Det ser inte ut att bli några täta uppdateringar,vad det där emot ser ut att vara mycket av är sol, bad, vackra vyer och kära vänner.

Internet och Wifi är det dåligt med, men jag lovar bilder när jag kommer hem. Och kanske fler uppdateringar i veckan.. vem vet! Bloggen är ju ändå lite som en dagbok för mig.

Bilderna är från Miami men vad gör väl det!? Palmer, sand, värme finns det på Rhodos också och från och med imorgon blir bloggen fylld av semesterbilder! Dagens bilder får mig att smyga in i semesterkänslan i alla fall.

Nu på förmiddagen ska jag in till stan och köpa lite ditt och datt till resan, sen är det hem och packa det sista innan vi lämnar till Landvetter. Kanske blir det en bloggning därifrån också, vem vet..

Jag har nästan fortfarande lite ont i magen efter att vi var hos L igår. Så mycket gott stod på bordet, smörgåstårta, kladdkaka, grädde, jordgubbar, mousserande, rosé.. Allt slank ner i en salig blandning.

I dagens regnväder så känns det extra skönt att vi imorgon åker mot varmare breddgrader!

Nu ska vi fira L som fyller ungt! Tjejkväll, rosé, smörgåstårta och presenter hela kvällen lång!

Det är en förmiddagsstund med min kaffe. Vi har haft några härliga dagar, umgåtts med våra kära vänner på olika håll och njutit. Men i alla stunder som är lyckliga, som skänker glädje och skratt finns också en strimma av sorg.

Sorgen finns där som en dov skugga. Många änglamammor sa till mig när vi förlorade Stig att man kommer aldrig över förlusten men man lär sig leva med den. De sa också att sorgen alltid finns där. Orden fick mig att känna mig jagad, ska jag behöva leva ett liv med bedövande smärta för all framtid? Jag ville på något sätt komma över det och leva normalt för att slippa det hemska sorgliga, för vem vill leva ett liv i sorg? Men nu förstår jag hur de andra änglamammorna menade..

Det är ingen bedövande sorg som gör sig påmind i alla lägen, det är en dov sorg som står som en skugga en bit bort. Den håller sig på såpass långt avstånd att allt fungerar, många gånger verkar allt vara som vanligt. Men den finns där, jag lever med den. När jag ser mina vänner få spontana kramar av sina barn, när jag ser deras kärleksfulla blickar som håller koll på vart ungen är eller gör just då. När någon av vännernas barn säger eller gör någonting som får oss vuxna att skratta.. I alla de lägena och hundra till så saknar jag vår Stickan. Jag kan skratta, glädjas åt stunden, känna värme över att se hur föräldrar och barn får ha varandra i deras liv. För det är så det ska vara, då känns livet rätt även om det många gånger innehåller delar som är så fel. Det största felet denna midsommar var att vår bebis inte fick vara med. Annars innehöll midsommar alla rätt.

Lyxfrukost och familytime hos våra älskade vänner Vilahamn! Trollungarna charmar.. ;)

Vi var många, det var livligt, fullt av samtal, mat, skratt, barnbus, grill, efterrättsbuffé och stutsmattehopp.. Det landade på 15 vuxna och 10 barn.

Idag fortsätter vi att fira årets längsta dag (som var igår).. Eller vad det nu är vi gör!? Oavsett så är det en underbar tradition som osar svensk sommar, kärlek, god mat och umgänge med vänner! Bildrejs..

Nu firar vi midsommar:)

Först ska det firas midsommar. Idag ska jag handla vår del av kalaset och jag kommer nog inte att vara ensam i mathandeln. Fatta att det redan är midsommar imorgon?!

Men dagarna räknar jag främst till Rhodos dit vi åker om 1 vecka! Då ska jag få ligga på stranden med mannen på bilden, mannen i mitt liv, min stora kärlek. Jag längtar.

På väg hem efter en lång och riktigt härlig frukost. Det verkar som om spårvagnsresor triggar bloggnerven i mig. Ett ypperligt tillfälle att lägga några minuter till att uppdatera i ord och bilder.

Nu ska jag hem, ta ut Bosse och ikväll sitter jag hos L med ett glad bubbel och hjälper henne med att välja en midsommaroutfit. Så summeras min junidag.

Är påväg in till Linné för att äta frukost på Petit med min vän K. Sist vi sågs så var vi båda gravida, jag i vecka 19 och hon i vecka 34. Vi sa till varandra att "det var för bra för att vara sant"..
Det kändes verkligen så då vi tänkte på att vi skulle få ha en höst tillsammans som mammalediga. Att vi skulle få barn så tätt.

K var det bästa tänkbara stöd under hela min graviditet, jag var ju orolig.. Kanske mer orolig en de flesta. Inget var fel, varje undersökning såg bra ut och Stig var livlig i magen. Men vi har alla vårt bagage..

Idag ses vi för första gången sedan mardrömmen hände, jag ska idag få träffa hennes lille kille. Hon ska få se en bild på min.

Jag har varit lite försiktig med att träffa bebisar, men nu känns det bra. Jag längtar efter att få hålla lilla A om en stund.

Men en sak kan jag vara väldigt ärlig med och det är att jag egentligen inte alls vill ha tid till att klä mig och göra mig fin på morgonen. Egentligen vill jag inte alls ta någon bild på vilka kläder jag har på mig. Utan jag vill ha kaos, tidspress och lägga tiden på min Stig och inte på mig själv. Men nu är inte verkligheten sådan, och då får jag fylla livet med dessa rätt så menlösa ting. Kläder är ju trots allt en intresse och det finns ju några läsare som uppskattar det, vilket jag är glad för.

Nu frukost.

Vi var hos A för lite grillning av majs igår. Jag behövde en kväll med tjejsnack, bubbel och mys. Det är verkligen så viktigt med vänner och att få några goa timmar med sina tjejkompisar ger guldkant på livet.

Jag tror bestämt att jag ska boka upp varje vecka denna sommaren med mina olika tjejgäng för middagar, mys, partykvällar och fika.

Några mysiga timmar i Torslanda med våra vänner gjorde söndagen.

Det skulle hända något stort i vårt liv den här sommaren. Livet skulle ta en helt ny vändning och prioriteringar bli alldeles annorlunda..

När jag i fredags var på min gamla arbetsplats så kom många tankar. "Sist gång jag satt vid mitt skrivbord var Stig i magen, sist gång jag gick i den här trappan så kände jag honom gotta sig i min mage." "Sist gång jag var på den här platsen var mitt liv fyllt av väntan och längtan." Alla tankar gav uppskov till otaliga känslor..

Men mest av allt en känsla "Vad jag är förtvivlat ledsen för att jag aldrig får ha min Stickan mer i det här livet".

(Korset på bilden gick jag förbi på en skogspromenad i Grebbestad sist jag var där. Ibland gör evigheten sig påmind på de mest speciella sätt. Hopp och tro om att allt kommer bli bra igen..)

Det fanns alldeles för mycket fint och alldeles för många kap att kunna slå till på i stan! För er som fått skattepengar, har en god buffert eller får en fet lön inbetalad nästa vecka -ge er ut. Punkt.

Som ett tips så har Marc jacobs 30%!

Vi hoppade över vinet och tog en mjukglass istället. Antagligen ett nyttigare alternativ och något som hör lika mycket sommaren till som vin på en uteservering.

Jag ska in till stan med Lotta och kolla i affärer, eller kanske blir det så att vi hamnar på en uteservering med ett glas vin.

I vilket fall så kommer bild på dagens kläder och uppdatering senare igen.

Kram

Min älskade make ska ut i spåret och under tiden ska jag ansvara för fredagsmyset. Ibland tryter fantasin men jag ska leta inspiration och ta en promenad innan jag ställer mig i köket.

Vår lägenhet har en nackdel under sommarmånaderna, eller egentligen flera nackdelar så som att den inte ligger i markplan eller har en härlig terass. Men det jag främst tänkte nämna är värmen, vi går avklädda mest hela tiden. Lägenheten är kokhet! Jag som är mer exhibitionistisk lagd (varför har man annars en blogg liksom?) lider inte lika mycket av att leka "naken-Janne" men stackars karln min..

Jag har varit iväg hela förmiddagen, städat skrivbord, fixat med pappersexercis, sagt hej då och sedan sagt hej på platsen dit mina kartonger fick flytta.

Inte något New York eller Washington för vår del, men för våra kära vänner som är här på ett par dagars besök innan resan.

Igår hade de kommit på plats lagom att jag kom hem på kvällen, de hade ätit ute men ikväll blir det skaldjur hemma hos oss.

Lite tal, skratt och minnen. Ikväll tackade jag mina första elever som har blivit stora. Lika så stor plats har de i mitt hjärta. Önskar dem all lycka, Amen!

Mötte upp A och ett av tre barn på Petit för en frukost. Startar veckan lyxigt!

Tänkte åka vidare till Grebbestad men har lite saker som måste fixas i början av veckan. Så som skriva under papper för nytt jobb, lite avskedsfest och mer därtill.

Vi åkte hem till Göteborg igen och har lämnat en go helg i Lysekil bakom oss.

Några nyanser ljusare hår, sommar, sol och kommande salta bad. Det gäller att skaffa hårvård och jag beställde hem de här produkterna för att testa om det var något för mig.

Inpackningen gav ett mjukt och underbart väldoftande hår! Oljan lämnade ingen hemsk hinna. Så jag ska fortsätta ett tag till och se hur det artar sig.

Igår firade vi vår nationaldag med en mojito i solnedgången. Stämningsfullt och med en praktfull solnedgång..

Hemstaden levererar med vackra vyer, vackert väder, god mat och familjehäng.

Kläder för några dagar sedan..

Vi är i Lysekil och sitter just nu i solen. Har en irriterande humla till höger och en skrikande mås till vänster. Vad är värst? Bäst är havsluften!

Lät kvällen ge mig en PW i bästa sällskap. Passar mig grymt bra med raska promenader, jag ska försöka få till fler!

Vi ska till Lysekil så jag behöver packa. Men först lite ärende på stan. Jag reflekterade över dagens datum och insåg att resan till Rhodos närmar sig med stormsteg..

Sommaren är helt enkelt bara för bra. Igår konstaterade vi hur mycket vi njöt, hur mycket lättare allting blir, hur mycket socialare människorna blir, hur mycket godare maten smakar. Ja, helt enkelt allt sånt som sommaren för med sig.

Lite ärenden på dagen och ikväll ska vi ha tjejmys hos A. Bubbligt vin och kryddstark korv ska inmundigas..

Vår son har sedan några veckor tillbaka fått sin plats i jorden. Östra kyrkogården i Göteborg.

Jag cyklade dit idag, satte mig en stund och pratade med honom. Det var vackert, solen sken och fåglarna kvittrade. Färgexplosion från blommor, träd och grönska.

Kroppen efter Stig ligger där, men hans själ är närmare oss. Den är i himlen och i oss på samma gång. Jag behöver inte vara på kyrkogården för att prata med honom, han är med mig var jag än är.

Jag har inte släppt längtan efter honom eller saknaden av honom. Häromdagen hamnade jag på HM:s barnavdelning för att hjälpa en vän att hitta en solhatt till sin bebis. Helt plötsligt fann jag mig själv stå med en tröja i händerna, en tröja till Stickan. Om något år eller två skulle den passa bättre, tänkte jag. Det är som att jag väntar på att han ska komma tillbaka, att jag ska få ha honom igen..

Det enda jag såg bland kläderna var de som var ämnade åt killar. Det var som att min hjärna sållade bort sånt som var rosa, sött, hade volanger eller rosetter. Innan jag fick min pojke kunde jag vara inne i en barnbutik och se hela utbudet. Nu såg jag bara sånt som skulle klä vår kille.

Jag fick gå ifrån barnavdelningen, den är inte för mig, inte för oss eller vår familj. Där finns kläderna för dem som inte har ett änglabarn.

Första söndagen i juni 2013.

Vi ska ägna den åt häng i Gerrebacka med fam Vilahamn, mathandling och söndagsmiddag.

Jag har haft strandhäng med fina vänner idag. Kaffe, sol och sand. Träffade den första bebisen sen Stig och det gick riktigt bra. Jag har inte riktigt klarat av det innan men idag var dagen.

Sverige är verkligen som allra bäst sånna här dagar, solen gassar och skratten ljudar. Novemberregn och arbete känns långt borta. Ikväll hänger vi med vänner i Sävedalen.