Jag mår fint, bättre och bättre men är lite mörbultad i skinkor och svanskota. Känner mig överväldigad av att ha vår lille kille hos oss, att allt har gått bra. Han är inte särskilt lik någon av oss (vad vi kan se) men han är typ i samma storlek som jag var när jag föddes 3020 gram och 48 cm lång (jag vägde 3050 g och var 49 cm). Stig var ju väldigt lik mig över munnen men H har kanske mer av sin pappas utseende. Jag har mitt i all lycka givetvis tänkt en del på Stig, att vi inte fick uppleva det här med honom och att H inte får ha sin storebror. Att jag aldrig kan glömma.. Någon sa till mig en gång att när ni får ert nästa barn så kommer inte minnet och sorgen efter Stig vara lika stor.. Så kanske den personen tror att det är men så fungerar det inte för mig iallafall. Minnena blir på ett sätt starkare med Stig, sorgen är densamma. Det H har gjort däremot är att få mig fullkomlig, en mamma med sin bebis -precis som det ska vara. En fru som beundrar sin make och far till hennes barn och får lov att njuta av att se kärleken och omsorgen som strålar. Får lov att se hur sin man vara den pappa han är! 

Vår prins är helt fantastisk, vårt mirakel som vi valt att ge namnet Herbert. Men redan blir det ofta att vi säger Hebbe. 

Nu ska jag ta med min lilla bruna björn och vagga runt kvarteret en stund -tänk snart kan jag gå PW igen! Det var väl sisådär 5 månader sen sist. 

Vi har träffat vänner, grillat, ätit, väntat på bebis, shoppat, ätit långfrukost och spenderat tiden på uteplatsen. 

Kan vi inte komma överens om att solen skall stanna till september?! 

I slutet av dagen sa det knak och den översta knappen i byxorna ramlade ur. Helst hade jag velat gå runt i långklänningar och ingenting mer men vädret är inte riktigt där än och de klänningar som hänger i garderoben känns för somriga eller fina. 

Jag tycker dagarna går ganska fort och smidigt, jobbar mina begränsade timmar och försöker att inte få för mycket plustid. Igår hade jag min sista föreläsning/examination med eleverna och nästa vecka väntar rättning och betygssättning. Min intention är att få klart allt under nästa vecka så jag på fredag kan luta mig tillbaka ett par dagar och sen få träffa bebis på måndag. Haha -tänk om livet gick att planera så?! Skulle jag gå över tiden så har jag en backup och kan jobba lite till, men samtidigt börjar jag känna mig för disträ för att prestera på arbete. 

Som sagt, mina dagar rullar på och nätterna har jag sovit lite bättre. Däremot känns det alltid lite uppgivet på kvällen innan jag ska somna. Då vill jag BARA att förlossningen ska sätta igång. Längtar och vill ha det klart, säger till H att nu är det lika bra han det sätter igång, jag vet att jag kommer ha svin-mega-galet ont, att jag kommer tro jag ska dö och bajsa på mig - så vad väntar bebis på SÄTT IGÅNG. Ja typ så går både resonemang och tankar innan jag ska somna..

Men nu är det en ny morgon, det är helg och min Mamma ska komma på besök idag. Nästa vecka har jag bokat klipptid, tog inspiration från Carolina Gynning som springer på behandlingar så här i slutet av hennes graviditet. Har räknat ut att vi har samma BF.. Vems bebis kommer först tro? 

Klä sig bekvämt! Det är vad som gäller nu. Jag har senaste dagarna samlat på mig lite vätska, sådär snyggt så fotknölar inte längre syns och ringarna sitter hårt och lämnar efter sig fina märken. Vill tro att det var värmen som bidrog till det, hoppas iallafall inte att det blir mer. Jag känner mig tung och färdig med att vara gravid, längtar så efter att få träffa vår bebis. 

Idag har jag ätit lunch med goa vänner i Öjersjö och den här eftermiddagen ska jag ägna åt jobb. Examinationer ska rättas. 

 

I slutet av maj ska vi ha bostadsrättsmöte, väntar lite på att ta beslut om utsidan. Det är underbart att bo nytt men jag väntar på att en häck ska planteras och växa i slänten. Vi ska få upp något trästaket och det ska fixas till lite. Just nu är utsidan ganska kal, men den bjuder på sol och våra sköna utemöbler. 

Idag ska vi hälsa på vänner och bebis i Kärna, förhoppningsvis få tag i grejer från Storken som fattas (bilbarnstol mm.) och så ska vi njuta av fina vädret! 

På torsdag åkte vi jag, H och K till Lysekil för att inviga påsken. Där stannade vi till idag påskafton och i Lysekil hann vi både vara med pappa och hans vän samt hänga med familjen T inpå nattkvisten.. 

Jag tycker att en vecka till vore perfekt, sen är jag redo för att bli mig själv igen.. Men som de flesta förbereder mig på - många går över tiden! 

Förutom att jag spenderar timmar i duschen (vet inget bättre än att duscha nu som gravid) så passar jag på att fila fötterna, göra hårinpackning och lägga ansiktsmask. Vi har fått en fantastisk (o)vana här hemma, under tiden som H lagar maten intar jag duschen och kommer ut lagom tills att maten är framdukad. Iklädd morgonrock intar jag kvällen och njuter av att inte behöva ha kläder som sitter åt någonstans. 

Trots att jag är rastlös så springer dagarna iväg utan att jag hinner blogga. Jag har haft vänner här på fika, varit i stan på fika, jobbat och ikväll ätit middag hos våra "grannar" M och S. Det är så skönt när man bor nära varandra och promenerar hem på under fem minuter. Hos M och S fick jag mysa med deras lille goskille. Det känns så märkligt att jag snart har en egen i mina armar. Lär väl inte förstå förrän jag väl är där. Just nu går tankar till förlossning, vad jag ska ha med mig, hur jag ska förbereda mig, hur jag ska hantera om rädsla kommer.. Släppa kontrollen är nog viktigt det är ju trots allt så att vi bara inbillar oss att vi har kontroll över livet. Imorgon är det fredag och helg! Vi ska som flera helger i rad köpa på oss lite grejer inför bebisankomst och slappa. 

Idag har vädret varit så tråkigt att vi åkte och gick i butiker, fikade och pratade. En go dag helt enkelt. 

Igår tvättade jag babykläder och idag tvättar vi sängkläder och filtar. Nätterna är ganska jobbiga nu, inte nog med mina restless legs som gör att jag måste upp och skölja benen i iskallt vatten och allt det där som jag säkert redan skrivit om (ja ni ser att även minnet är av den sämre sorten). Men inatt iallafall, OMG en sån halsbränna! Var med mitt gamla jobb igår och vi var ute och åt, jag åt en chilligryta som jag skulle låtit bli med facit i hand. Fick försöka att sitta och sova samtidigt som jag proppade i mig samarin, mineralvatten och gaviscon. Inget hjälpte något vidare.. 

Trots för lite sömn inatt så är jag så rastlös i övrigt. Försökte muta min man med en romantisk kväll, bio och cocktail s på stan men utan medgång då han hellre vill vara hemma se på film och laga mat. Jag klättrar på väggarna - blir man så här rastlös i slutet av en graviditet? 

Men jag ska fixa lite ändå, någon lyckta, några blommor, lite piff och först ut blev presenten kryddorna! Från bästa Fiori:) 

Känner mig tröttare och att det är tyngre, undrar hur de sista veckorna kommer bli - hoppas de går fort. Jag är redo men ändå inte. Längtar till förlossning men samtidigt kan den få dröja lite.. Snart så är jag nog helt redo, men innan dess känns det som jag behöver vila upp mig lite till då nätterna knappt ger någon kvalitetsömn. 

Efter en lunch på stan med K idag så tog jag på mig garderobens bekvämaste plagg. Bild tagen i ett sovrum där jag inte ens orkade bädda sängen i idag. 

Självklart bad jag om ett par bilder på sällskapet, egentligen fångar väl spontana bilder bättre känslan så här kommer både en spontanis och en riktigt uppstyrd bild;)