I en timme har jag bara legat och tittat i taket. Det var ändå ett par timmars sömn innan, tacksam för det då det är skönt när jag väl sover. I sömnen får jag vila från sorgen.

Rosa idag Svart imorn, såg någon det inlägget? Om jag då bara visste hur väl det stämde, jag gick på rosa moln nu går jag i den svartaste dalen..

Jag tror på en himmelsk Far, livet är för stort och komplicerat för att jag annars ska få tröst. Han skapade för oss människor ett paradis, men vi ville klara oss själva och av kärlek lät han det bli så. När allt vi gjorde blev fel, kaos och förstörelse så skickade han sin son. Ärren för honom är enorma efter vad han lät honom utstå, sin enda son. Så mycket älskade han oss, att den som tror på sonen ska få evighetens liv. Allt ska ställas tillrätta... Under tiden tröstar han och läker de sår vi får på vår jord.

Jag är så arg, förtvivlad och skadad att jag inte vet hur mina sår ska läka igen. Men om jag inte tror så har jag ingenting, då blir livet än mer meningslöst och kampen tillbaka omöjlig att föra. Jag tror att han vill mig väl, jag vill lita på att livet kommer bli underbart igen. Men självklart tvivlar jag..

En ängel i livets bok skrev
Han är född nu, en liten pojke det blev..
Ängeln stängde boken & viskade orden
"Men detta barn var för vackert för jorden"

När du låg i min mage älskling, du kunde inte ha en lyckligare mamma. När du sparkade, ingen blev mer upprymd än jag. När jag fantiserade om dig utan att veta vem du var så kändes livet spännande, när jag fick lov att drömma om allt jag och din pappa skulle göra för dig och med dig.

När du låg i min mage, var vi ett. Du och jag var samma men ändå två. Oskiljaktiga. Att du skulle slitas ifrån mig så fort, att vi inte fick fortsätta vårt liv ihop. Att jag och din pappa inte fick byta din första blöja, att jag och din pappa är lämnade utan det vi är stoltast över i hela världen, Dig.

Det finns ingenting i mitt liv jag är mer stolt över än Dig min son, ingenting jag hellre vill ha än Dig. Om vi bara kunde få dig tillbaka.

Nu ligger jag här, en natt till.. Vaken, utan svar. Jag kan inte förstå? Hur ska jag förstå? Ett friskt barn, det fanns inga fel på Stig. Inte heller mig. Vi hade enligt läkarna bara en fruktansvärd otur, vi prickade in chansen av någon promille. Jag drabbades av en inre infektion som i blixtfart satte igång förlossningen. Hade den bara inte gått så fort då hade vi kunnat behandla den och troligtvis hindrat förlossning och räddat Stig.

Kan någon sätta sig in i det? Kanske vem som helst gör. Jag väntade ett barn, ett så efterlängtat barn och på loppet av timmar var det förlorat på grund av otur. Varför skulle vi ha den här "oturen"? Är det svaret på varför graviditeten innebar så mycket oro, för att jag vet hur förbannat skört livet är.

Vi ska behöva se våra vänner få bebisar i sommar och höst, det väntas många bebisar. Vi ska försöka glädjas, det måste vi göra för barn är gåvor och det är små mirakel som kommer till jorden. Det är bara det att vårt mirakel inte lever mer, vårt mirakel kommer vi aldrig få se lära sig krypa, gå eller säga sina första ord. Varje bebis kommer påminna oss om det. Varje mage som växer skär i mitt bröst för jag vill att min fortfarande ska växa. Varje mamma som får ta hand om sitt barn kommer att påminna mig om att jag är mamma, men jag har inget barn att ta hand om..

Mitt huvud trycker, jag befinner mig i ett mellanland. Sömntabletterna gör att jag blir dåsig och får ett tungt huvud men det ger i stort sätt inget sömn, någon halvtimme.

Min bröst är sprängfyllda, röda, varma och värker så jag inte kan röra armarna. Försöker tömma dem, men det är svårt för hand. Inatt har jag fått välja, ta Alvedon mot smärtan och ligga helvaken eller vara dåsig och ha ont.

Jag tänker inte på morgondagen, det finns bara idag och den sorg som ska hanteras de närmsta tolv timmarna innan en ny natt kommer. Att få ha Henrik nära är min största glädjekälla i allt det hemska. Vi gråter, men vi kan ibland säga ett skämt mitt i de långa stunderna av tystnad. Vi pratar om oss och vad vi kanske kan göra någon gång i framtiden men inte nu. De samtalen blir inte långa för de förbyts i ångesten, tanken på det grundlösa hål som finns av saknaden till Stig.

Vänner, släkt och bekanta hör av sig, ett sms, ett meddelande, ett mail, ett samtal, blommogram, en bekräftan.. Sakta men säkert puttar de oss en millimeter på den mils långa väg vi måste gå..

Min älskade man, vår vackra son. Han var så efterlängtad, han är nu så saknad..

Jag har knappt kunnat sova. Sömntabletter som hjälper bara någon timme sedan vaknar jag. Alla tankar, all sorg, all saknad.

Nu är mina bröst så hårda, de ömmar och vill ge mat. Vill ge mitt barn mat. Jag vill ha honom nära mitt bröst, få ha min stund tillsammans med honom som vi haft varje morgon. För varje morgon har jag vaknat av hans sparkar, kullerbyttor och puffar i min mage, då har jag pratat med honom. Men han är inte där. Han är inte intill mig. Min bebis är inte hos mig och jag får panik! Det känns som jag är förvirrad, en mamma som tappat bort sitt barn.

Jag tar upp min mobil för att se på bilden på honom. Vill inget hellre än att bilden ska vara verklighet av en levande Stig som ligger i sin filt, och att det inte är min telefon utan det jag ser framför mina ögon är här och nu och levande.

Jag är så mycket mamma som någon kan bli, men mitt barn lever inte längre.

Kl 9.15 imorse föddes vår son Stig.vi har blivit föräldrar till ett änglabarn. Han var så fin, de sötaste händer, den gulligaste näsan. Vi kommer att sakna honom för resten av våra liv. Hans mamma och pappa älskade honom så.

Idag har jag och älskling varit hos barnmorskan och lyssnat på vår bebis. Det är som musik i öronen och vi njuter. Bebis är ju väldigt aktiv i magen och det är verkligen så mysigt att kunna ligga på kvällen med varsin hand på magen och känna sparkar och puffar.

På väg hem hämtade jag upp ett paket. Hade beställt ett par mysiga chinos på mom2mom, de satt som ett smäck och finns samtidigt plats att växa i. När de premiäranvänds visar jag givetvis upp dem på bloggen.

Nästa köp av byxor får bli ett par svarta jeans tror jag, om ett par veckor ger jag mig ut i butikerna och ser vad som finns. Inspiration bilden nedan:

Mina smaklökar känner fortfarande smaken av salt och vitlök. Igår blev det italiensk plockmat och gott sällskap.

Nu frukost, och om ett par timmar ska jag åka till twinsen. Ska hänga med deras mamma innan jag rövar hem dem till oss för ett dygn. <3

(Gör ett nytt försök med bilder, har ni lagt märke till den minimala sizen? Jag har lyckats ställa in något konstigt)

Det har funnits ett jobb som varit mitt absoluta drömjobb sedan sju år tillbaka. Hur många gånger har jag inte tänkt "Vad ska jag göra för att ta mig dit?" Och vad händer såhär vid lunchtid en vanlig fredag i mars, jo att chefen för jobbet ringer upp med ett erbjudande!

På fråga ett om vad jag gör nu "Jo jag har fått ett nytt jobb sedan årsskiftet" på fråga två vad som händer i höst "Kommer att vara hemma med bebis"..

Jag har inte sökt någon tjänst, och de sista månaderna har fokus varit på vår framtida familjemedlem, så är inte livet märkligt?! När man minst anar!

Inget är förstås viktigare än den lill* i magen, det är störst av allt. Men vi får väl se om vi kan trixa med föräldraledighet eller om erbjudandet kan stå kvar hösten -2014. Just nu får allt bara fortsätta på samma sätt som innan..

Ett bibelcitat jag verkligen borde ta till mig och inte bara skriva på armen:

"Allt har sin tid"

Jag älskar danska Costummade. I min garderob finns en härlig leoklänning från märket, likaså ett par preggovänliga byxor och en oversize klänning i angora. De använder alltid lyxiga material och ger det där lilla extra till en snygg bas.

Vårens kollektion gör mig tokig av ha-begär! Sån tur är har de en hel del preggovänliga klänninga, tunikor och tröjor. Dock säger alla till mig att man efter en graviditet inte vill se åt kläderna man använde under graviditeten, stämmer det? I så fall kanske det inte är försvarbart att lägga för mycket pengar på sin preggogarderob. Hmm.. Svårt det där!

Men titta bara på bilderna nedan från vår nyheterna.. Ååå.

Bebis måste ha ärvt mina sportsliga och idrottsliga talanger (eller min man??). En aktiv person ligger i min mage idag, för varje dag som går blir det mer och mer röjande. Jag älskar det!

För övrigt har dagen ägnats åt att sitta framför datorn och skriva på min tenta. Det kändes okey förutom att jag skrev dubbelt så mycket som var anvisat på varje fråga, och när jag upptäckte det såg jag inte hur jag skulle gå till väga för att komprimera innehållet utan att tappa resonemangen?!? Phu.. Jag får ta nya tag imorgon.

Då jag själv mest hängt runt i velourdress från Victoriaś secret så får gravidmodet ske via inspirationsbild.

Idag har jag och K lunchat och sen satt oss på fik för att bara prata och mysa. Så himla härlig dag! Jag mår verkligen som bäst med folk runt mig, ja med VÄNNER runt mig. Att ligga hemma får mig att slå på oros tankar, jag är helt enkelt för kär i vår bebis redan. Det bästa som finns är de små puttarna i magen då njuter jag..

Igår köpte jag ett par gravidtajts, tack himmel så sköna! Det är verkligen bekvämt med plagg anpassade för magen..

Det finns någon idé om att kvinnor som är gravida skimrar av extra skönhet. Det kan inte gälla mig! Haha, för så fort jag ser mig i spegeln funderar jag på vem figuren mitt emot är. Samtidigt som jag älskar att se kroppen förändras och knubba till sig så kan jag inte riktigt vara överens med att spegelbilden ser så annorlunda ut OCH att garderoben är så begränsad.

Skjorta var bekvämt idag!

Underbara dag! Jag har inte kunnat tänka på annat sen klockan 13, då fick vi se vår bebis.

Känner lycka och vågar verkligen tro på att det är sant. I min mage växer vår älskling. Jag har inte kunnat hålla mig från att googla på babykläder och andra tillbehör. Nästan så jag vill klicka på köpa men det får vänta lite till..

Jag var en sväng till stan för att kolla in lite kläder, och fick erfara det som alla har sagt. Utbudet av gravidkläder är inte fett! Min tanke har hela tiden varit att köpa "vanliga" kläder i generös passform. Men det blir svårt när det kommer till byxor. Där får jag hitta anpassade för mage.

Sen så har jag fortfarande en mellantid med "liten" mage. Då är det svårt att hitta sånt som ser snyggt ut och inte bara att man ser tjock ut i.. En fräschs t-shirt kan vara kanon men då tycker jag att den ska få lite put. Då passar tajta tröjor bäst..

Sist men inte minst upptäckte jag hur energin för att hitta kläder är halverad. Om ens det, en fjärdedel av vad den brukar vara. Hoppas det vänder så jag får en kul garderob.

K har tagit sitt pick och pack för att bosätta sig i Stockholm för ett tag, eller en evighet. Känns som en evighet för mig iallafall!

Därför får resten av oss tappra torsdagsmiddagare hålla ihop bäst det går;)

På menyn stod take away och vi hade en urmysig kväll.