Ja vilken mardröm det var för denne man som stod där, helt oförberedd på en vårdcentral och förväntades rädda livet på en 6 veckors baby som ingen visste var det var för fel på. Men precis det han sa har vi också sagt till varandra, Hebbe hade änglavakt! Men vi kan inte nog tacka denna underbara kärleksfulle och erfarne Doktor som gjorde allt rätt, som fann styrkan och räddade vår Hebbe. Han tillsammans med de andra läkarna som sedan tog över på Östra. Farbror Doktorn sa till Henke att han aldrig kommer glömma Henkes blick när de tillsammans skyndade sig mot ambulansen.. Ja fy.. Hela upplevelsen från där och då är för mycket för att ta in, är egentligen inte något vare sig föräldrar eller sjukhuspersonal ska behöva uppleva men ändå gör.. Idag blev det ett kärt men känslosamt återseende där vi tillsammans pratade om vad vi fick uppleva och hur nära det faktiskt var att vi förlorade vår Herbert. 

Förr om åren packade jag väskan tidigt i juni och åkte inte tillbaka till Göteborg förrän slutet av augusti ibland början av september, då var sommaren lång i Lysekil och mycket hanns med. Jag minns längtan tillbaka till storstan efter många salta dagar.. Då såg jag alltid fram emot hösten för jag var så trött på sommaren. Det är inte så nu, vad jag då hann med på en HEL sommar ska försöka pressas in på en ynka vecka. Dessutom var denna sommaren i Lysekil helt annorlunda, prinsen Hebbe var med. Ja, livet förändras verkligen med barn! Det är så underbart men det innebär också att ge avkall på vissa saker. Inga utekvällar, inget after beach eller måndagsklubb, inga sena nattbad eller vin på en klippa med vänner. Det är intensivt med bebis och tiden för de där "egna" fria och bekymmerslösa nöjena är begränsade. Kan Ni tänka er att jag hade en kuvertväska och högklackat med mig i packningen??!? -Hur tänkte jag där??? Antagligen var det gammal vana, jag brukar ju alltid ha med mig sånt. Men igår när tjejerna gick ut gick jag och Hebbe hem, på förfesten satt jag osminkad i jeansshorts och det kändes märkligt att jag tittade på när de sminkade sig, att jag drack cola när de hade mojito i glasen.. SOM jag har längtat efter att bli mamma, och så lycklig jag är att Herbert förgyller mitt/vårt liv men så tacksam jag är att jag har många somrar att se tillbaka på där jag bara var Linda och inte Mamma Linda. Ja, saker och ting har nog sin mening trots allt.. Iallafall har allt sin tid och jag tror bestämt att det finns en plan för våra liv.