Inga PW, lite bränna men mycket närhet!

Mina dagar ägnas åt fika och mycket stillasittande. Vänner kommer på besök, förra veckan var K (bilden) här och igår kom S min barndomsvän från Stale. Timmarna går ruskigt fort och att satsa på någon djup solbränna och vältränad kropp är inte att tänka på! Så fort jag tagit plats ute i solstolen så vaknar H och det är mat eller närhet som gäller. Att ligga i vagnen fungerar för H när han ska sova men är han vaken är det lika med pest, såklart. Helst vill han ligga uppe på mig och bara gotta sig vilket gör att jag förblir stillasittande. 

Jag tar också mina chanser att själv sova när H vilar, jag har alltid älskat att sova, verkligen älskat. Därför lockar det emellanåt mer än rask promenad. Man får väl lära sig som förälder att saker och ting inte kan ske när man själv vill, man får prioritera och ta tillfällena i akt. Nu i eftermiddag prioriterade jag fika med min man och samtal när H sov. Det lockade mer med chokladbollar, kardemummakaka och kaffe i soffan. Men jag har varit på gång två gånger idag ut på promme, det har bara varit helt fel tajming ur H:s perspektiv. 

Ja resultatet kommer väl bli att jag inte kommer i mina smala jeans den närmaste tiden och inte heller kommer att vara allt för bekväm med att hänga på beachen. Ni kloka vänner och läsare som tittar in här ibland, hur har ni gjort som fått april/maj barn? Nu tänker jag inte på motion och kropp utan på det  jag skrev innan om att lägga upp dagen med minibebis på sommaren? Blir det till att vara inomhus de varma timmarna eller i skuggan? Fick ni någon solbränna ;)? Besökte ni ens stranden bebisens första sommar? Ge mig gärna lite input och dela erfarenheter! 

Jag är kanske inte rätt person att fråga eftersom jag aldrig känt mig bekväm i en bikini. OCH för att jag blivit flodhästfet då jag varit gravid ;)

Men jag har iaf resonerat så att 9 månader upp, 9 månader ner gällande vikten iaf. Bara för att jag inte skulle fokusera på sånt, som egentligen var oväsentligt, när man tänker efter riktigt noga.

Visst att man ska må bra i sig själv och allt sånt också, men första tiden är så sjukt kort (nu tänker jag första året) så där har jag bara fokuserat på att ge mig och barnen tid tillsammans och vara nära fysiskt så mkt som möjligt. :) (Har därför ammat 1,5 år också ;))

Så mitt råd, gällande allt egentligen, är att ta det lugnt. Stressa inte till att bli eller komma tillbaka till någon du va förut. Du kommer att komma tillbaka till dig själv ändå, men har du lugnet att njuta av dagen med H så kommer du ha igen det sen. Det må låta som världens klyscha men tiden går verkligen SÅ fort. Helt plötsligt är de 7 och börjar 1:an till hösten ;) (Lou)

"rätt person att Svara" skulle jag skriva, du har ju faktiskt inte Frågat mig;)

Så kul att hittat din blogg! Är i ungefär samma sits som
Dig, min lille son är född 21 april.
Tycker också det är svårt att hinna med nåt, då de oftast behöver han närhet och man blir stillasittande. Vi har dessutom en dotter på 23 mån som också kräver mycket.
Har varit på stranden några dagar och tycker det funkar bra, så länge han vill ligga o sova i vagnen. Men man får verkligen ta dagen som den kommer, och inte planera in för mycket saker :)

Pratar gärna om amning, min hjärtefråga ;) Faktist så är det så att enda stunden som man kan känna sig låst av amningen, eller som jag kände mig låst, var från att barnen va nyfödda fram till 6 månader då vi började med smakisar och gröt o sånt. Vi har gått på amningshjälpens och WHO:s råd om helamning 6 månader och inte börjat med något annat fören efter 6 månader. Efter att vi började med mat så blev amningen allt annat än kravfylld och jag kände mig aldrig låst utan amningen gav bara energi. Lou åt visserligen på natten tills hon var ett år men eftersom vi sovit tillsammans så har inte det varit särskilt jobbigt heller, jag har aldrig behövt vara vaken då jag ammat utan har bara lagt dem till bröstet och somnat om.
Jag får ofta frågan om hur jag orkat amma så länge, totalt alltså 3 år på två barn. Men amning efter matintroduktion är verkligen det bästa kan jag tycka, så kravlöst, njutbart och ett fantastiskt sätt att "bonda" igen då man varit borta ett tag. T ex om jag varit på jobbet en hel dag, sen kommit hem och ammat och så känns det som om man är sammanflätade igen. En helt magisk känsla! :)

Om man vill amma längre så måste man dock bestämma sig för då man börjar ge vanlig mat rinner amningen lätt ut i sanden än om man har ambitionen att fortsätta. Men jag försöker peppa de jag känner som är positiva till amningen att "orka" amma längre än 8 månader, så de får känna hur energigivande och själavårdande det är för alla parter. Och tänk på att det är graviditeten som förändrar brösten och inte amningen :) Sen minskar risken för bröstcancer om man ammar längre också, bara en massa plus alltså! ;)

Och va lycklig att du har en amning som går så bra! Jag fick profylaxandas i 6 månader och kunde bara liggamma Lou pga amningssmärtor. Så njuuuut ;)

Har en son som är född i Juni och fick nu en dotter den 10 maj. Första barnet var jag aldrig på stranden. Kände mig inte bekväm för han ville äta en gång i halvtimmen och då kände jag mig så stressad och då blev det bara pannkaka av allt. Nu kommer jag säkert vara på stranden eftersom storebror behöver det =)
Längtar också att få komma ut på promenader men lider så fortfarande av min foglossning som jag va sjukskriven med ett halvår =( Fast jobbigast är att jag inte kan leka med min son som vill cykla och spela fotboll. Skit i promenader och smal jeansen och njut av tiden och ta en klänning på dig istället ;)

Mycket kloka vänner Du har! Lyssna på dem! Puss min fina Linda!