Fler uppdateringar kommer längre fram men jag är sedan igår på plats. I ett soligt Stockholm och har spenderat dagen med gamla vänner från Lysekil. Berättar mer en annan dag! Stressnivån har iallafall hamnat på mer normala nivåer och jag njuter av vår lilla minisemester. Ikväll väntar middag på Suppergården! 

Idag för 6 månader sedan kom den här fantastiska lilla människan till oss och tog våra hjärtan med storm. Han har vänt upp och ner på våra liv och ingenting kan någonsin bli detsamma igen. Kärleken är gränslös och överväldigande. Älskade Herbert! 

Med ett barn hängande i tutten, med känslor från norr till söder, med ansvar, med kärlek, med trötthet, med stress, med sömnlösa nätter, med hormonell obalans, med lycka, med oro, så är jag mamma nu. Fullt och helt med allt var det innebär. Jag har fått lära mig, jag har fått tänka om, jag har fått insikt. Det låter så tråkigt att säga det men man kan inte förstå, det går bara inte att förstå om man inte är mamma själv. 

Mitt huvud går på högvarv just nu, jag vet inte om det är regnet och det tunga vädret som skapar huvudvärk eller alla tankar. Inte bara min hjärna, allas våra hjärnor fullständigt bombarderas av information. I den boll som är placerad en decimeter över axlarna pressas upplevelser och intryck in. Förändringar i livet får mig att tänka vad är, eller kanske vem är jag mitt i allt?! Bilder, uppdateringar - ett nytt spännande jobb, en solig resa, en vältränad kropp, en lekdag med barnen, snygga kläder, ett fixat hår, en skidresa, nytt hus, klar med renoveringen av sommarstugan, framgång i det egna företaget, korvgrillning över öppen eld, fest, event, karriär.. Pam pam pam. Jag funderar inte så mycket över det men min hjärna registrerar det. Någonstans växer det frön till tankar och känslor både bra och dåliga men tyvärr en hel del stress också.. Den där underliggande stressen eller kanske mer känslan av otillräcklighet. Jag kan avundas tiden då våra föräldrar var mitt i livet med småbarn, det kändes enklare på något sätt. Inte dessa förbannade medier överallt, sociala som traditionella som bombar huvudet fullt av allt med framgång, prestation och "lyckligheter". Vår föräldrageneration hade ingen koll på om den gamla klasskamraten fått Nordens bäst betalda jobb inom detaljhandeln eller om grannen köpt nya jeans, om kusinen har haft bullbak/pysseldag/storstädning alá surdegsbak på en söndag förmiddag.. De fick en viss information via skvaller men de slapp mängden av information, intensiteten och det är stor skillnad att höra om kollegan som åker till Maldiverna eller att i parti och minut se bilder från en vit sandstrand en brunbränd tvättbräda och ett turkost hav. En bild säger mer än tusen ord. 
Med regnjacka i högsta hugg.. Påväg till min fina vän S idag för att hänga lite på en lekplats men mest dricka kaffe och prata livet.. 

M, Hebbes vän och även pappas väns son (blev det svårt att hänga med där?) har fyllt år. 1år! Idag stod det till med kalas och vi var på gästlistan. Kul! På kalaset var det två barn, tre kvinnor och en drös av män. Så sjukt härligt att se! Hebbe var finklädd och på strålande humör. 

Nästa vecka blir min lilla älskling 6 månader, förstår ni 0,5 år, ett halvår! Jag vill inte köra klyschan att "tiden går så fort" så jag gör inte det.. Men vi måste börja planera för H:s pappaledighet, min  återgång i arbete och omfattning av den, drömmen om en långresa nästa höst/vinter. Ena dagen vill jag vara hemma med Herbert tills han är närmare 12 år, nästa dag vill jag så smått komma ut ur hemmets bubbla. Att orka jobba hänger mycket på hur nätterna ser ut, än så långe vill Hebbe ha mat ett par gånger och de nätterna jag är ståndaktig och orkar stå emot blir det ett nattmål. I vilket fall som helst är jag inte redo att vara ifrån Herbert några heldagar flera i rad så om jag ska jobba får det bli en lösning med jobb hemifrån kombinerat med jobb på arbetsplatsen. En mindre procentsats och möjlighet till att känna av vad som funkar och anpassa efter det. (Visst låter jag som en drömanställd -inte alls med krav;) Vi får helt enkelt se vad det landar i. Känslorna varierar som sagt över att sätta igång med jobb, men vad känslorna inte varierar i så är det reslustan. Så gärna jag skulle vilja vara med mina älsklingar på semester, helst i någon härlig storstad som NYC eller London. Men jag får nöja mig med Stockholm nästa vecka, det är inte fy skam det heller. Dock får bara en av älsklingarna följa med. 

Denna bildserie beskriver mammalivet i ett nötskal.. Iallafall mitt. Bebis somnar mysigt i famnen. Jag tänker för mitt stilla sinne att nu kommer jag nog få 45 minuter av tv/bebismys/sitta i soffan/inte göra någonting/låta vovven sova vid mina fötter. Jag ska bara nå tv-kontrollen.. 

Jag har på något sätt lyckats glömma bort att blogga på ett par dagar. Trots regnet och höstens intrång så passerar dagarna i ett rasande tempo! Ja, vissa stunder kan vara långsamma, men sällan tråkiga då jag har världens bästa sällskap i Hebert. Likaså går Hebbes utveckling rasande fort, kanske inte för andras ögon men för mina #mammastuderarvarjedetalj ögon så händer det grejer från dag till dag. Min lilla älskade sociala individ som behärskar mer och mer. Ja mammakärleken går över alla gränser. Vissa stunder tänker jag på hur livet skulle vara om även Stig var här, en 1,5 åring nu.. Att sorgen inte tar samma plats och att kärleken till Hebbe växer för varje dag ger mig många tankar. Kanske är det bäst att låta dem vara, konstatera att nu känner jag som jag gör och inte värdera mina tankar. Livet är här och nu, istället för att sörja den sonen jag förlorade så njuter jag fullt ut av den jag har. Han fyller ut bröstet med så mycket känslor att jag ibland tror jag ska spricka! Han har förändrat hela mitt liv och hela mig, han är en så galet underbar person som jag är obeskrivligt tacksam över att jag har. 
Får bjuda på en gammal bild...

Igår var Hebbe på handbollspremiär och såg sin pappa spela. Han tyckte det var kul, en stund. Sen var det desto roligare att le och spela "Allan" med folk på läktaren. Han såg minst sagt kul ut med sina tjocka kinder då han log med hörselkåpor. Däremot ville han inte le för kameran/mobilen.. Nope. 

När man är hemma hos pappa i några dagar då hinns verkligen inte blogginlägg med. Här är dagarna fullspäckade med aktiviteter, stora som små. Vi har hunnit med promenader, shopping, konditoribesök, släktbesök, svampplockning, mer besök av släkt/till släkt, ommöblering, klippning mm. 

Bästa M stod bakom kameran och jag och Herbert framför. Det blev underbara bilder! Älskar en bild vi tog MEN som är för avklädd för att visa här, men vi tog nästan en identisk bild fast med mage. Nu var kläder och kuliss densamma men istället för mage så var det en Hebbe på utsidan.. Love love love <3 

Ja la huvudet på kudden efter en bättre typ av lördag igår. En sån där lördag i oktober då vädret är fantastiskt bra (ja jag vet jag är väderberoende), en lördag då det är kanelbullens dag, då vi umgicks med fina vänner. En lördagskväll då vi bjöd hem dessa härliga vänner på skaldjur, vin och avslutade med äppeltarté.. 

Denna dag får alla plus om det inte vore för att karln min är och spelar match ikväll och jag sitter ensam framför Idol med chipsskålen. Men varför denna entusiasm? Jo, vi har njutit av att sitta ute och äta (det är oktober!) en ljuvlig lunch på Barabicu. Maten var så god, alltså såååå god. En pumpasoppa och chevretoast.. Mmm. Sen var sällskapet underbart, det var min fina K. Och jag går på moln av kärleksrus till min Herbert. Det är nästan läskigt, för ibland är känslorna så starka och då drabbas jag av ångesttanken om jag skulle förlora honom. Jag tänker på Stig, hur livet hade varit om även han funnits med oss.. Jag blir rädd över smärtan som tog över mitt liv när vi inte fick behålla honom och kan inte föreställa mig om något hände Hebbe. Varje dag tackar jag Gud för allt jag har och får uppleva med min familj och son. Lyckan är så obeskrivlig, och därför blir sånna här dagar som idag att jag känner bara Wow! Livet! Yes! 

I dagarna två har jag och Hebbe hängt i kyrkan på babycafe, sång, mys och lek. Igår tog jag med mig mina vänner/ fd kollegor hem efteråt som liksom jag är föräldralediga. Gofika, skratt och promenad i bredd.. En riktigt mysig dag!