Nästa vecka blir min lilla älskling 6 månader, förstår ni 0,5 år, ett halvår! Jag vill inte köra klyschan att "tiden går så fort" så jag gör inte det.. Men vi måste börja planera för H:s pappaledighet, min  återgång i arbete och omfattning av den, drömmen om en långresa nästa höst/vinter. Ena dagen vill jag vara hemma med Herbert tills han är närmare 12 år, nästa dag vill jag så smått komma ut ur hemmets bubbla. Att orka jobba hänger mycket på hur nätterna ser ut, än så långe vill Hebbe ha mat ett par gånger och de nätterna jag är ståndaktig och orkar stå emot blir det ett nattmål. I vilket fall som helst är jag inte redo att vara ifrån Herbert några heldagar flera i rad så om jag ska jobba får det bli en lösning med jobb hemifrån kombinerat med jobb på arbetsplatsen. En mindre procentsats och möjlighet till att känna av vad som funkar och anpassa efter det. (Visst låter jag som en drömanställd -inte alls med krav;) Vi får helt enkelt se vad det landar i. Känslorna varierar som sagt över att sätta igång med jobb, men vad känslorna inte varierar i så är det reslustan. Så gärna jag skulle vilja vara med mina älsklingar på semester, helst i någon härlig storstad som NYC eller London. Men jag får nöja mig med Stockholm nästa vecka, det är inte fy skam det heller. Dock får bara en av älsklingarna följa med.