I slutet av dagen sa det knak och den översta knappen i byxorna ramlade ur. Helst hade jag velat gå runt i långklänningar och ingenting mer men vädret är inte riktigt där än och de klänningar som hänger i garderoben känns för somriga eller fina. 

Jag tycker dagarna går ganska fort och smidigt, jobbar mina begränsade timmar och försöker att inte få för mycket plustid. Igår hade jag min sista föreläsning/examination med eleverna och nästa vecka väntar rättning och betygssättning. Min intention är att få klart allt under nästa vecka så jag på fredag kan luta mig tillbaka ett par dagar och sen få träffa bebis på måndag. Haha -tänk om livet gick att planera så?! Skulle jag gå över tiden så har jag en backup och kan jobba lite till, men samtidigt börjar jag känna mig för disträ för att prestera på arbete. 

Som sagt, mina dagar rullar på och nätterna har jag sovit lite bättre. Däremot känns det alltid lite uppgivet på kvällen innan jag ska somna. Då vill jag BARA att förlossningen ska sätta igång. Längtar och vill ha det klart, säger till H att nu är det lika bra han det sätter igång, jag vet att jag kommer ha svin-mega-galet ont, att jag kommer tro jag ska dö och bajsa på mig - så vad väntar bebis på SÄTT IGÅNG. Ja typ så går både resonemang och tankar innan jag ska somna..

Men nu är det en ny morgon, det är helg och min Mamma ska komma på besök idag. Nästa vecka har jag bokat klipptid, tog inspiration från Carolina Gynning som springer på behandlingar så här i slutet av hennes graviditet. Har räknat ut att vi har samma BF.. Vems bebis kommer först tro?