändra samhället eller de vanor som skapats på en nivå långt över det individuella inflytandet. Jo, givetvis kan jag ta medvetna beslut att välja bort, ställa mig utanför och leva parallellt med den tekniska utvecklingen vi har som innebär frenetiskt mobilanvändande och uppdatering av sociala medier och information. Men det kommer bli tungt, svårt och på ett sätt isolerande. Jag får helt enkelt åka med i båten och vänta på att våra vanor i så fall förändras, att livsmönstret tar ny form på samhällsnivå. (Eller att tekniken förfinas och strålningen minskar). Det är inte klokt egentligen hur mycket plats mobiler och surfplattor tar i våra liv?! 2 minuter där, 5 minuter här - ska bara kolla!? Osv..
Men jag kan inte, har inte resurserna att ensam gå emot denna ström - vi måste i så fall göra det tillsammans. Och tills dess får jag leva med ångest för tumörer mellan varven.
Nu kaffe! (För det är väl inte farligt eller?!)
Semester du dröjer!!!
Jag ägnar dagarna (snarare korta stunder) åt att kolla i arkivet av semesterbilder. Åååå vad jag skulle behöva en solig sol, en skön solstol och ett ännu skönare dopp i ett turkost vatten. Längtar så till att sommaren ska infinna sig även om mina förhoppningar är små om att vädret ska överträffa förra årets.
All shopping och tankesmedja om försäljning och husbygge bränner ut min hjärna (redan;)
Såååå många "tänk om tankar". Kommer känna mig som världens dummaste människa om vi inte får sålt och jag lagt massa pengar på nya prylar. Men bjuder på att verka korkad i så fall.. Va fasen, jag är ganska transparent med det mesta. Vi ska ju å andra sidan inte lägga ut lägenheten "på riktigt" förän senare, är ingen stress att sälja. Men i mitt huvud är det klart och jag vill ha sålt.
Iallafall hade en semester varit på sin plats, men det kommer inte bli av. Vi ska slå bort reslustan tills efter vi flyttat in i vårt hus och landat där. Husbygge blir en resa i sig;) Tills vidare får jag leva på goda minnen och gamla bilder...
Svenskt tenn, Klong, Himla, little elephant och många fler..
Det shoppas för att piffas.. Nya familjemedlemmar får ta sin plats och gamla åker ut. Voluspaljus, svenskt tenn krukor, kuddar, överdrag, fler kuddar, tvål, vaser.. Mycket ska plockad bort och sen ska det nya få sätta lite prägel tillsammans med gammalt. Ljust, luftigt, lätt och flott. Ja alla har väl hört blått är flott;)
Fuktig lyx
För att bryta inredningsshopping så får hyn sin dos av styling ;)
Inte första gången jag skriver om vad jag boostar ansiktet med morgon och kväll men dessa produkter tåls att nämnas om och om igen.
Jag vill egentligen husblogga, men vi är inte riktigt där än.. Just nu tas ritningarna fram, hur huset ska placeras på tomten och så vidare. När det är klart skickas bygglovshandlingarna in, vi har fått förhandsbesked men som det mesta ska formalia och sista ordet stämplas på pappret innan byggstart sätter igång.
Jag funderar just nu på:
Färg på hus (först tänkte jag svart men har ändrat mig helt - det får bli vitt eller grått. Henke säger vitt)
Färg på tegeltak (lutar åt grått men kanske svart.. )
1 maj, bröllop och fest!
Jag är aningen sliten idag.. Det är sannerligen inte ofta man dricker glas efter glas med bubbel och dansar så hälarna värker. Igår var vi på ett fantastiskt bröllop och hade en kväll vi sent kommer att glömma. Jag älskar bröllop med mycket känslor och denna afton var tårarna många av både skratt och rörande tal.
Idag åt vi en brunch tillsammans med bröllopssällskapet och njöt av havet, solen och att nu är en tid då det bästa ligger framför oss! Efter vi lämnat Björkö åkte vi vägen om vår tomt. Jag får nypa mig i armen, kan verkligen inte smälta eller förstå - ska vårt hus bli verklighet? Det är bara helt helt underbart..
Förra veckan var lite hysterisk med fullspäckat schema, kalas och annat. I fredags var många av våra vänner här och firade Hebbe. Det har verkligen värmt i hjärtat att se alla härliga människor Hebbe har runt sig, familj, släkt som vänner. Tack för uppvaktningen!! Nu minibildrejs :)
