Trenchen, de svarta kostymbyxorna och den svarta skinnväskan. Tre klassiker om möjligt i en 2013- variant.

Bilderna gjorde sig inte bra idag, men det är ingen modeblogg heller. Mer "så här är livet blogg"och detta råkar jag bära just idag.

Ikväll har vi vänner på middag, tema franskt. I skrivande stund sitter jag på vagnen förbi Örgryte, jag ska till stan och köpa födelsedagspresenter samt fylla på makeup- lådan med bland annat ny mascara.

Fick en teckning av en elev där det var ritat en glass och stod "Jag älskar glass jätte mycket men jag älskar dig mer"..

Med de orden går jag alldeles snart på helg!

Igår lyxade vi till det med flera rätter på Barabicu, kompletterande beställningar och passande viner.

Efter maten blev det en liten promenad i kvarteret och där andades vi kvällsluften från en härlig augustidag.

Som alltid gör hon än nöjd. Tack för en bättre hår-look:)

Håret ska få ett lyft och jag låter mig just nu bli omhändertagen. Det är alltid lyxigt att fixa sig, vare sig det är hår, hud eller naglar.

Nu ska nyanseringen snart sköljas ur och saxen ta plats..

Jag jobbade länge idag, var hemma för lite mer än 40 minuter sedan. Det fick mig att skingra tankar, bara köra. Ibland får man göra det, ibland får man stanna upp.

Imorgon är jag ledig, så underbart skönt! Jag ska till frisören, sen göra ärende och sist ut och äta med mina tjejer K och M. Ser fram emot morgondagen.. Den bjuder garanterat på bilder.

Ikväll kan inte mina tårar sluta att rinna ner för mina kinder. Jag sitter med ditt fotografi i min hand, och ser på dina ansiktsdrag, ser på dina små händer, dina armar.. Jag kan varje ansiktsdrag hos dig utantill. Du har så liten haka men så stor läpp, precis som jag hade. Din näsa är alldeles rund och dina ögon blundar som om du är i en bubbla du inte vill ur. På en plats du inte vill lämna eller vakna från..

Jag saknar dig någonting så vansinnigt. Jag finner inte ord. Vad än livet har med sig så vill jag inte vara utan dig, men jag måste.

Vad gör du just nu? Vet du om hur mycket jag saknar dig? Vet du att jag gör mitt bästa för att inte klandra mig själv.. Klandra mig för att få en infektion som gjorde att du inte stannade i mig. Det var inget fel på dig, bara på mig. Du var stark, inte jag. Hur min kropp kunde bli din fiende är ofattbart då den skulle vara din oas.

Min älskade pojke, tårarna kommer aldrig att ta slut när jag tänker på dig. De sinar för stunder, både längre och kortare. Kärleken till dig är evig.

Efter en tuff förmiddag på jobbet ;) Så tar vi nu en rast. Vissa dagar är det en saga att ha mitt jobb! Vissa dagar..

En söndag, ett soligt Sverige, en chans att ta vara på dagen. Jag och L köpte med oss smarrig fika och la oss i Fiskebäck.

Nu ikväll är äntligen H hemma efter en helg med oförskämt mycket handboll. Därför blir det mys..

Igår blev det morgonpromme med L, och efter det en sväng till Freeport. Jag är alldeles för sällan där (eller kanske alldeles lagom) iallafall så finns där inland riktiga fynd att få tag i! Igår blev det dock "bara" ett litet..

På kvällen var vi hela gänget hos familjen Ö. Där vi satt ute och njöt av värme, grill och sällskap. Sommaren får gärna pågå en månad till för jag älskar allt vad fint väder erbjuder!

Ibland räcker det att man vänder lite på sig, visar minsta livstecken efter en lång natts sömn och den lille prinsen passar på. Han måste tänka "fritt fram, hon är vaken"! Efter det följer ett åmande, pussande, puttande och gosande. Helst vill han trycka in nosen i min nacke och bara snusa..

Det är trots allt lördag och jag förtjänar sovmorgon, men mina ögon blev pigga på stört och jag förevigade stunden. Det kanske underlättade att vakna då H rest sig ur sängen och gjort sig klar för att åka och spela match.

Men nu, så här 07.30 en lördag får det bli en kopp te och morgontv.

Vi hade många vänner den här sommaren som väntade smått. Jag har nog nämnt det förut.. Två av H:s närmaste vänner har väntat på att bli föräldrar för första gången. Tänk i våras var de tre, de var tre förväntansfulla unga män, födda samma år, som följt varandra åt. De har upplevt tonår, konfirmation, 18 års dagar, student och många fler stora händelser i livet samtidigt, samma år. Nu skulle de bli pappor, samma år.

Till glädje föddes en liten kille inatt. Om bara några veckor kommer nästa grabb. Tre små söner till tre stolta fäder. Men bara två som får uppleva faderskapet, som får göra den resan alla förtjänar att få efter att ha längtat, väntat och börjat älska sitt kommande barn.

Det är nästan ironiskt, att det just blir så många små killar.. Kan man säga så? Ironiskt. Eller är det helt enkelt bara otroligt sorgligt.

Igår hade vi thai och spelkväll hos Vilahamn. Det var mysigt och behövdes för att jag skulle släppa tankarna på mitt jobb. Jag ska arbeta med mig själv och bli bättre på att hålla jobb på sin plats och fritid på sin.

Imorgon är det veckans bästa dag, Fredag!

På onsdagar har jag min lediga dag, men inte idag. Det fick bli lite extra möte och som om blixten slagit ner var det redan eftermiddag.

Ikväll åker vi till familjen Vilahamn och blir bjudna på mat. Lyxigt.

Jag ska implementera ett kartläggningsmaterial till mina lärare och sitter idag med tio språkprov som jag ska sätta mig in i. Det ska bli så enkelt som möjligt för lärarna att genomföra och rätta materialet, därefter gör jag analysen och sammanställer.

Ungefär så ser arbetet som SVA-utvecklare ut idag. Arbete hemifrån och hög intensitet. Deadline 6 september.

Livet har inte varit enkelt, det är så säkert. Men det är så viktigt i allt det jobbiga att lyfta blicken och se allt man har att vara tacksam för, allt vi fått. Den här sommaren har gett av det goda i överflöd. Jag tittar igenom bilderna från juni till augusti och blir hänförd av allt härligt.

Det känns nu som att sommaren ligger bakom oss, men minnena kommer vi ha av en härlig 2013 sommar. Sorg och glädje kan verkligen förenas även om det är varandras motpoler!

Två snygga vänner och en härlig resturang i Göteborg. En kväll som tillät bara ben och mat som läskade. Pinchos är ett ställe jag går tillbaka till, helst snarast!

Ligger nu och njuter av vår nya säng. Det är som att sova på ett moln. Vad skulle kunna kännas skönare än det efter en kväll i höga klackar. Men mer om det imorgon. Nu blir det skönhetssömn..

Jag ska berätta en sak som bara ett fåtal vänner vet om. Och det är att jag är en junkie på att kolla Housewives och Kardashian serier.

Någon gång under min långa sjukskrivning började det och har inte tagit sin ände. De jag älskar mest är Housewivsarna i OC, de är som mina vänner. I Kardashian familjen är Khloe och Lamar bäst.

Det är barnsligt men underbart härligt att ha detta sidointresse av livet..;)

Hur exalterad tror ni då inte jag blev när jag såg att Housewivsarna från Beverly Hills spenderade sin NYC-helg just på mitt och H:s hotell. Ja, alltså det hotellet vi spenderade vår första honeymoon på.

Jag kan absolut rekommendera the Dream hotel. Sängarna är de skönaste man kan tänka sig och takbaren levererar utsikt över Times square.

Sist men inte minst så sätter Kardashians sin fot där emellanåt också.. Helt Lovley!!

Jag behöver inte vara borta länge för att sakna hemmet, mannen, hunden. En arbetsdag är kvar men ikväll blir det fredagsmys!

Packar mina väskor för att vara borta med jobbet resten av veckan. Givetvis är jag tillbaka till helgen igen men nu känns den långt borta, med mycket som ska hinnas med innan.

Frågan är om jag ska ha med mina nya pjuks eller inte? Älskar dem..

Hur ska jag våga? När ska jag tro? Tro att allt kan bli bra, våga att någon gång vänta ett syskon till dig.

Jag är rädd. Rädd för att inte ha minnet med dig allra närmast. Rädd för att förlora igen, utsättas av den sorg som inte klär sig i ord, den sorg där orden inte är tillräckliga.

Kanske ligger inte valet hos mig, kanske finns det andra krafter som påverkar hur livet kommer att bli. Jag tror på att det finns en plan för mitt liv, precis som jag tror att det finns en plan för andras liv. Men det är ingen garanti, det finns inga löften för att det inte kan hända igen.

Skulle jag kunna resa mig upp igen? Erfarenheten säger mig att jag kan ta mig upp efter det djupaste fall. Livet har lärt mig att man klarar så mycket mer än man kan föreställa sig. Människan är stark. Jag har kommit på fötter, rest mig och börjat gå. Men jag orkar inte bli knockad igen. Slagen till marken, där benen är för brutna för att kunna ta stöd. Jag skulle bli liggande där, länge.

Just nu vill jag inte behöva oroa mig, vare sig för en graviditet, en bebis, ett barn. Att oroa sig tar så mycket kraft och energi. En sak lärde du mig Stig, och det är att i samband med föräldraskap kommer oro. Man kan inte vara förälder och samtidigt inte oroa sig. Men varje förälder hittar strategier för att handskas med sin oro. Jag tror att det kommer vara svårare för mig att hitta dem strategierna, livet har låtit mig möta det värsta. Förlora ett barn. Förlora dig.

När arbetet kommer igång, regnet hänger i luften och shortsen ligger på hyllan. Ja, då känns det som om hösten är på intåg med stormsteg. Jag vet inte vad jag tycker om det.. Men ikväll är det arbete tillsammans med tårtbuffé i kyrkan och det tycker jag om!

Om det finns vädergudar så lekte de rejält med vädret igår! Men inte hindrade det oss från att fira våra fina vänner som blev man och fru. En dag vi alltid kommer att minnas!

Regnet vill inte hålla sig undan men vad spelar egentligen det för roll en så här härlig dag! Kärlek och kära återseende av vänner. Nu väntar middag..

(Med respekt för brudparets önskan så blir det inga bilder på dem)

Fredagar blir aldrig så riktiga som efter några dagars arbete. Det går inte att uppskatta en en fredag på samma sätt när man är ledig. Efter två långa dagar på jobbet är det nu helg, ledighet, grill, bröllop, vila och vänner som gäller.

Imorgon önskar vi på sol! Så låt solen stråla på Öckerö. Nu däremot så nöjer vi oss med grillat kött och mustigt vin.

I skolans värld börjar arbetsåret efter sommarledigheten och idag har jag gjort första dagen på mitt nya år. Det var väldigt roligt, mitt nya uppdrag känns spännande och utvecklande. Jag har fått ett nytt arbetsrum som känns lyxigt och stort för att sitta själv i, men samtidigt ska jag allt dra in verksamheten på mitt rum.

Den här dagen har gett mig så mycket att jag faktiskt inte har tänkt så mycket på att jag i höst faktiskt skulle få vara hemma med vår son. Han är där med mig, och som alla andra dagar tänker jag på honom i stort och smått. Men jag utförde dagen utan motstånd av sorg och det är jag tacksam för.

Efter en lång dag åkte jag direkt ut till våra vänner i Torslanda och efter en stund där så slöt H upp. Vi kunde inte fått det bättre serverat än en kväll med färsk potatis, grill och goda vänner. Ingen ansträngning. Bara påfyllnad av energi. Nu kommer jag att somna som en stock på kudden efter en lång bra dag.

Igår gjorde vi det som är det bästa, ägnade oss helt åt varandra. Det krävs inga långväga resor, dyra presenter eller extravaganta middagar. Sånt kan vara kul, det skriver jag under på. Men igår så njöt vi av varandra och vårt Göteborg. Vi rörde oss i olika världar, från värdshuset i Långedrag till Håkan Hellströms hemliga ställe i Göteborg. Ett ställe som inte är så värst hemligt men med en fantastik utsikt. Vi gick i skjorta och sidenklänning till t-shirt och blommig klänning. Skilda sfärer men med samma tema. Romantik.

Sen blev årets bröllopspresent till varandra en investering i säng! Lyckliga jag kommer att sova som en prinsessa.

Idag när jag vaknade så slog det mig att det är min sista semesterdag. Efter en lång ledighet så ska jag komma tillbaka till arbetet. För er som följt min blogg vet att jag i slutet av februari blev sjukskriven för foglossning, i mars förlorade vi vår pojke och efter det var jag ju också borta från jobbet. Sen väntade semester och det är vad jag nu haft, så gott som det går har jag försökt ha en "vanlig" sommar. Och jag tycker faktiskt själv att jag gjort det riktigt bra..

Nu väntar en ny tjänst som samordnande SVA-utvecklare, det innebär arbete, prestation och vardag. Jag vill fixa det och jag vill göra det bra. Det är dags nu, jag är redo. Men det är konstigt hur en så lång ledighet kan ta så mycket energi, det är tufft att vara gravid och hundra gånger värre att sörja..

Den här sommaren har tillfört energi, och jag hoppas det är tillräckligt för att göra ett bra år. Mina ambitioner är höga, och imorgon är början på ett nytt arbetsår.

Vi har haft en underbar dag. Imorgon berättar jag lite mer om den..

Idag är det vår två åriga bröllopsdag och det kan inte annat än slå mig hur mycket vi mött i vårt äktenskap på dessa två åren. Det första som kommer upp är all glädje och lycka, resor och mysiga vardagar. Men samtidigt så vet jag ju det tuffa, förluster, sorg. En dag som denna är jag så otroligt tacksam för min älskade man och det vi har.

Nu har jag en spännande dagsplanering med min man, ett schema av 24h romantik. Iiiii, känner mig som ett barn på julafton som nu ska se vad den här dagen innehåller.

Kärlek till er bloggläsare. Ska försöka lägga upp lite bilder från vår dag för 2 år sen om det hinns med!

Här sitter jag med en lång lång näsa.

Jag och Bosse är påväg in till stan. Vi ska flanera runt, inte göra någonting speciellt och framförallt inte köpa något!

Vi kan inte vara nog tacksamma och glada över all den kärlek som dessa två öser över oss. När vi behöver barnmys så finns de där, klättrar på oss, kramas, busar och skojar. Jag och H älskar verkligen dessa två juveler!

Jag fullkomligt älskar att ta kort på trollungarna! Och de är ju så lätta att fotografera då de är galet söta. Raringar..

Vi njuter in i det sista av semestern. I nästa vecka sätter jobbet igång för flera av oss. Än så länge är det sommar, sol, ledighet, strand och härliga vänner som gäller.

Att umgås med min man är det bästa jag vet. Givetvis är det helt underbart att vara med vänner med, men den där goa egentiden är speciell. Jag tror de flesta förstår vad jag menar. Jag hoppas verkligen det iallafall.

När diset ligger över stan och kuststräckan så får det bli sjö inåt landet. Aspen för en frukost och bad ett par timmar. Jag föredrar havet, färgerna där är oslagbara. Men temperaturen i sjön är att föredra!

Igår var det bättre att låta dagen passera med att göra saker. Så efter Varberg promenerade jag till Örgryte där våra vänner köpt en lägenhet. En nybyggd sådan (i ett äldre hus), en fräsch, med en underbar uteplats, genomtänkta detaljer i köksinredning och mycket ljusinsläpp. Ni vet en sån lägenhet som man inte alls vill ha själv;)

Men nu säger vi stort grattis till O och L som ska landa i Göteborg efter några år i Norge, Stockholm och sist Karlstad. Älskar förövrigt att hänga i ett flyttkaos. Hatar att bo i det men som sagt älskar att bara hänga hos andra bland deras kartonger. Det är befriande och signalerar nya tider.

Lite tid med far och bror i Varberg där vi åt god lunch och promenerade runt. Så som sysselsätter dagen bäst när molnen vill ligga i vägen för solen.

Idag var du beräknad att komma. 1 augusti var ett magiskt datum i min fantasi. Jag skulle få ta på dig bodyn med kaniner som jag köpte några veckor innan du kom och lämnade oss.

Inatt somnade jag med en salt smak på mina läppar. Det var tårarna, de tårar som kommer när jag tänker på DIG. Jag saknar inte en bebis utan jag saknar DIG. Det vi fick dela i 22 veckor, hur du rörde dig i min mage och hur fantastisk fin du såg ut när jag fick se dig första gången.

Jag köpte en body för att jag skulle våga lita på att du faktiskt skulle komma, jag skulle våga fantisera om hur det skulle bli, vem du skulle vara. Som mamma fantiserar man om sin bebis i magen, undrar vem det är, men i samma stund som man ser sitt barn är det så självklart att det har varit just den individen som legat i magen. Du var så självklar. Det kändes som att jag alltid vetat att det var du.

Jag fick inte klä dig och ta dig hem i din body. Men jag har den kvar, och den är din och jag är din mamma. Då, nu och för alltid..