Ikväll ska vi ha taccomys, om det blir något mys då Hebbe har efter sin tredagarsfeber och tandsprickning fått ett humör jag bara trodde jag själv besatt i den här familjen. OMG vilket litet tålamod och stor portion av egen vilja. Han var lite mer sitt vanliga jag efter dagens tvåtimmarsvila -lugn och fridfull. Sömnen har varit strulig och är det någon det växer horn på om hon inte får sova så är det jag själv. Trodde kanske bara att Hebbe var mer som sin far i det avseendet men icke! 

Jo vad händer mer ikväll, att vi ska klä granen och dricka glögg. Ha en fin lördag! 

Men åter till delad föräldraledighet! Jag och H har om jag får säga det alltid haft ett väldigt jämställt förhållande, och det är så vi mår bäst. För mig har det varit lite svårt att möta de "roller" som man lätt får och fastnar i då barn kommer in i bilden. I min uppväxt delade mina föräldrar om det inte tillochmed var så att min pappa tog ett större ansvar för barn och hem då mamma gjorde karriär, så där har jag fått många av mina värderingar ifrån. Sen förstår jag givetvis att amning och spädis hamnar mer på mamma. Och jag älskar att vara mamma och utföra uppgifterna. Men jag trivs som bäst när det är mer lika. I samband med att H nu är hemma så har vi fått det mer lika på bara ett par dagar. Jag får ett leende från öra till öra då jag kommer hem till en make som både gjort julköttbullar, håller på med storbak i form av två olika sorts lussebullar och italienska saffransbiscotti. Han har tvättat och vikt tvätt, lagat middagar, samt lärt Hebbe både en och två nya lekar med bollen. Han trivs som en fisk i ett sommarvatten och jag njuter av varma lussebullar och mjölk. 

I eftermiddag var H:s bästa vän här och assisterade med bakning. Myspys med två karlar i köket och en glad bebis som skrattar och storögt tittar på när mjölet yr!

Vi prioriterar verkligen tiden med varandra i vår familj, vi älskar helt enkelt att umgås. H åker till jobbet tidigt varje dag och är hemma strax efter klockan 15, allt för att maximera tiden tillsammans. Vi tänker ibland på karriärer och hur vi ska lägga upp arbete med familjeliv, vem ska göra vad eller ska vi båda ha det så lika som möjligt. Ibland vill vi det ena och ibland det andra men någonstans landar vi i att vi båda älskar tiden med varandra för mycket. Att lägga kvällar och helger på annat innebär bara att vi längtar efter en sak - få komma hem och umgås eller hitta på något tillsammans. 

Det är verkligen en balansgång att få ihop ett livspussel som passar och fungerar, att ge avkall på vissa delar och prioritera andra. Allt det där som behovet av pengar, självförverkligande, materiellt välstånd eller vad det nu kan tänkas vara. Men när jag ser på vår lilla älskling som vi skapat som igår började krypa, som ljudar, skrattar och busar så känns det som att vi gör helt rätt att lägga tiden tillsammans. Vips så har hans första år passerat, vips så går han på förskola, sen förskoleklass och vad önskar man kanske då få tillbaka - jo tiden. 

Idag är en dag då jag vill ha många barn, och vara hemmamamma i många långa härliga år.  Vad är väl ett jobb och karriär i sammanhanget?! Ja, så känns det idag!  

Nu ska jag slänga på mig lite kläder, ta lite läppstift och åka tillbaka till Öjersjö men som sagt ikväll är det tjejmiddag som väntar. 

Jag fick precis veta innan jag skulle börja skriva här på bloggen att jag ska gå in och arbeta från och med den 9 december. Själv var jag inställd på den 12 december och dessa extradagar som tillkom gav mig ångest. Dunderångest att jag ska vara ifrån min baby hela 8 dagar! Känner mig inte redo.. Inte för att jag inte känner mig trygg och har tilltro till Herberts pappa men för att jag nog inte vill komma ur bebisbubblan och för att jag aldrig varit ifrån Herbert mer än 4-5 timmar. Ni som vet där ute svara mig om man behöver vänja Hebbe eller brutalt kan köra på den där tisdagen om tre veckor? Även mormor och morfar ska passa någon dag tänker att de får introduceras också, hittills har de passat som mest någon timma? Herbert är alltid nöjd med sin pappa men som sagt några heldagar har det aldrig varit.. 

Min älskade Hebbe-bebbe.. Känns som du nyss kom ut ur magen och nu ska mamma snart jobba. 

Idag träffade vi mammorna och bebisarna i min mammagrupp och så välbehövligt det var! Ibland tror jag att jag är lite knäpp men ALLA känner vi tydligen likadant. Alla brottas vi med samma problem, tankar, känslor och frågor. 

De senaste dagarna har stressnivån i min kropp höjts upp till skyarna och jag har inte förstått varför. Men sakta men säkert har det sjunkit in vad och varför.. På torsdag åker jag och Herbert till Stockholm, ensamma. Å så underbart men ack så stressande.. Vi ska åka tåg, vi ska sova borta i fyra nätter, vi ska vara i en stor stad och förflytta oss med vagn, resesäng och väskor. Herbert vägrar nu för tiden att amma bland folk eller i någon miljö överhuvudtaget som bjuder på ljud, ljus eller stimulans. Hur ska han få mat i sig under den 3,5 H långa tågresan? Om jag behöver gå på toan på tåget ska jag då ha honom i knät samtidigt? Vart ska vagnen stå? Om han vägrar åka vagn eller lägger en bajsblöja lagom till ankomst på Stockholms central? Jag är ensam med ansvaret, att resa men vara båda föräldrar är en baggis i jämförelse med att åka själv.. Vi ska bo i en etta, vad händer med Herberts nattrutiner? Vad händer om jag inte får sova en blund på fyra nätter, hur ska jag orka då? Hur ska jag ta mig till centralen i Stockholm när vi åker hem på måndag, ska jag boka om min biljett och bara stanna två nätter? Det känns stundtals som att jag tagit mig vatten över huvudet och varit allt för orealistisk och naiv. Innan jag fick Herbert hade jag tyckt detta var det mest löjliga av resonemang och känslor - det löser sig. Men det är väl en sak som händer när man blir mamma, och man inser att det inte bara är den fysiska kroppen som ska orka, den mentala biten måste hålla ihop också. Glad, lugn och trygg mamma = nöjd bebis. 

Imorgon ska väskan packas och jag ska förbereda mig.. Just nu känns det väldigt blandat då jag samtidigt så otroligt gärna vill träffa min bästa vän och några fler kompisar därtill för ett gäng härliga dagar i Sveriges härligaste stad.  

Vips! Ögonblicket var över, charmtrollet vaknar och fångar tv-kontrollen. Full action igen. 

Om en liten stund ska vi åka och hämta upp två favoriter på deras förskola, det ska bli mysigt att få en stund på tu man hand med dessa små men nu också stora trollungar. Tänk vad tiden går fort! Nyss var de såhär små!