Fina farmor.

Idag tog vi farväl av farmor. Det var en vacker begravning, den var mycket hon och hon var en vacker människa på alla sätt.

Farmor har kommit hem, hon är i himlen och bättre kan hon inte ha det. De dikter och låtar hon valt ut till den här dagen vittnade om hopp istället för rädsla, glädje istället för sorg.

Den väg som bilden visar har jag gått många gånger, jag har också sprungit, cyklat, ridit och plockat vitsippor intill vägkanten fler gånger än vad jag nästan kan räkna till. Min farmor har gått där, min pappa likaså.. Den vägen känns trygg, för jag vet vart den leder och jag vet hur den ser ut. Det har säkert hänt att jag varit ledsen någon gång när jag gått där men det minns jag inte, det finns bara ljusa och lyckliga minnen. Så vill jag att livet ska vara i stort, att man får lov att promenera på den stig som förfäder gått upp åt en och att de ljusa stunderna ska få vara oändligt många fler än de mörka.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0