Just nu tittar jag på mina naglar med avskavt nagellack. Händerna håller i en bok och huvudet ligger mot en dunkudde. Jag borde sova, sluta mina ögon och drömma. Men istället funderar jag, på framtiden, på arbete, på kvällens årsmöte och på vilket mitt nästa steg blir. Arbetet tar upp mycket av min tid och engagemang, jag vill ha det så. Men det måste ge energi, och det är inte alltid det gör. Livet är komplicerat, människor är komplicerade. Ingen vill vara ond, inte heller göra fel. Men det finns gånger människor uppfattats som både orättfärdiga och själviska. Det gäller att omge sig med människor som ger energi. Som mina vänner tillexempel. Tänk om man kunde få ha dem runt sig jämt. Det gäller också att bygga upp ett positivt nätverk runt sig, med människor som tror på ens förmåga och möjligheter att utvecklas. Det har jag, och det är jag tacksam för. Frågan är bara när det är dags att ta nästa steg, det kan inte ett nätverk eller vänner hjälpa till med att bestämma. Själv är man herre över det beslutet. I predikaren står "allt har sin tid". Dessa rader skänker mig många gånger tröst. Men nu funderar jag på om solen ska gå upp över en ny tid, eller om jag ska stanna kvar på den här platsen lite till..

Mmm, allt har sin tid