Ibland vill jag att vi skaffar en valp igen. Inte minst efter att ha sett Bosse med någon av sina vänner, så galet söta med varandra.

Men samtidigt efter våra samtal de senaste dagarna så inser jag att det är inte rätt tillfälle. Jag kan inte heller byta ut längtan efter att få pyssla om/mysa/mata/trösta/gosa/skydda med en valp. Det ter sig ganska självklart egentligen..

Våra samtal har gällt resor, vad vi är sugna på att åka iväg länge och långt bort..