En söndag i april 2013..

Solen gör det alla gånger lättare att komma ut. En promenad med en fin vän och fika på hennes takterass gjorde att söndagen fick ett mysigt inslag.

Men tankarna finns där, saknaden och tomheten. Jag är tacksam för de pauser då jag inte behöver känna lika stor förtvivlan.

Om det här är mitt livs största sorg så kan det bara bli bättre. Men mer än det här klarar jag inte..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0