Allt skulle ha varit annorlunda, vi skulle nu gå och vänta på dig de sista dagarna av nio långa månader.. Livet är sig så olikt men ändå så likt. Nu trycker det över bröstet men när du var här tryckte det ner i mitt bäcken. Jag bar dig och du var min, du var den dyrbaraste av skatter. Vi förlorade dig och ibland kan vi inte förstå hur vi ska leva utan dig trots att vi aldrig riktigt fick leva med dig. Ibland är det din pappa som har tuffa stunder, ibland är det jag. Idag var det jag som inte kunde sluta tänka på dig när jag låg där i gräset och tittade upp bland molnen. Jag fotograferade ögonblicket för att minnas. Önskan är så stor att få ha fler minnen med dig och utav dig.

Den här sommaren är en annorlunda sommar, det är den första sommaren med dig och utan dig på samma gång. Livet vill aldrig bli sig riktigt likt igen...