Jag är mamma..


Med ett barn hängande i tutten, med känslor från norr till söder, med ansvar, med kärlek, med trötthet, med stress, med sömnlösa nätter, med hormonell obalans, med lycka, med oro, så är jag mamma nu. Fullt och helt med allt var det innebär. Jag har fått lära mig, jag har fått tänka om, jag har fått insikt. Det låter så tråkigt att säga det men man kan inte förstå, det går bara inte att förstå om man inte är mamma själv. 

Idag träffade vi mammorna och bebisarna i min mammagrupp och så välbehövligt det var! Ibland tror jag att jag är lite knäpp men ALLA känner vi tydligen likadant. Alla brottas vi med samma problem, tankar, känslor och frågor. 

De senaste dagarna har stressnivån i min kropp höjts upp till skyarna och jag har inte förstått varför. Men sakta men säkert har det sjunkit in vad och varför.. På torsdag åker jag och Herbert till Stockholm, ensamma. Å så underbart men ack så stressande.. Vi ska åka tåg, vi ska sova borta i fyra nätter, vi ska vara i en stor stad och förflytta oss med vagn, resesäng och väskor. Herbert vägrar nu för tiden att amma bland folk eller i någon miljö överhuvudtaget som bjuder på ljud, ljus eller stimulans. Hur ska han få mat i sig under den 3,5 H långa tågresan? Om jag behöver gå på toan på tåget ska jag då ha honom i knät samtidigt? Vart ska vagnen stå? Om han vägrar åka vagn eller lägger en bajsblöja lagom till ankomst på Stockholms central? Jag är ensam med ansvaret, att resa men vara båda föräldrar är en baggis i jämförelse med att åka själv.. Vi ska bo i en etta, vad händer med Herberts nattrutiner? Vad händer om jag inte får sova en blund på fyra nätter, hur ska jag orka då? Hur ska jag ta mig till centralen i Stockholm när vi åker hem på måndag, ska jag boka om min biljett och bara stanna två nätter? Det känns stundtals som att jag tagit mig vatten över huvudet och varit allt för orealistisk och naiv. Innan jag fick Herbert hade jag tyckt detta var det mest löjliga av resonemang och känslor - det löser sig. Men det är väl en sak som händer när man blir mamma, och man inser att det inte bara är den fysiska kroppen som ska orka, den mentala biten måste hålla ihop också. Glad, lugn och trygg mamma = nöjd bebis. 

Imorgon ska väskan packas och jag ska förbereda mig.. Just nu känns det väldigt blandat då jag samtidigt så otroligt gärna vill träffa min bästa vän och några fler kompisar därtill för ett gäng härliga dagar i Sveriges härligaste stad.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0