Idag var du beräknad att komma. 1 augusti var ett magiskt datum i min fantasi. Jag skulle få ta på dig bodyn med kaniner som jag köpte några veckor innan du kom och lämnade oss.

Inatt somnade jag med en salt smak på mina läppar. Det var tårarna, de tårar som kommer när jag tänker på DIG. Jag saknar inte en bebis utan jag saknar DIG. Det vi fick dela i 22 veckor, hur du rörde dig i min mage och hur fantastisk fin du såg ut när jag fick se dig första gången.

Jag köpte en body för att jag skulle våga lita på att du faktiskt skulle komma, jag skulle våga fantisera om hur det skulle bli, vem du skulle vara. Som mamma fantiserar man om sin bebis i magen, undrar vem det är, men i samma stund som man ser sitt barn är det så självklart att det har varit just den individen som legat i magen. Du var så självklar. Det kändes som att jag alltid vetat att det var du.

Jag fick inte klä dig och ta dig hem i din body. Men jag har den kvar, och den är din och jag är din mamma. Då, nu och för alltid..