L skulle sova hos oss och även om planen var att åka hem tidigare så blev det inte så.. I bilen hem ringde H och berättade att bebis vaknat och skrek efter sitt första nattmål. Hebbe brukar äta och snabbt somna om, nu var han istället vaken när vi kom hem och somnade sen inte förrän inpå småtimmarna.. Trött mamma idag! Men det var det värt efter en så go kväll igår. Är ändå relativt återhämtad då vi tagit oss en lång sovmorgon istället. 

Ikväll ska klackarna på och magen bli mätt. Middag väntar.. 

Bosse är på "kollo" hos mamma sen helgen, mitt fokus är på Hebbe nu och jag känner att min älskade bebishund kommer i kläm. Hos mamma får han långa skogspromenader, pussar och mys i soffan. Det är han värd för han är bäst. 

Att "bara" ha Hebbe att ha hand om gör att jag får ganska rofyllda promenader där jag kan lyssna på poddar. Idag blev det favoriten "fredagspodden" med Hannah och Amanda. Där läste Hannah upp sitt kommande förlossningsbrev och jisses om jag blev sugen på att föda barn igen. Jag grät, kände och upplevde samtidigt som jag hörde hennes rader.. De kunde inte komma mer lägligt (eller olägligt) för senast igår sa jag till Henke att jag vill ha minst tre bebisar till. Ja, jag njuter så av min Hebbe och förstår hur unik och kort denna tid är att jag måste få uppleva det fler gånger. (Om jag får chans) Men åter till förlossning, detta fantastiska och magiska! Denna urkraft som tar tag i kroppen och den prestation kroppen genomför. Jag bara älskar hur värkarna sätter igång, de känns vansinnigt mycket, så mycket att du inte kan tänka på något annat. Man är i totalt fokus, och sen kommer en paus när det enda som gäller är att hämta kraft inför nästa våg av värk. Känslan av att föda är magisk. När väskan följer med och man ska till sjukhuset på sitt "livs" semester med julafton och julklapp med sig hem. De små underbara bebiskläderna är packade och man är bara timmar bort från bebis. Att det gör ont, ja det gör det verkligen men efteråt kände iallafall jag mig som värsta superwoman! Jag gillar inte att erkänna det här, för innan jag fick barn avskydde jag när kvinnor pratade glorifierande om sina förlossningar och att de verkade ha det där bandet mellan varandra "riktig kvinna" bandet. Men det är väl helt enkelt så att man sitter där och vet att bara den som upplevt en förlossning kan förstå, den delar en resa som är större än alla andra och den är också en superwoman i den bemärkelsen. (Sen är alla kvinnor, mammor superwomans med eller utan vaginala förlossningar - Det finns andra stora bedrifter också!!) Oavsett.. Jag blev föda barn sugen på min promme idag;) 

En annan bedrift från Herberts sida var att han idag vände sig från rygg till mage. Han gjorde det typiskt nog när jag stod och sminkade mig så jag missade detta "magic moment". Nu sitter jag med ett halvt öga på honom hela tiden vare sig jag bloggar, plockar ur diskmaskinen, dricker kaffe eller sysselsätter mig med att vika tvätt samtidigt som han ligger på golvet och leker.  

Efter lunch ska vi åka på återkontroll av Hebbes hjärta. Det är så skönt att de har koll men jag får alltid en klump i magen av oro när jag vet att det är läkarkontroll. 

Några rader av min dag i mitt i mammalivet..

Lite häng på stan i solen.. När vädret växlar såhär så vill man ena dagen tända levande ljus och ta på sig raggsockor, nästa dag vill man ligga på stranden. Eller ha på sig shorts iallafall. Det är ju faktiskt fortfarande sommarmånad, augsti till och med. Men jag har slått på höstläge och kör boots och jeans -idag var det varmt! 

Jag hinner inte riktigt med att blogga som jag vill, dagarna jag har mycket att blogga om hinner jag iallafall inte. Och resten av dagarna så tycker jag mig inte ha så mycket att skriva om. 

Det har varit en go vecka iallafall, den började lite skakigt i humöret men i måndags kväll var vi på kalas hos vänner i Örgryte, igår var jag och Hebbe på mitt jobb och fick utfört lite nyttigheter. Idag blev det några timmar på stan. 

Men visst är det så att amningen är väldigt mysig ändå, den där speciella stunden av lugn, ro och total närhet med sin bebis?! 

Våra vänner och familj var med och delade dagen, är verkligen så glad för detta underbara minne! 

Dop är något väldigt vackert tycker jag. 

Idag har jag gett mig in på att göra pompoms, både gelanger till Hebbes dop på söndag och stora att ha i hans rum. Får se hur många jag hinner fixa! 

Idag har jag i stort sätt bara kommit ur sängen.. Herbert har inte alls varit på humör och varit både ledsen och sökt närhet i kvadrat. Han har hängt i mitt bröst, i mina armar eller i bärselen hela dagen. Vi kom oss ut och fick lite luft samt att vi i eftermiddag la en liten stund på att hjälpa kära vännen L att bära flyttlådor. L flyttar till Stockholm:( 

 

Det är fascinerande det där vad man gör för sin lilla älskling, allt. Så är det bara. Antagligen för alla föräldrar. Man vill bara lindra om man på något sätt kan.. Därför fick Hebbe sova uppe på mig eller med mitt bröst som napp hela natten lång - gissa om jag fick skön nattsömn!?! Nu hoppas verkligen jag att den här förkylningen ger med sig, helgen som bjuder på så mycket roligheter.. 

I övrigt är läget helt okey, bättre nu än tidigare idag. Hebbe har en förkylning som gett honom jobbig hosta, nysningar och lite svårt att komma till ro. Vi tog det säkra före det osäkra och träffa doktorn idag, ringde imorse och några timmar senare hade vi en tid. Det är väl en fördel med att han är lite "kändis" på vårdcentralen och BVC här i Sävedalen. Alla vet vem Herbert är och när jag ringde imorse för att rådfråga så hade vi istället en tid i eftermiddag. 

Allt var okey med Herbert, lite näsdroppar och bricanyl så ska han nog må bättre. Jag mår också bättre nu när vi fått kolla upp statusen.

Mina föräldrar läste alltid bok, det vill jag med göra för Herbert då det är så mysigt och nyttigt. Att införa litteratur så tidigt som möjligt ger barn en gräddfil i skolan har forskning visat. Men behövs det redan vid 3,5 månad tro?! Hmm.. Ska vi bada på kvällen innan det är dags att sova?! Hmm på den med. Det är ändå viktigt för oss att rutinen går hyfsat fort, är smidig och mysig. Den ska fungera att genomföra även om vi har gäster eller är borta på besök. Alltså vi ska inte behöva lägga bortåt en timma på att få Hebbe att somna. Så jag återkommer med vad vi landar i, hur rutinen blir. Sen så får kloka läsare gärna ge en kommentar om hur ni gör! Alltid så mysigt att läsa:)

Så därför har den här dagen blivit en slapp inomhusdag. Det ger mig lite ångest då det faktiskt är helt okey temperatur ute och hösten står och knackar på dörren. Jag MÅSTE verkligen ta tag i träning för min rygg är så svag och konditionen skapar flås i en mindre uppförsbacke. Graviditeten har verkligen tagit på min grundfysik. Men som sagt.. Den här dagen blev det lite av det mesta. En tvätt, en dammsugning och mest vila. 

Att få barn innebär en stor omställning! Men vad som överraskat mig är hur smidigt allt varit, Hebbe har varit nöjd i vagnen, på shoppingen, caféerna. På kvällarna har vi kunnat äta långa goda middagar och trots rätt hög ljudnivå har han sovit gott i vagnen. Vi har kunnat ägna oss åt bubblig champagne, tre rätter och samtal. Lyxigt.

Men något skall väl vara jobbigt också, och då säger jag det igen - Bilresan! Vi var så ivriga på att komma hem i relativt god tid att vi inte höll oss till planen utan åkte lite tidigare. Det fick vi äta upp de första 2,5 H i bilen. Eller mest JAG fick äta upp. Då jag satt bak och till alla medel skulle hålla Herbert nöjd. Nu är jag därför så trött så jag knappt svarar på Henkes frågor och jag vill inget hellre än att vara hemma och krypa ner i min säng på min alldeles eget anpassade madrass. 

Imorn får det bli mer bloggning.. Nu checkar jag ut! 

Idag har varit en varierande dag som väckt känslor. På BVC skulle Hebbe vaccineras och i samband med det ville läkaren som träffade och hjälpte Hebbe då jag kom inspringandes med honom för snart 7 veckor sedan komma och säga hej till Herbert. Farbror Doktor grät när han mötte Hebbe, han kramade mig, Henrik och tog Herbert i sin famn och pussade honom. -"Så orolig jag varit för dig och så lycklig jag är av att se du mår bra!" sa han till vår lille kille.