Med risk för att upprepa mig.. Veckorna rusar förbi. Jag kan inte förstå att Herbert om några dagar är 9 månader! Hur gick det till? Jag tar verkligen vara på den sista tiden som föräldraledig innan H tar över rodret. Det är flera vänner som är hemma med sina små nu och om jag inte träffar dem så träffar jag min mammagrupp eller någon annan nära och kär som har en stund över. 
Ceasarsallad och sällskap hos J.. Vi väntar på att bebisen i magen snart ska titta ut! Hon är så fin i sin mage lilla J. 

 



Bara ett axplock av veckans händelser.. Då jag även kört ett litet träningspass med min kära vän och nu också PT ;) S. Det och lite till av sånt som är kul har fyllt veckans timmar. 

Nu kan man gå in och läsa reportaget via länken nedan:

Igår hade vi babyshower för vännen J, vi åt massa smarriga saker och grottade för en stund ner oss i bebis, graviditet och mammasnack. Sen han vi med att prata om annat också.. 

 

Förra lördagen spenderade jag en välförtjänt stund i frisörstolen hos Jasmina. Jag fick ett mörkare hår och en frisyr - jo då! Håret kapades med nästan en decimeter till en rak avklippt lång page. Det känns frächt och även om jag som oftast vill bli ljusare på våren så får det ske senare. Mitt hår har efter 8 månaders amning blivit torrt och slitet så att lägga en blekning hade varit att våldföra sig på det. Bilder på nya håret får komma senare för denna vecka har jag mest gått runt i tofs, kläder med snor på från Hebbe och påsar under ögonen. 
Innan sax och färg..
Min snoriga bebis som vägrar sova.. Bara klänga och gråta. 

Vi fick för ett par dagar sedan tidningen med reportaget om Herbert. Hjärtlungfonden publicerar fyra tidningar per år, i januari då första numret släpps har de varje år fokus på barn. Februari är hjärtlungfondens barnmånad. Hebbe blev omslagspojke och de delade vår historia om när han drabbades av sin akuta syrebrist pågrund av den förträngda aortan. Jag kan inte riktigt förstå när jag läser raderna att det är vi det handlar om, att det är vår älskade prins. Men samtidigt är minnena som dagsfärska och det ligger så nära.. Igår kväll var andra avsnittet av serien "rakt in i hjärtat" på SVT. En serie som skildrar arbetet på sjukhuset och hjärtebarnen med deras familjer. Det filmas i Lund som är det ena centret för operationer och mottagning av hjärtebarn, sen finns ju Göteborg också där vi fick vår hjälp. Det är totalt mellan 4-5 barnhjärtkirurger i Sverige. Jag fullkomligt högaktar dessa fantastiska människor, de räddade livet på vår son. Jag högaktar dem och jag tackar Gud. I ärlighetens namn får jag inte ihop det, att Herbert levde med ett hjärtfel i hela 6 veckor. Ett fel som bör uppdagas efter någon dag eller två i samband med att barnets föds och det börjar andas syre, då slår en passage i hjärtat igen som bebisen haft då den legat i magen. Vad läkarna tror har Herberts passage mirakulöst hållits öppen i hela sex veckor. Det finns inga andra svar på hur han annars kunnat andats och levt. 

Det hemska vädret med regn smattrar på rutorna. Vad gör väl det egentligen förutom att det försvårar promenader så här i sjukdomstider. Hebbe är förkyld, kinkig, vill bli buren och vara nära hela tiden. Nätterna och även vilorna kan bara ge sömn på ett sätt - om han får ha min tutte i munnen. Jag är snart helt krokig och får stundtals panik på att inte kunna räta ut mig och sova i den ställning jag själv vill. Samtidigt vill jag inget annat än lindra för Hebbe, göra så han känner sig trygg och mår bättre. 

Ja, vad gör man inte efter en skön kväll med tjejkompisar på tacos & tequila - jo man somnar lugnt hemma på kudden och vaknar strax efter 01 med en bebis som är ledsen, har pipig andning, hostar och låter knasigt. Och vad gör man då? Jo, man slänger på sig kläder och åker till Östra för att få veta att Hebbe har krupp. Så nu sitter vi här, Hebbe är inhalerad och låter bättre i sin andning. Vi föräldrar är rödögda och ser galet trötta ut. Vi väntar på att eventuellt få träffa doktorn ( vi står inte direkt näst på tur och om andningen blir bättre behöver vi det inte..) 

Jag upptäckte att det var över en vecka sedan jag bloggade! Inte alls kul! Jag vill ju uppdatera bloggen så jag minns vad vi gjort. Men med nästan lika få bilder som inlägg denna vecka så får några korta ord förtälja dagarna. 
I veckan har vi hängt med mamma/bebisgruppen. Ätit konditorifrulle. Jag har hör och häpna - joggat! (Den tid som jag brukar springa 5 km på sprang jag nu 3 km.. Ett slag för självförtroendet i löpspåret men kanske kommer jag mig ut igen..) Min plan har varit att börja styrketräna, bygga lite kropp. Men jag kommer mig inte iväg till gymmet, det blir bara inte av. Jag har alltid tyckt att löpning är härligt, inga långturer men mellan 6-8 km är lagom för min del. Det är tidseffektivt och man får frisk luft. Så kanske får jag ge upp tanken om styrketräning och göra det som funkar så att någon form av träning blir av?! 

Vi har verkligen haft ett lyckat nyårsfirande. Roligt, mysigt, gott och skrattigt! Gossarna små sussade sött på tolvslaget och vi vuxna kunde skåla i champagne. Maten hade min H komponerat och lagat vilket bestod av: