Sommar och snart dags..

Vi är mitt i sommaren, magen med vår lilla familjemedlem växer. På alla sätt är allt sig likt men på många sätt är vi på en så ny plats i livet. 

Jag vet att jag kan vattna med orden tacksamhet, och givetvis är det inte alltid i livet jag känner så - jag kan vara/har varit i motgång och lägen där jag sliter mitt hår i förtvivlan. Jag har verkligen varit i så mörka tunnlar att jag inte sett ljus.. Men istället för att stå stilla har jag tagit några steg och helt plötsligt har en strimma av ljus gett sin antydan framför mig.. Några steg till och det är ingen tvekan om att ljuset finns där. Ännu fler steg läggs till och sen är tunneln bakom mig. 

Jag är i ett ljus och en tacksamhet, jag har förväntan inför framtiden och allt vad en bebis kommer innebära. Rollen som tvåbarnsmamma, H och jag som föräldrar till ännu ett barn här på jorden. Det är pirrigt, men också lugnt. För hur saker och ting än blir så gör vi det tillsammans, inte ensamma. 


Ett, två, tre - LV

Ett jag har klämt ut en perfekt liten unge, två vi har haft bröllopsdag och tre jag fyller snart år! Slår man ihop dessa happenings så är jag värd en fin present och det var precis vad jag fick. En fin fin present :) 




Tid på gräsmattan..


Spenderar mellan varven lite tid på gräsmattan men får ärligt inte riktigt ihop det. Hur gör alla mammor som vill vara ute i solen? Jag vill skydda Hebbe  från skadliga UV-strålar och därför blir vi i skuggan och inomhus. Hebbe sover ju givetvis emellanåt men då ska jag prioritera -äta -gå på toa -ringa ett samtal -tvätta -ta en promenad -sova själv -blogga? De gånger jag valt att ligga i de varma strålarna så lyckas de alltid försvinna bakom moln..

Efter lite reflekterande har jag kommit fram till att antagligen ligger inte alla andra mammor till sina 10 veckors bebisar med en paraplydrink och lapar sol. Jag ser en bild framför mig på Sofi   Fahrman förra året, nybliven mamma vid en en pool med någon läskande drink. Som sagt, efter reflektion så har jag insett att det är nog bara hon, en riggad bild. Jag har också kommit fram till att det är livsfarligt att jämföra, både med solbrända vältränade mammabloggare och med sitt liv innan barn. Det ÄR en omställning, och när jag i vanliga fall i juli månad åker till stranden med ett magasin, en termos och gott fika så kan jag nu låta juli passera med en underbar bebis i ett ofixat hår, shorts och kallt kaffe i utemöblerna. 

Jag längtar tills H har semester, det bästa är när vi får vara tillsammans hela familjen. 

Egentid och utsikt..


 Igår var jag och min nära vän S hos A i Onsala. Där njöt vi av deras fantastiska utsikt, mat och framförallt samtalen. Det är balsam för kropp och själ de där stunderna med fina vänner där prestigen inte finns och man kan tala om allt mellan himmel och jord. 

En annan sak som var balsam för mig var att jag utan oro var ifrån Hebbe i nästan 5 timmar. Han var ju i de allra tryggaste händer, hans pappa. Givetvis hade timmarna flutit på hur smidigt som helst för dem, hur kunde jag ens tänka annat?! Men helt ärligt så gjorde jag det. Var beredd på åtminstone ett eller två samtal med en gråtande bebis i bakgrunden men icke. Jag behövde verkligen få sitta med mina vänner och vara fullt fokuserad på det, inte fundera en orostanke och släppa kontrollen. 

Sakta men säkert tar jag steg tillbaka till där jag befann mig innan Hebbe så akut blev sjuk. Och det häftigaste med att vara ifrån sin bebis en stund är känslan att komma hem och träffa honom igen. Energiboost i kvadrat! 

Kids brands..


Igår var vi på stan, åt glass och gick i butiker. Bara butiker med små kläder - Där har jag och min make ett gemensamt intresse:) Han brukar annars tröttna fort när jag går i affärer och kollar för egen räkning. Men tålamod och tid finna till att titta och handla till Hebbe. Jag älskar det. Vi hittade tre nya tröjor till vår älskling. 

Nyklippt och familjemys..


Det har varit på tapeten med en hårklippning länge! Ända sedan Hebbe kom för 8 veckor sedan. Men först fick jag ställa in tid för att H kom några dagar tidigare och sen fick jag ställa in tid för att vi låg på sjukhus. Men NU äntligen idag var jag hos Jasmina och fick kapat slitna toppar. Hon är en stjärna! Har tipsat henne till i stort sätt alla jag känner. Vi tog en bra bit på längden och nästa gång får det bli både klipp och ny färg. 

Efter klippningen gick familjen på stan, åt glass och ekiperade Hebbe med kläder från NK. Visar senare eller imorgon. Som sagt.. Risk för bortskämd bebis, det fanns det redan innan han var nära på att skrämma livet ur sin mor och far med akutoperation och värre verkar det bli ;) 




Presenter, prat och Jesus



Min fina vän A var här idag, vi gick en promenad och satt sedan och fikade under tiden barnen sov, hennes tvillingar och min H. När hon fick veta att vi väntade en gosse började hon virka på den underbara filten på bilden och idag fick H den. Så himla fin och gosig! 

När den store H i familjen kom hem hade han med sig paket från posten och i det låg skor till H. Ursöta små Ralph Lauren. Haha.. En liten kille som blir bortskämd med presenter här kanske;)

Jag och A hade ett samtal om Gud, hon frågade mig vad som händer med min tro i allt som har hänt. Jag försökte förklara det som jag känner..

När H blev sjuk och behövde opereras så skickade jag ett mess till några av mina vänner att BE för honom, många av dem har ingen tro men jag frågade de ändå om att be för det skänker mig tröst. Vad skulle jag annars skriva? Vad kan jag annars önska att mina vänner ska göra? "Tänk på oss" det räcker inte för mig men "Be för oss" vilket då räcker med att man tänker - Gud, låt Herbert bli frisk. Klart. Mer än så behövs inte om man inte vill eller kan. 

Jag tror att Gud hör bön, jag tvekar aldrig på att Gud finns men ibland tvivlar jag på om han är något för mig.. Å andra sidan ramlar jag alltid tillbaka till honom. Där finner jag tröst, där får jag ut min ilska. Där kan jag och min man få tacka för det vi har och får. Jesus ger livet mening när det känns meningslöst, kärlek när livet känns grymt.

Frågan "varför?" är vi duktiga på att ställa oss och även om jag ställer den så vet jag att jag mår bättre av att låta bli. Många svar uteblir i livet och vi får acceptera det, vi mår bäst av att låta bli att tänka varför och förstå att vi aldrig kommer få alla svar. 

Någon kan välja att se det som hände efter Herbert insjuknade som tur och träff. Att jag inte gick ut till bilen lite tidigare och han fick sin andnöd där istället, då jag kanske inte förstått, uppfattat, trott han somnat eller liknande. Att det var lunch och alla läkare på vårdcentralen satt och åt vilket gjorde att de inte var upptagna med patienter. Att mina steg ledde mig till lunchrummet i lokaler jag aldrig varit i och så vidare.. Jag tror att vi fick hjälp, runt oss stod änglar och visade vägen, la en lugnande hand på både min axel och varje person som hjälpte Herbert. Jag tror på en Gud som led med oss, mig, Henke och Hebbe, såg oss plågas men som inte lämnade oss. 
 
Jag har sedan jag var liten och första gången fick höra "Gud har inte lovat att ditt liv ska vara enkelt, att du ska vara utan sorger men han HAR lovat att aldrig lämna dig" tänkt på de orden när jag blir arg, känner att livet är orättvist och tufft. Och jag vet bara en sak som är säker i mitt liv, utan min tro som alltid funnits där, i perioder mer påtaglig och aktiv, i perioder som en trygghet mer i periferin, ja utan den hade jag inte vetat hur jag skulle ta mig igenom livets tuffaste stunder, jag hade kännt mig så ensam. 

Sen är det klart att jag känner mig arg, rädd och ledsen ibland. Men då har jag också någon att vara arg på. Det hjälper mig att inte bli bitter. För det är jag mest rädd för i livet, att bli bitter och missunnsam. Sånna människor verkar ha det så tråkigt tycker jag. 

Amning, pumpning och tålamod

Amning har för mig varit en okomplicerad historia, mjölken rann till, Hebbe hade en bra teknik och jag kan amma i stort sätt hur som helst, liggande, sittande, stående, gående. 

Jag har förstått att det varierar mycket för olika mammor det där med amningen, det kan vara ganska besvärligt. Det blev också tydligare för mig nu när jag var tillsammans med andra mammor på sjukhuset. Personalen skämtade om att jag fyllde frysen och med mig hem fick jag en kartong av småflaskor som jag pumpat under de fyra dagar Herbert inte kunde amma. När jag i ett nafs fyllde 1 till 1 1/5 flaska kom det mammor som kämpat länge för att få ihop till 10 milliliter. Det gjorde mig mer ödmjuk, det där med amning är inte så självklart och att sitta med sin bebis och känna att han/hon inte blir mätt måste vara oerhört kämpigt. Så snälla Ni där ute gör det som funkar för er! Jag blev ödmjuk på det sättet att jag uppskattar tiden med amning mer, ett av de "bekymmer" jag haft har varit bristen på frihet. Jag har ibland kännt mig låst. Men då vi stod så nära att förlora Herbert var tanken att aldrig få amma honom igen olidlig. Det är en underbar stund och nu njuter jag ännu mer av den när jag vet att Hebbe även tar flaska och om jag vill iväg på något en dag eller kväll så är frysen numera fylld av mjölk. 

(Min kloka mamma gav mig ett råd inför amningen -tålamod. Låt det få ta tid och låt bebisen få ligga hur mycket den vill vid bröstet. Jag var inställd på det och det behövde aldrig bli så tålamodsprövande. Men jag skickar rådet vidare -Tålamod kära mammor) 

Utskrivning..


Idag fick andra kläder en mjukis åka på, Herbert ska skrivas ut och vi ska återgå till vårt normala liv. Inatt har vi alla tre sovit gott efter en kväll igår då Hebbe var en hel del ledsen. Hade han fått bestämma hade han nog krupit raka vägen in i min mage igen. Han ville bara ligga vid mitt bröst och gjorde så i stort sätt från kl 16-22. (Aningen ömma bröstvårtor idag!) Så fort jag försökte göra något annat, typ äta, toalett eller dricka blev han ledsen. 
Imorse var det däremot en glad kille som vaknade och låg med största leendet. Han snackade och gurglade. Antagligen väldigt nöjd över att vara hemma igen. 

Min älskade skrutt..


Hemma. Nu är vi hemma. Imorgon ska vi tillbaka till sjukhuset för utskrivningssamtal. Läkarna säger att han i allra högsta grad visat att han mår bra. Åter igen så gäller det för mig att våga lita på det. Inse att det mekaniska fel som fanns på Herberts hjärta nu är åtgärdat och han mår bra. 
Det är underbart att se honom ligga här intill mig med sin lilla apa. Han är trött efter alla turer, nu det sista räckte det att personalen visade sig för att han skulle börja gråta. Han har varit så otroligt tålmodig men nu är tålamodet slut. Nu ska vi bara ta det lugnt några dagar och återhämta oss mentalt efter allt som varit. 

Tack för alla fina kommentarer, har inte svarat på dem men har läst dem och känt värme i hjärtat. Så en stor kram till er som skrivit. 

Mammagrupp och BVC


Idag har vi haft en dag här hemma i Sävedalen men för den saken skull inte bara suttit hemma. Efter frukost gick vi på babymassage och träffade vår mammagrupp. Jag tycker det är så mysigt att ha detta gäng som vi nyss träffat men som ändå behandlar stora och små saker i samtalen. Ser fram emot hösten när vi ska försöka att ses för frukostar och fikor på de lokala ställena. 

På eftermiddagen var det läkarbesök på BVC, allt var bra med vår lille älskling och han har gått upp rejält i vikt. Sist vi vägde han för två veckor sedan vägde han 3850 gram och nu låg vikten på 4560 gram. 

Imorgon ska jag träffa min vän C och sedan är det efterkontroll på MVC. 

Nytt från VS bland underkläder!

Lite nya tuggummifärgade undies från Victorias Secret kan aldrig vara fel såhär i sommartider. Idag försöker jag få ordning i min garderob, fram med vår/sommarkläder bort med höst/vinter. Ja jag vet att jag ligger efter.. Vanligtvis sker den här proseduren i skiftet april/maj men det har varit annat som tagit min tid. Världens underbaraste bebis! Svårt det där med kläder när man ammar förresten!? Nu när jag går igenom garderoben inser jag att en hel del av mina kläder är hopplösa att amma i! Likaså har jag en del dyra plagg som jag inte vill spilla ner med mjölk eller annat klet - föräldrapeng tillåter inte täta besök till kemtvätten;)

Nu vaknade H = slutbloggat




Mammaliv och små semesterplaner..

Vi funderar och planerar lite för vår semester. Samtalen har landat i att spendera semestern i Sverige, på västkusten och sen ett besök till östkusten och huvudstaden i augusti. Det känns mysigt och lagom med en liten bebis, längre resor får vänta tills framtiden. 

Men jag kan inte låta bli att känna ett enormt sug efter värme, hotell, restaurangbesök, bad, pool, palmer -ja allt som hör semester på varmare breddgrader till. 
Jag tror att jag kanske lite mer än andra känner ett sug av att "komma" tillbaka. Hur menar jag då tro? Jo, vägen till att bli mamma har varit lång. Som jag nämnt innan så är det sisådär 75 graviditetsveckor jag har bakom mig och tuffa, sorgliga veckor däremellan. Nu är jag framme, min bebis ligger i min famn och jag vill få börja leva! Jag vill njuta, resa, känna mig stark och fin. Jag vill vara pigg, orka, uppleva och kunna vara min egen och inte en graviditets. Min älskade H är här nu och samtidigt som jag njuter av honom så njuter jag av att kunna ta mig hemifrån och bara vara Linda, en Linda som inte sörjer eller oroar sig, längtar efter en bebis eller saknar sin änglason. Nu vill jag få vara den som blir uppfylld av att där hemma finns både min man och mitt barn. Jag kan äntligen få pusta lite och känna mig fri! 




Inga PW, lite bränna men mycket närhet!



Mina dagar ägnas åt fika och mycket stillasittande. Vänner kommer på besök, förra veckan var K (bilden) här och igår kom S min barndomsvän från Stale. Timmarna går ruskigt fort och att satsa på någon djup solbränna och vältränad kropp är inte att tänka på! Så fort jag tagit plats ute i solstolen så vaknar H och det är mat eller närhet som gäller. Att ligga i vagnen fungerar för H när han ska sova men är han vaken är det lika med pest, såklart. Helst vill han ligga uppe på mig och bara gotta sig vilket gör att jag förblir stillasittande. 

Jag tar också mina chanser att själv sova när H vilar, jag har alltid älskat att sova, verkligen älskat. Därför lockar det emellanåt mer än rask promenad. Man får väl lära sig som förälder att saker och ting inte kan ske när man själv vill, man får prioritera och ta tillfällena i akt. Nu i eftermiddag prioriterade jag fika med min man och samtal när H sov. Det lockade mer med chokladbollar, kardemummakaka och kaffe i soffan. Men jag har varit på gång två gånger idag ut på promme, det har bara varit helt fel tajming ur H:s perspektiv. 

Ja resultatet kommer väl bli att jag inte kommer i mina smala jeans den närmaste tiden och inte heller kommer att vara allt för bekväm med att hänga på beachen. Ni kloka vänner och läsare som tittar in här ibland, hur har ni gjort som fått april/maj barn? Nu tänker jag inte på motion och kropp utan på det  jag skrev innan om att lägga upp dagen med minibebis på sommaren? Blir det till att vara inomhus de varma timmarna eller i skuggan? Fick ni någon solbränna ;)? Besökte ni ens stranden bebisens första sommar? Ge mig gärna lite input och dela erfarenheter! 

Ikeapremiär och amningsinlägg



Den första tiden efter BB vaknade jag av att vara sjöblöt i sängen, svettades som en gris. Jag trodde inte det var möjligt om man inte hade 40 graders feber typ! Sängen är fortfarande blöt när jag vaknar men nu är det av bröstmjölk. Jag är numera storkonsument på amningsinlägg och trodde mjölkproduktionen skulle stabilisera sig men det verkar ta längre tid än jag räknat med. Idag blev det därför en tur till Bäckebol för att bunkra upp amningsinlägg och köra Ikeapremiär för H. Det var sagolikt lugnt på Ikea, få som väljer att åka dit en såhär solig dag. Men jag passade på då ändå mamma var här och det fanns tillgång till bil. Väl hemma parkerade jag i utemöbeln där jag dricker saft, kaffe äter Sias knäckglass och läser tidningen Mama. 

Myskväll med L igår..



Måste ju uppdatera om myskvällen vi hade med L igår. Goda ostar, bröd och marmelader sen inte minst smarriga bakverk. 
L den lyllosen åker till LA på måndag, så underbart! Hade gärna kört runt i en mustang med min make och bebis i ett soligt LA framöver. Men att vara hemma, amma och se serier är även det ganska mysigt. 

Älskade vänner..



Vi har varit hos våra älskade vänner som är som familj och visat upp en sovande Herbert. Vädret var snällt mot oss och vi kunde sitta ute, dricka kaffe och mumsa chokladbollar. 

Jag har haft några dagar då känslorna har åkt bergochdalbana, sen att min kropp inte riktigt samarbetar -eller snarare mage gör det inte bättre. Skulle krävas ett eget inlägg för att beskriva min kost just nu, jo jag äter mest "som vanligt" men kompletterar med katrinplommonjuice, kiwi, päron, linfrö, plommon, torkade aprikoser, all bran, russin ja allt som håller magen smidig. Oavsett så påverkar även magen humöret, men idag så känner jag mig mer stabil, mer mig själv. Jag grät en skvätt imorse över Herbert och tänkte på hur otroligt tacksam jag är för att just han kommit till oss. Att han är här nu! Det är fantastiska känslor.. Men jag har svårare för när hormoner spelar ett spratt och man pendlar mellan ångest, lycka, rädsla osv.. Idag är iallafall en stabilare dag och det känns skönt att vi gett oss ganska mycket tid för oss själva vår lilla familj, att vi fått landa lite. Men nu längtar jag efter att vännerna ska få komma och träffa vår lille. 

(Lite bilder från idag ovan, då karlarna lyckades få till miner på bilderna får Ni vila ögonen på skönheten S) <3

Samlad skara..

Idag åkte vi till Gustavsberg och mötte upp min familj och fick hämtat Bosse. Det var så mysigt, både att få träffa de mina men också så underbart att få hem vår lille Bossehund. 

Nu ligger jag i soffan med mina små killar och min stora han städar undan efter vår fredagsfika. 

Glömde nästan få med den viktiga informationen att barnmorskan var här idag också -Herbert har gått upp ytterligare 275 gram och det känns så skönt! 






Kan du inte ta och komma nu?!


Förvärkar inatt men sen lugnt igen.. Jag börjar bli otålig. Idag har jag låtit tiden gå genom att rätta examinationer. Satt i solen men det blev för varmt -hör på det! Ja hur gör höggravida i varmaste juli? Antagligen solar de inte.. Smörjer fortfarande ansiktet i spf 50 men idag tror jag inte att det hjälpte för det såg ut som en extra pigmentfläck dök upp. Har gått igenom mina gravidbilder på telefonen, det är mysigt att se hur magen och jag växt. Längtar så efter bebisen nu, vill veta vem han är. Om exakt en vecka är han beräknad, tänk i december när den ena bilden är tagen kändes maj så avlägset. Vet inte om det känns närmare nu för det är på så många sätt så overkligt.

Nu ska jag ta med min lilla bruna björn och vagga runt kvarteret en stund -tänk snart kan jag gå PW igen! Det var väl sisådär 5 månader sen sist. 

Gårdagens mammakläder.


Byxor- custommade, Skjorta -acne, Skor- minnetonka

I slutet av dagen sa det knak och den översta knappen i byxorna ramlade ur. Helst hade jag velat gå runt i långklänningar och ingenting mer men vädret är inte riktigt där än och de klänningar som hänger i garderoben känns för somriga eller fina. 

Jag tycker dagarna går ganska fort och smidigt, jobbar mina begränsade timmar och försöker att inte få för mycket plustid. Igår hade jag min sista föreläsning/examination med eleverna och nästa vecka väntar rättning och betygssättning. Min intention är att få klart allt under nästa vecka så jag på fredag kan luta mig tillbaka ett par dagar och sen få träffa bebis på måndag. Haha -tänk om livet gick att planera så?! Skulle jag gå över tiden så har jag en backup och kan jobba lite till, men samtidigt börjar jag känna mig för disträ för att prestera på arbete. 
Som sagt, mina dagar rullar på och nätterna har jag sovit lite bättre. Däremot känns det alltid lite uppgivet på kvällen innan jag ska somna. Då vill jag BARA att förlossningen ska sätta igång. Längtar och vill ha det klart, säger till H att nu är det lika bra han det sätter igång, jag vet att jag kommer ha svin-mega-galet ont, att jag kommer tro jag ska dö och bajsa på mig - så vad väntar bebis på SÄTT IGÅNG. Ja typ så går både resonemang och tankar innan jag ska somna..

Men nu är det en ny morgon, det är helg och min Mamma ska komma på besök idag. Nästa vecka har jag bokat klipptid, tog inspiration från Carolina Gynning som springer på behandlingar så här i slutet av hennes graviditet. Har räknat ut att vi har samma BF.. Vems bebis kommer först tro? 

Tidigare inlägg
RSS 2.0