Det gjorde så ont i mig, jag kunde bara titta på ljuset för så fort min blick hamnade på vår vackra ovetande Herbert skar det som en kniv i mig. Tankarna att det är det här som jag missar med Stig, det som jag så evigt tacksamt får uppleva med Herbert. Det skulle vara två där i vagnen, jag vill kunna krama även dig Stig! Jag vill kunna pussa dig, skojja med dig, uppleva hur kärleken växer till oändliga proportioner för dig precis så som jag upplevt med Herbert. 

Jag vill se er två leka, busa och bråka. Jag vill känna din doft, läsa godnattsaga för dig och vinka av dig på förskolan om dagarna. Jag vill allt det där med dig också och att jag inte får det smärtar från tå till bröst till tå igen.. 

Henrik säger - Men du skickade den mest fantastiska lillebror.. Och ja, Amen det gjorde du sannerligen! 

Där och då när vi satt med dig i våra armar och tog farväl så sa vi att du skulle snacka med Gud och skicka ner en lillebror. Ni gjorde ett bra jobb, ett bättre jobb kunde ni inte gjort! Med Herbert blev vi läkta men ärret finns kvar och det blir vi aldrig av med. Men ärret är vackert, du var så vacker.. Som alla stora ärr så påminner det om det där man helst hade velat slippa, jag hade vilja få slippa att ha förlorat dig men jag skulle aldrig vilja vara utan dig. Du finns där i mitt hjärta och jag har något fantastiskt som möter mig en dag, en dag får jag se, hålla och vara med dig igen. Älskar dig.