Nu var jag framme! Wow! Jag stod där med min fantastiska familj och kunde snusa Herbert i nacken och tacka Gud.

Ett par bilder sen får jag skriva mer om dagen imorgon! 

Nu ska jag slänga på mig lite kläder, ta lite läppstift och åka tillbaka till Öjersjö men som sagt ikväll är det tjejmiddag som väntar. 

Jag tycker det är lite svårt att leva i detta tidevarv som vi faktiskt gör. Intrycken är så många och jag har svårt att sovra.. Idoga försök görs men många gånger blir det magplask. Jag vill vara en fullständig mamma, fru, vän, dotter. Räcka till på alla plan och leva ut mina passioner och drömmar. Men vilka är mina drömmar? Om jag både vill vara en 100% mamma och leva ut mina passioner i ett yrkesliv? Idag var jag på ett av mina jobb, det var en rolig stund men lämnade en känsla hos mig. Är jag passionerad i mitt nuvarande yrke? Lever det ut mina drömmar? Det är utan alla tvivel något jag trivs med och något som är bra att kombinera med svenssonlivet. Men jag kan inte komma ifrån att ibland känna - är detta allt?! 

Å andra sidan så är min roll som förälder den viktigaste rollen jag har och någonsin kommer att ha i mitt liv. Och när nu den delen av livet är så viktig så borde den maximeras och inte snuttifieras. Kanske återgång i arbete borde dröja länge till.. 

Tack och lov är jag inte ensam i föräldraskapet, min kära livskamrat är med. Men det innebär också att det snart är hans tid att ta steget in och ta över rodret när jag få stå biroll och gå i arbete - så känns det iallafall. Det är dryga halvåret kvar innan jag helt och fullt är där. Jag ska bara smygstarta.. Och eftersom utvärdera hur det känns. 

Men så ofta som jag hade velat att lönearbete gick hand i hand med passion. Och så ofta jag hade velat kunna vara 100% i alla mina roller. Tänk själva "Bullbakande hemmafru på 100%" samtidigt som "Passionerad lönearbetare på 100%"... 

Imorgon har vi funderingar på att fortsätta möta julen tidigt med julmarknaden på Tjolöholmsslott. Den marknaden är underbar och nog Göteborgs/Västsveriges mest maxade. 

För att fortsätta lite på vad jag påbörjade igår så har veckan varit bra trots bebisförkylning, vakennätter och mörka eftermiddagar. Jag har både haft besök av vänner som inte räds baciller i torsdags och varit på fredagslunch i stan med bästa A. Innan lunchen fick jag entra det nya köket som ska flytta in hos F. Bilden gör det inte fullt rättvisa -det är ännu bättre. 

Min pappa är åter på Gran Canaria, underbart för honom och jag vill inte att han ska göra annat än njuta. Jag tycker det känns blandat för de sista tre gångerna han har varit iväg har det hänt mer eller mindre katastrofer. För 1,5 år sen alltså gång nummer ett så gick min farmor bort och dagarna efter det förlorade vi Stig. Den andra gången så var det pappa själv som blev dödssjuk, ni som följer bloggen kanske minns att vi för ett år sedan fick åka dit i ilfart då pappa låg på IVA och efter det fick flygas med ambulans hem. Och sen sist, då blev Herbert sjuk och hjärtopererades. Ja, vad ska man säga!? Livet har verkligen inga garantier men det måste levas och trots alla hemskheter kan ingen av oss låsa in oss utan vi måste fortsätta att leva. Våga göra det vi alltid gjort. Det får bli visdomsorden för idag. "Lev fullt ut varje dag!" 

Efter att ha träffat fina vänner och haft en härlig lunch på stan avslutar jag denna fredag med rött vin och charkisar tillsammans med H. 

Jag fick precis veta innan jag skulle börja skriva här på bloggen att jag ska gå in och arbeta från och med den 9 december. Själv var jag inställd på den 12 december och dessa extradagar som tillkom gav mig ångest. Dunderångest att jag ska vara ifrån min baby hela 8 dagar! Känner mig inte redo.. Inte för att jag inte känner mig trygg och har tilltro till Herberts pappa men för att jag nog inte vill komma ur bebisbubblan och för att jag aldrig varit ifrån Herbert mer än 4-5 timmar. Ni som vet där ute svara mig om man behöver vänja Hebbe eller brutalt kan köra på den där tisdagen om tre veckor? Även mormor och morfar ska passa någon dag tänker att de får introduceras också, hittills har de passat som mest någon timma? Herbert är alltid nöjd med sin pappa men som sagt några heldagar har det aldrig varit.. 

Min älskade Hebbe-bebbe.. Känns som du nyss kom ut ur magen och nu ska mamma snart jobba. 

Idag har vi fikat på stan, lite julpremiär -smaker så som saffransbiscotti och pepparkakscheesecake. Jag har även hämtat ut min nya telefon, en Iphone 6 som min make är mer exalterad över än jag. För egen del räcker det med att telefonen fungerar, går att ta kort med, ha lite appar på och såklart blogga med - sen är jag nöjd. Men nu när jag sitter här med min guldfärgade telefon som inte har ett värdelöst batteri vilket min gamla hade så är jag glad.

Ikväll agerar vi trebarnsföräldrar och la dem små i tur och ordning. Först Hebbe och sen twinsen. Sång, bok och saga. Tvillingarna var mer än nöjda när jag efter att ha läst världens längsta bok, sagt godnatt och gått, vände om och kom tillbaka för att fråga om de inte ändå ville ha mitt sällskap!? Båda nickade och sa ja. Jag la mig tillrätta och berättade om när jag och deras pappa var små och utförde äventyr och upptåg. Mitt i min berättelse om en solig sommardag där jag och pappa R fiskar frågar lilla A mig varför vår familj aldrig är med dem på julafton?! Min soliga berättelse tog sig helt plötsligt en paus och i nästa andetag en snöfylld vändning då K berättade om när han gör hål i isen och fiskar hos mormor och morfar. Vi pratar lite fiske och jag återgår till berättelsen från barndomen och fortsätter med min "cliffhanger" i berättelsen - då jag och R lånar hans storebrors fiskespö. Morbror F. Lilla A frågar då hur man får vingar?! Vi hamnade i ett samtal om himlen, farmor och hur man har det när man är död. Jag berättar om hur himlen är och A frågar om man inte ens är förkyld i himlen. Nej säger jag. Det är ett paradis där allt är bra jämt. -Hur får man kläder i himlen? Man bara önskar sig vad man vill ha och får precis det. Lilla A ville då ha sitt lucialinne på sig och lilla K säger. -Vet du vad när vi är stora kommer mamma och pappa att vara i himlen -coolt. Haha! Ja tänk alla vi kommer att vara där någon gång, men det dröjer. 

Tvillingarna gäspade men K kunde inte blunda. Jag började så smått att sjunga vyssan lull.. Då kom H in och sa att Linda du kan nog komma ut för K och A kan säkert somna själva. Nattningen hade nu hållt på i ca 1 h.. Okey sa jag men har ni inte somnat om 10 minuter så lovar jag att komma och sjunga igen. -Ja gör det sa barnen! Jag säger till H att tänk om de är mörkrädda? -De hämtar oss i så fall.. 

Typiskt nog sov de när jag den gick tillbaka efter 10 minuter. Eller det var nog skönt för dem, jag hade kanske hållit dem vakna halva natten annars. 

Ikväll satt mamma barnvakt, jag och H åt vad vi så gärna gör och vad som är lite av vår grej -hamburgare. 

När jag var i Stockholm så slog det mig hur extremt stort utbudet av träning är där! Och hur alla håller på, både med kost och träning. Jag fick nästan ursäkta mig för våra "svennebanan" matvanor. Nu för tiden ska man typ inte äta någonting som vi för det mesta fyller vår kyl med. Våra stadardmatvaror är "riktiga mejeriprodukter" så som fil, grädde, mjölk, créme fraiche, smör osv. inga lättvatianter. Sen så har vi grönsaker, frukt, müsli, bröd och pasta - ja sånt där vanligt helt enkelt. Köttfärs, fisk, kyckling och korv. 

Men åter till vad man då "ska" äta nu. Jo man ska inte äta gluten, inte kött, inte mejeriprodukter, inte frukt, inget socker, inget mättat fett, inga kolhydrater i form av bröd, ris, pasta. Mina marmeladmackor och müsli med fil till frukost skulle gå bort omgående då det som gäller är någon bovetegröt med mandelmjölk och osötade bär. Jag har blivit lite inspirerad, så som att jag tänkt till kring vår vegetariska dag som vi har en dag i veckan. (Den slutar oftast med pannkakor) Men nu finns det en receptbank att hämta ur. Sen kanske jag kan använda lite inspiration till att skapa vettiga mellanmål istället för det som oftast blir (igår några för många rutor plopp och idag knäckebröd med creme cheese och marmelad). Men där stannar jag nog.. Det blir svårt för mig att hoppa på "Stockholmstrenden" fullt ut. Och som vi alla konstaterade under vår middag i lördags - det är nog just bara en TREND. 

Jag tror att vår svennemat funkar i längden, som ikväll efter träningspasset då H hade maten färdig. Pannbiffar med potatismos, lingon och ärtor -yummi!!