En kärleksbomb

Tänk att två långt ifrån perfekta människor kan skapa sådan fulländning. Vi är tagna av din självklarhet, vi älskar dig gränslöst och kommer göra allt vi kan för dig och din bror. 
Du kom och slog ner som en kärleksbomb - wow! 

Sommar och snart dags..

Vi är mitt i sommaren, magen med vår lilla familjemedlem växer. På alla sätt är allt sig likt men på många sätt är vi på en så ny plats i livet. 

Jag vet att jag kan vattna med orden tacksamhet, och givetvis är det inte alltid i livet jag känner så - jag kan vara/har varit i motgång och lägen där jag sliter mitt hår i förtvivlan. Jag har verkligen varit i så mörka tunnlar att jag inte sett ljus.. Men istället för att stå stilla har jag tagit några steg och helt plötsligt har en strimma av ljus gett sin antydan framför mig.. Några steg till och det är ingen tvekan om att ljuset finns där. Ännu fler steg läggs till och sen är tunneln bakom mig. 

Jag är i ett ljus och en tacksamhet, jag har förväntan inför framtiden och allt vad en bebis kommer innebära. Rollen som tvåbarnsmamma, H och jag som föräldrar till ännu ett barn här på jorden. Det är pirrigt, men också lugnt. För hur saker och ting än blir så gör vi det tillsammans, inte ensamma. 


När lugnet sänker sig..

H är i Stockholm på jobb, satte sig på tåget ikväll.. Och mamma som varit här hela helgen har tagit med sig Bosse till Grebbestad. Det råder ett lugn över vårt hem.. Att det kan vara sån skillnad att vara hemma med barn till skillnad barn+hund. Det sistnämnda innebär diverse konflikter, Hebbe vill däremellan jaga Bosse eller hitta tilltyg att slå honom med.. Och vår lilla Bosse (som oftast har en lugn och skön tillvaro) behöver ibland beskydd. Som vilket "syskon" som helst kan jag föreställa mig. Att Bosse däremellan måste rastas 4 gånger om dagen och Hebbe inte alltid är med på noterna av att klä på sig, sitta i vagn osv.. Ja det ger sina svettiga stunder. 

Men nu är det bara jag och Hebbe ett par dagar.. Och jag ska ägna kvällarna åt hudvård, hårvård, kardashian, yoga, choklad och läsning. Härligt..



Det var bättre förr..

Tiden går snabbt, och det känns som längesedan jag var föräldraledig och hemma med Hebbe om dagarna. Det är lätt att minnas tillbaka och se det rosaskimrande, se hur mysigt det var, fritt på så sätt att ingen dag var planerad - däremot fylld av bebisbestyr. 

Min sista semestervecka tog jag en dag och åkte till en av mina äldsta vänner. Hon är hemma med sin nr tre och med fyra barn i åldern 6 mån - 5,5 år var det full rulle. Som så ofta när man träffar de som man som liten lekte med blir känslan av vuxenhet och föräldraskap lite surrealistisk - vd hände? -sen när blev vi så här stora? -när kan vi smita iväg och sitta och prata själva utan att någon stör? 
Men det är också totalt ljuvligt, att se sina barn leka och kommunicera, skoja och roa sig tillsammans. 

Jag trivs väldigt bra i mitt arbete och veckorna susar förbi, jag har kul. Men jag kan sakna den mer frekventa kontakten med många av mina vänner. Vi hinner liksom inte, jobb, barn, hem, tvätt, städ ja allt det där gör att lika fort som morgonen är här så kommer en ny dag. 
Men det gäller att njuta av stunderna, för det var inte bättre förr - bara så annorlunda nu. Annorlunda på ett mäktigt och häftigt sätt!!





Markarbeten och bebis med vilja..

Nej, hur mycket jag än vill så kan jag nog egentligen inte kalla Hebbe för bebis längre.. Men jag gör det ändå. Idag har jag beställt hem kommande helgoutfis, det nalkas ju jul och nyår med trevligheter däromkring. Hoppas nu med optimism att min älskade son tycker om kläderna.. Han har det senaste fått bestämda åsikter om vad som ska vara på eller inte. Helst vill han gå som Julio Inglesias med uppknäppt tröja (eller i Herberts fall pyjamas).. Annars är det stora protester över att klä på allt från strumpor till tröja. Skor och stövlar går bra, i förrgår åkte han hem i regnstövlar och t-shirt då Henke gav upp och tog inte fajten. 
Jag kör med blandad tvångsklädning, och när tid finns ges han utrymme till att få bestämma.. I nästa stund står jag framför studenter och föreläser om Eriksson och utvecklingskriser.. Mellan 0-1 år tillit/misstro och mellan 1,5-3 år självständighet/tvivel och så vidare.. Torkar min panna och hoppas det inte varar 1,5 år till.. Var ju så mycket lugnare innan.. 

På tomten har markarbeten börjat och drömmen om huset känns närmare. Bara veckor kvar till husresning.. 







TV4 Nyhetsmorgon


Mitt i frukosthänget bakom kulisserna, se sig själv på tv.. En annorlunda upplevelse! 


Tidigt i ottan gick vi upp och taxin körde oss till TV4-huset. Där fick vi passerkort, vidare till sminket och sen slå oss ner bakom kulisserna där gäster hänger, äter frukost och dricker kaffe. Min aptit var väl inte den största men Hebbes var desto större.. Han gick loss på kanelbullar, russin, mackor och juice. 

Vi skulle in framför kameror kl 06.45, Peter Jihde kom först och hälsade på oss, snacka några ord och efter honom kom Tilde. Tilde sprang direkt fram till Herbert som var i Henkes famn och där ville han inte stanna många sekunder när det kom en snygg tjej med öppna armar. Pussar och kramar, som om de känt varann sedan innan. Tilde berättade att alla i huset pratat om Herbert och inte minst fotografen och reportern från i Lördags var som sålda över hur go han är. (Gissa om man blev stolt i mammahjärtat?!)
Jag trodde vi hade ganska gott om tid men helt plötsligt ska vi in i sändning. Efter en extremsnabb tur in på toaletten fick jag sedan röra mig fort mot studion samtidigt som de satte fast mick och slinga i byxorna. Jag vet inte hur det gick till men vi hann, Peter tog mitt tuggade tuggummi i handen och la det brevid sig och sen drog sändningen igång. 

Det finns ju så mycket mer att berätta, ni som läst här vet ju alla turer.. Men vi känner oss nöjda och fått fantastisk respons av TV4 och inte minst hjärtlungfonden. 

Nu rullar vi hemåt mot Göteborg och den vanliga vardagen, långt ifrån tv-intervjuer och kanelbullar till frukost. 

Det har varit en riktigt annorlunda, kul och spännande upplevelse! 

En mindre lyckad intervju




Igår kom vi alltså till Stockholm, vi hann lämna våra väskor på hotellet och sen äta en lunch på Jamie Oliver innan det var dags för intervju med TV4 nyheter.

Det kändes som ett kaos, jag tyckte inte att jag besvarade frågorna, snubblade på orden och under tiden så försökte Herbert volta ur Henriks famn, han drar mig i håret och gör konstiga miner. Vi skulle stå tätt intill varandra och allt eftersom jag märkte att jag tappade fokus desto värre blev mina svar. 
Journalist och kameraman tyckte iallafall att det var mycket underhållande och Hebbe vann deras hjärtan. 
De lovade att den här intervjun kommer att vara superkort, en blänkare inför sändningen på Nyhetsmorgon. Men då ska det ske live och just nu undrar jag verkligen hur det ska gå?!
Men men, innan dess är det hotellfrukost, Skansen och stan..
Igår drack vi bubbel på Riche med Tjernqvist och hoppas mötas upp efter vårt Skansenbesök. 

En stor dag för en liten pojke..




Idag fick Hebbe träffa kaniner, åka karusell och spela på ett gäng chokladhjul. En stor dag och han var minst sagt speedad när han kom hem, munnen gick i ett då han försökte sätta ord på allt han sett och varit med om. Finns det något mer underbart än att få uppleva livet genom sina barn?! Stort som smått, en larv på vägen eller en dag på Liseberg. Att se glädjen och fascinationen, det är ren skär lycka. 

Arbetsliv, augustiliv..



Jag hinner inte med att blogga lika ofta vilket känns så tråkigt! Jag tycker ju att det är så roligt att ha arkivet att gå tillbaka till och minnas vad som händer, sker och görs.
Förra veckan och helgen var fantastisk med ett augustiväder som levererade. Jag jobbade på dagarna, blev hämtad av de tre grabbarna och hängde vid havet den tidiga kvällen. I torsdags hade vi vänner över på grill och bubbel, vi satt ute till 22.30! När hände det den här sommaren? Sen var det fredag och vi åkte åter till stranden efter jobbet där vi träffade familjen Ö. De bjöd oss spontant på fredagsmys och vi hade en riktigt härlig start på helgen.

Jag trivs otroligt gott med mina arbetsuppgifter och det uppdrag med den inramningen jag har idag. Det ger mig utmaningar, frihet och är inspirerande. Att jag äntligen fått landa och känna att jag gör rätt sak just nu är väldigt skönt! Under min föräldraledighet kunde mina grubblerier gå varma, arbetar jag med det jag vill? vad ska jag göra istället? Och många många sånna tankar.. Men jag gör helt rätt sak och ser med optimism på framtiden när det kommer till att förena arbetslivet med familjeliv. Det är klart att jag kommer känna både stress och press över att rättningar ska göras och betyg ska sättas men det är en del av jobbet och så länge det finns en balans och en frihet går det bra. Ja för mig är det oerhört viktigt, jag kan jobba mycket och sitta sena kvällar så länge jag har möjligheten att styra över min tid. Kan jag hämta Hebbe tidigare, eller lämna han på förskolan själv iklädd pyjamas och osminkad för att sedan sätta mig på min kammare och arbeta så är det guld värt och en modell som fungerar väldigt väl. Stressen att varje dag vara på plats 8-16.30 är just nu tufft för mig så variationen ger mig det jag behöver för att leverera mest och bäst. Men jag tar en termin i taget och ser vad livet har att ge! 

Nu är det läggning av barn - natti natt!!


Soliga dagar..





Vi hänger mest ute dessa soliga dagar, leker, fikar, går på stan och hittat ett och annat sommarplagg.. 

En bättre typ av slapp föräldradag..

Efter en fantastisk helg där vi var på spontangrill fredag, tjejkväll lördag och familjehäng i Torslanda med familjen Ö på söndagen så är jag superseg. Att dricka bubbel och drinkar både fredag och lördag tillhör inte vanligheten för min del och det känns i kropp och knopp. 
Men hur kan en dag bättre spenderas för återhämtning än med en sovande baby i famnen och kardashian på tv-n?! Sånna här dagar kommer jag att sakna så när arbete drar igång på riktigt i augusti! 

Jag måste ännu en gång påpeka - jag kan inte fatta att vi ska få bygga ett hus och bo i underbara Tumlehed. Vi promenerade där igår och OJ så bra det kändes. 



Älskar Kardashian! 


Underbara och snygga vänner <3

Trevligheter i Sävedalen

Min pepp för det fantastiska väder som skulle infinna sig var utom alla gränser! I början av veckan dansade jag och hoppade högt till TV4:as väderprognos - 24 grader och sol på nationaldagen. Men icke sa Nicke.. Idag är det grått och inga 24 grader om än en behaglig temperatur. 
Vi fick iallafall njuta av en riktigt go dag igår, det verkade som att solen ville titta fram tidigare innan den åter skulle gömma sig bakom höga täta moln.

Hebbe fick ha solhatten på igår och först hängde vi lite på vår gräsmatta, sen gick vi till mammalediga grannarna och istället för kaffe tog jag och H ett glas rosé. Så ljuvligt härligt! Sol, nöjda bebisar och glada mammor. 

På den tidiga kvällen kom en spontaninbjudan på grill och vi kilade över för att bli bjudna på goda hamburgare, rosé, bubbel och till sist GT. Ja kvällen blev en av de längre och väldigt väldigt trevlig! 









En av årets viktigaste dagar.. Morsdag!


H har låtit min dag börja på ett fantastiskt sätt med sovmorgon och sedan blåbärspannkakor till frukost.. Mmm. 

Jag är lycklig över att få vara mamma till mina två, min ljuvliga Herbert och fina änglason Stig. I veckan som gått har det varit lite tufft emellanåt när den där pusselbiten saknas i livet, den lilla killen som skulle vara här med oss. Jag tycker att mitt pussel är vackert, många gånger beskådar jag det och tänker inte på att en bit saknas. Den saknade biten har inte förstört pusslet, den har på sitt sätt gett motivet mer djup, fler dimensioner och många lärdomar. Men vissa dagar så funderar jag på den där ensamma pusselbiten, och känner hur den fattas mig. Det är konstigt hur något kan fattas men ändå vara komplett, att jag har Herbert att vara mamma till gör livet komplett, han skapade så mycket färg och skönhet till motivet att det saknar motstycke. Kärleken till honom är överväldigande!! 

Stoltheten går inte att mäta och kärleken är enorm!





Idag för ett år sedan kom vår älskade Hebbe till oss efter lite slit från min sida;) Att ett år kan gå så fort, förändra livet så mycket, och toppa alla tidigare år som passerat! Denna älskade lilla människa som med sin sköna personlighet, sin nöjda inställning till livet, sin flirtighet, värme, glädje, nyfikenhet och påhittighet har gjort vårt liv fullkomligt! Vi älskar honom så oändligt mycket!! 
Efter en dag med prepp inför kalas, tårtbak, plock, handling och fix så är jag trött, lycklig, slut och nöjd på samma gång. 
Hebbe sover, och jag kan känna att vart tog den här dagen vägen?! Egentligen hade jag bara ha velat sitta i lugn och ro idag, njuta av varje liten lek han startar, varje ord han säger och upptäckt han gör.. Jag skulle velat ha tid att minnas tillbaka, hur den där dagen för 1 år sedan var.. Men kanske är det precis såhär som småbarnslivet är?! Att den där tiden finns sällan!

Vi är välsignade med fantastisk familj och vänner, många som hälsat grattis och så fina presenter. Men framförallt är vi välsignade med att få vara en familj och föräldrar till Herbert! 

Amningens tid är över..

Nej jag hade gott och väl kunnat fortsätta ett tag till.. Men Herbert har börjat att bitas! Ja jag talar om amningen, denna ljuvliga stund med sin bebis. Den stunden har blivit utbytt mot enorm smärta då han med pilinarisk blick tittar upp på mig och hugger sen till. Jag har testat allt, ge fullt fokus, klappa och mysa, försöka inte göra ljud ifrån mig, ta bort honom från bröstet och säga -" ingen tutte om du biter" Hebbe gråter och skriker -"Dutte dutte, dä!" Och pekar. Han får nya försök men gör det igen - biter. Jag har tryckt ner hans haka försiktigt, stoppat in ett finger i mungipan men nope, han biter allt vad han kan ändå. Det gör så fruktansvärt ont! 
Bara under helgen har mjölken totalt börjat att sina och idag har jag på mig en av mina gamla VS-bhar. (Underbart i och för sig). Jag tittar tillbaka i arkivet och blir lite vemodig.. Jag älskar ju att amma, dessa mysstunder! Fyyy så tråkigt att den tiden är förbi med Hebbe. 




Händelserik vecka..

En vecka med mycket på agendan, ja och ett underbart väder också. 
I tisdags startade jag upp kursen i Hälsopedagogik och tog på riktigt ett kliv ur bebisbubblan. Det ger dubbla känslor, och var både otroligt roligt men också ett vemod över att den där unika tiden då det bara är jag och Hebbe på ett sätt är över. 

Vi har också hängt med kaffekoppen i solen, träffat vänner, sett på en tomt, haft möte med en husleverantör, besökt en fantastisk lägenhet, ätit lunch med pusskalas till efterrätt... En salig blandning - eller hur!? 
Kan väl inte kommentera det med hus ytterligare, hustankar kanske bara stannar vid husdrömmar eller inte. Ena stunden vill jag våga satsa och i nästa stund vill jag köpa en bar på Koh Lanta och leva hippieliv med en solbränd Henke och Hebbe klättrandes i en palm. 

Galet mysigt sällskap till torsdagslunchen. Vi hann titta in i vännernas kommande bostad, en lägenhet utöver det vanliga! Hebbe passade på att pussa söta blondiner, vem vill ha sin mamma när det finns tjejer i högstaligan intill ;) 

Jobba och vara mamma..

I måndags började jag att jobba, så smått måste jag tillägga. Jag kommer fram tills sommaren att arbeta lite drygt en dag i veckan, nästa vecka blir det mer men sen är planen en dag. Det är väldigt roligt men också blandat att starta upp igen, sätta igång tankeverksamheten och prestera på fler håll än i hemmet. 
Min viktigaste roll är rollen som mamma till Hebbe, jag vill för honom mer än räcka till och arbetet får inte inverka på det han behöver. Han ska fortsätta att ha en mamma som är glad (om än ibland trött), en mamma som vill utforska världen med honom, sätta gränser för honom, vara tryggheten, kärleken och stabiliteten. Men jobb innebär tider och krav, tider ska passas och kurser planeras, genomföras och rättas. Dessa tider ska helst klaffa väl med en bebis som ibland sover dåligt om natten, ibland har en kort vila på dagen, en mamma med huvud hög på koffein och ögon som kör psykrullningar av trötthet. 

I det stora hela så känns smygstarten av jobbet väldigt rolig och positiv, jag har nu kurser i "Förskola, skola och fritidshem" där innehållet handlar om barnets utveckling från spädbarn till tonåring, vad barnet behöver i sin lärande utveckling, psykologiska utveckling, pedagogens roll, lärandemiljöer mm. Andra kursen är "Hälsopedagogik" där behandlas frågor som, Vad är hälsa?, Hälsa ur ett kulturellt, socialt, och historiskt perspektiv, KASAM, kriser och krishantering mm. Att få undervisa i "mina ämnen", de som ligger mig så varmt om hjärtat är väldigt inspirerande. Inte minst nu när jag själv har barn. Och att få damma av gamla böcker från psykologilektioner som "the Developing child" koppla ihop teorierna med flera år av praktisk erfarenhet gör att jag känner mig väl rustad för att möta studenterna. Jag ska bara lyckas sminka över mina påsar under ögonen, lyckas hålla rätt på nycklar, lösenord och rätt veckodag. Klara av att stå framför en klass även om jag varit vaken sedan 04.30 utan att tappa balansen eller snubbla på kabeln till projektorn.. Ja om jag klarar det och lite till så kommer det att gå strålande ;) 

En frukost..

Det började så bra.. Pedagog som man är så ska ens lilla barn både lära sig äta själv med sked, känna matglädje och upptäckarlust. 

Det började så bra..





 
Maten tog slut på tallriken iallafall!! 

Att ta ikapp.. Å

Igår hade vi våra härliga vänner här, fam Vilahamn på heldag och Östmans kom förbi för fika och lek. S som också bloggar emellanåt sa till mig att desto längre det går mellan inläggen desto svårare blir det att skriva något - det har hänt så mycket. Jag instämmer. Hur ska jag kunna skriva ikapp och sammanfatta små och stora händelser, viktiga och oviktiga i ett enda inlägg. Men jag försöker.. För livet är ju sånt, stort och smått.

Förra helgen hängde jag i champagnebaren och sen på Pinchos med min sköna vän M.

Vi provade och tittade på måsten till cykelturer.. 


Vi avslutade denna omgången av babysim.. Tog emot thaipresenter från mormor och C. (Se brallor) Firade H:s namnsdag.


Och till större händelser. Hebbe var på sin hjärtkontroll och allt såg jättebra ut. Utan anmärkning! Vi gick därifrån med ett leende och en lättnad. Även om han härjar, leker är glad och nöjd så kan man aldrig känna sig helt säker. Men nu dröjer det 1 år tills nästa gång, vår Hebbe är helt frisk och det är vår tacksamhet oändligt enormt galet stor för!!!! 

Vi hade som sagt våra vänner på besök och när mitt fokus är på Hebbe och vänner istället för att ta kort, så fick en bild tas mitt i tandborstningen. 


Igår var det också två år sedan vi fick och förlorade vår änglason Stig. Jag tänker på honom, det saknas en pojke här och så enkelt är det. Men sorgen har en annan form. Det finns en tomhet men inte ett mörker...


Så sammanfattades senaste tiden. På återseende! 

Tranquilo och tuttchock!




Vi har sovit kass ett par nätter, riktigt kasst! Därför trodde jag att möjligheterna att ta sig iväg igår kväll skulle bli en mindre omöjlighet - trötthet och huvudvärk skulle sätta stopp. Men ibland behöver det inte bli så många timmar, och bara att ses en stund med härliga vänner gör att tröttheten är som bortblåst. Vi hade det så gott på Tranquilo en stund under onsdagskvällen och mötte små och stora samtal - sånt som kvinnor är bäst på. Vad kvinnor också är bäst på så är det att amma - hur gjorde jag den parallellen tro?! Jo då L med mycket kärlek sa -"Hade det inte varit du så hade det där instakonton rykt omedelbart!" Vad hade jag då gjort? Just det, lagt upp en bild på när Hebbe åt, ammade. Jag är såååå väl medveten om L:s inställning till offentlig amning, ja att amning över lag är lite småäckligt. Jag vet också att det är otroligt provocerande för många med amning, att man visar lite hud, avsexualiserar det där bröstet. Det är spännande att 2015 är det ett så hett ämne?! Att det nästan blir mer tabu för varje år och antalet som väljer amma minskar enligt statistiska centralbyrån. Ledsamt tycker jag om anledning ska vara att man blir obekväm. Själv ser jag det som ett privilegium och jag älskar stunderna med Hebbe. Det är också det mest enkla och okladdigaste sättet att ge mat på (nu när han är större och mjölkproduktionen inte sprutar hej vilt). För egen del fick jag enorm pepp, av mamma, vänner, Vilhelmina Sandra och inte minst min make. Jag hade aldrig problem att komma igång och tror att deras (de tidigare nämnda) sköna inställning hjälpte mig att anamma densamma. 
Vännen M tvåbarnsmamma som ammat sina små var med igår och sa när hon såg bilden -"Åååå så fiiiin bild, så fin Hebbe är" (precis vad jag ser också..) L fortsätter -"Nej jag ser bara en bröstvårta" -"men okey.. Kanske lite fin bild.
Vi hade en teori om att inställningen till amning kanske förändras den dagen man själv sitter med en bebis kloss an till tutten? L trodde kanske hennes inställning skulle förändras den dagen hon blir mamma.. Ja vem vet. Jag älskar samtalet iallafall. 



Nu ska jag käka frukost, Hebbe ska få sin gröt och Bosse ska också få något grötliknande då han var hos veterinären igår och tog tandsten samt drog ut ett par tänder. Lilla skrutthunden.. Efter frukost ska vi göra oss iordning för att åka till Lerum på mamma/bebis lunch!


Tidigare inlägg
RSS 2.0