Idag har vi fikat på stan, lite julpremiär -smaker så som saffransbiscotti och pepparkakscheesecake. Jag har även hämtat ut min nya telefon, en Iphone 6 som min make är mer exalterad över än jag. För egen del räcker det med att telefonen fungerar, går att ta kort med, ha lite appar på och såklart blogga med - sen är jag nöjd. Men nu när jag sitter här med min guldfärgade telefon som inte har ett värdelöst batteri vilket min gamla hade så är jag glad.

Ikväll agerar vi trebarnsföräldrar och la dem små i tur och ordning. Först Hebbe och sen twinsen. Sång, bok och saga. Tvillingarna var mer än nöjda när jag efter att ha läst världens längsta bok, sagt godnatt och gått, vände om och kom tillbaka för att fråga om de inte ändå ville ha mitt sällskap!? Båda nickade och sa ja. Jag la mig tillrätta och berättade om när jag och deras pappa var små och utförde äventyr och upptåg. Mitt i min berättelse om en solig sommardag där jag och pappa R fiskar frågar lilla A mig varför vår familj aldrig är med dem på julafton?! Min soliga berättelse tog sig helt plötsligt en paus och i nästa andetag en snöfylld vändning då K berättade om när han gör hål i isen och fiskar hos mormor och morfar. Vi pratar lite fiske och jag återgår till berättelsen från barndomen och fortsätter med min "cliffhanger" i berättelsen - då jag och R lånar hans storebrors fiskespö. Morbror F. Lilla A frågar då hur man får vingar?! Vi hamnade i ett samtal om himlen, farmor och hur man har det när man är död. Jag berättar om hur himlen är och A frågar om man inte ens är förkyld i himlen. Nej säger jag. Det är ett paradis där allt är bra jämt. -Hur får man kläder i himlen? Man bara önskar sig vad man vill ha och får precis det. Lilla A ville då ha sitt lucialinne på sig och lilla K säger. -Vet du vad när vi är stora kommer mamma och pappa att vara i himlen -coolt. Haha! Ja tänk alla vi kommer att vara där någon gång, men det dröjer. 

Tvillingarna gäspade men K kunde inte blunda. Jag började så smått att sjunga vyssan lull.. Då kom H in och sa att Linda du kan nog komma ut för K och A kan säkert somna själva. Nattningen hade nu hållt på i ca 1 h.. Okey sa jag men har ni inte somnat om 10 minuter så lovar jag att komma och sjunga igen. -Ja gör det sa barnen! Jag säger till H att tänk om de är mörkrädda? -De hämtar oss i så fall.. 

Typiskt nog sov de när jag den gick tillbaka efter 10 minuter. Eller det var nog skönt för dem, jag hade kanske hållit dem vakna halva natten annars.