Den orimliga optimisten..

Inbillade mig verkligen igår att jag skulle gå upp samtidigt som H och ta en morgonpromenad. H skrattade åt mig och sa att det där kommer aldrig att hända, men när vi hade toppat pizzan med en kladdkaka kändes det som en nödvändighet att ge kroppen 1h motion i gryningen. Fast hur agerade jag imorse tro - Jo drog täcket över huvudet, och när H gav mig en puss innan han skulle gå var jag mer död en levande. Så ingen promenad.. Men kom mig iväg till skolan vid 10.30 och askulterade ett läxföhör. Nu är jag hemma igen för ett par timmar innan jag ska tillbaka, kanske borde jag ta promenaden nu.. Finns inte så mycket val..

Längtar tills ikväll när vi ska på handboll, ska bli riktigt roligt :) Va så längesen jag och H gick på en match och titta ihop, mest han som spelar och jag som tittar. Och så gediget är inte mitt handbollsintresse att inte sällskapet spelar en väsentlig roll!

Vill få tag i A nu för hon ringde imorse och frågade om jag kunde vika på torsdag, visste inte om jag kunde det då men vet nu - Jag kan! och Jag vill! Men hon är omöjlig att få tag i :( ska ringa några 100 ggr till ;)

Kramizz


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0