Är påväg in till Linné för att äta frukost på Petit med min vän K. Sist vi sågs så var vi båda gravida, jag i vecka 19 och hon i vecka 34. Vi sa till varandra att "det var för bra för att vara sant"..
Det kändes verkligen så då vi tänkte på att vi skulle få ha en höst tillsammans som mammalediga. Att vi skulle få barn så tätt.

K var det bästa tänkbara stöd under hela min graviditet, jag var ju orolig.. Kanske mer orolig en de flesta. Inget var fel, varje undersökning såg bra ut och Stig var livlig i magen. Men vi har alla vårt bagage..

Idag ses vi för första gången sedan mardrömmen hände, jag ska idag få träffa hennes lille kille. Hon ska få se en bild på min.

Jag har varit lite försiktig med att träffa bebisar, men nu känns det bra. Jag längtar efter att få hålla lilla A om en stund.

Men en sak kan jag vara väldigt ärlig med och det är att jag egentligen inte alls vill ha tid till att klä mig och göra mig fin på morgonen. Egentligen vill jag inte alls ta någon bild på vilka kläder jag har på mig. Utan jag vill ha kaos, tidspress och lägga tiden på min Stig och inte på mig själv. Men nu är inte verkligheten sådan, och då får jag fylla livet med dessa rätt så menlösa ting. Kläder är ju trots allt en intresse och det finns ju några läsare som uppskattar det, vilket jag är glad för.

Nu frukost.